Vad är det som blir så fel? Jag har nu lyssnat på ett par skivor av Jane Austens Stolthet och fördom, och jag vrider mig som en mask. Har jag haft på tok för höga förväntningar? Jag drunknar i alla adjektiv och all tillgjordhet. Anita Wall är uppläsare, men jag är inte så säker på att problemet har med själva uppläsningen att göra. Kan det vara språket? Jag är ju en ivrig förespråkare av att läsa översättningar, men här undrar jag om romanen kanske måste läsas på engelska? Eller är texten helt enkelt inte särskilt bra? Kanske ska jag helt enkelt titta på TV-serien igen i stället?
Lyssna på originalspråket - det är en bok som i hög grad är skriven för högläsning. Jag tycker överlag att engelskspråkiga ljudböcker är mer lättlyssnade än svenska (jag tycker vi har ont om riktigt bra uppläsare och så är det något med svenskan som gör att jag har svårare att höra vad de säger).
SvaraRaderaAusten har ju ett mycket speciellt sätt att uttrycka sig - jag tyckte nog också att det var påfrestande krusidulligt i början. Det ÄR ju tidigt 1800-tal! Men är man litet envis i början så fastnar man snart för hennes ironi, träffsäkerhet och humor. En del av tillgjordheten är parodi. - Jag tror att den ska läsas!
SvaraRaderaSjälv har jag läst den både på svenska och orginalspråket. Inte så svår engelska faktiskt och mycket dialog - dialogen driver handlingen.
Se serien istället. Jag tycker faktiskt att den är bättre än boken (och då har jag läst boken på både svenska och engelska).
SvaraRaderaJag borde ju ha vetat bättre än att fråga er om råd, en säger lyssna på engelska, en säger läs och en säger titta på TVn, hehe. Fast det är härligt att bokbloggare och läsare inte är en homogen grupp. Jag kanske till och med ska följa allas råd.
SvaraRaderaLäs något helt annat. Något du inte har några förväntningar på, som du inte behöver vara rädd att förstöra för att du inte är fokuserad. Kanske inte någon skitbok, men något icke-krävande och någonting du inte har några förväntningar på.
SvaraRaderaDen svenska översättningen är urkass. Läs eller lyssna på engelska. Eller se tv-serien. Om och om igen. (Jag tror faktiskt att alltihop finns på youtube.)
SvaraRaderaJag ÄLSKAR teve-serien! Jag kan plöja alla avsnitten i sträck på en dag. Det skulle jag (givetvis) ha valt. Men jag är ju å andra sidan lite lat ibland. ;)
SvaraRaderaVad intressant att du förespråkar översättningar. Jag tänker oftast tvärtom, jag läser helst på originalspråk. Kan du inte utveckla, hur tänker du? /Therese
SvaraRaderaLäs den. Vissa saker funkar bättre när man inte hör dem. Jag hade aldrig några problem med Tolkien i den gamla översättningen tills jag hörde böckerna inlästa. I text fungerade de, höglästa lät de bara gamla.
SvaraRaderaLite sen kommentar, men Stolthet och fördom är Austens mest pubertala roman, skriven när hon var sjutton år har jag för mig, och det märks. Den är lika ironiskt rolig som de senare böckerna, men ungefär lika mogen som Twiglight-serien. :)
SvaraRaderaTack för alla tips och tack för din kommentar bokpaula, nu känner jag min inte så kritisk längre.
SvaraRaderaPaula: Hallå? Vad är det du säger? Nu är visserligen P & P min Austen-favorit, så jag är lite biased, men jag måste få lov att påpeka att även om Austen skrev boken när hon var 19-20, så skrev hon om den åtskilliga gånger innan den publicerades nästan sexton år senare. Jag tycker att Sense & Sensibility är betydligt mer omogen, för att inte tala om Northanger Abbey.
SvaraRaderaOch Lyran: Den svenska översättningen _är_ verkligen inget vidare. Jag trodde att jag hade hamnat i en Catherine Cookson-roman när jag läste den på svenska första gången. Den är liksom en dålig pastisch på sin egen genre. (Jag har läst nånstans att den ska nyöversättas, och jag hoppas verkligen att det sker snarast!)