fredag 27 november 2009

Kärleksdikt

Lilla O vill att vi berättar om vår favoritkärleksdikt. Jag har haft med denna förut i bloggen, men kan inte välja någon annan. Det finns ingen vackrare dikt än den om Anna Lek, Nypenrosa, av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

3 kommentarer:

  1. Fröding får alltid mina känslor att svalla (positivt). Jag kan riktigt höra värmlandsdialekten också... och känner så väl igen många ord från min farmors vokabulär.

    SvaraRadera
  2. Den här skulle läsas högt! Dags för videoblogg kanske?

    SvaraRadera
  3. Mmm det blir lite extra med folkmål.

    Ja, här skulle man behöva vlogga för att få fram känslan :-)

    SvaraRadera