För någon tid sedan fick jag en fråga om hur jag tänker när jag ofta förordar översättningar framför att läsa på originalspråk. Jag har försökt samla tankarna och planera ett inlägg. Men, sedan hittade jag av en slump samma diskussion hos Boktipset ni na ni na ni nanna och hennes inlägg speglar det jag tänker, fast på ett mer stringent och omfattande sätt. Därför snyltbloggar jag nu igen. Här kommer till och med ett citat, som uttrycker exakt mina synpunkter:
"Originaltexten är i sig själv bättre än den översatta, javisst. Frågan är i vad mån man kan tillgodogöra sig den."
Dessutom är det få människor som talar och läser mer än svenska, engelska och möjligen ytterligare ett språk. Ska man då avstå från övrig litteratur? När jag snabbt kollar genom de böcker jag läst i år kan jag se att de är skrivna på 10-15 olika språk. Så fattigt det skulle bli för mig att bara läsa svenska, engelska och norska. Jag ser det som oerhört viktigt att, i en värld som i allt högre grad föser in oss alla i samma tankemässiga fålla, läsa författare från olika kulturer med olika perspektiv. Jag ser det som en viktig demokratifråga att texter författade på olika språk görs tillgängliga för oss så vi kan öka vår förståelse av omvärlden. Därför är jag jätteglad att bokförlagen Atlas och Tranan översätter David Toscana och Roberto Bolaño, att Elisabeth Grate och SEKWA publicerar fantastisk franskspråkig litteratur och att det nystartade förlaget Thorén & Lindskog ger ut intressanta tyska romaner.
Förstår du 10-15 olika språk? Jag är imponerad.
SvaraRaderaNej det gör jag tyvärr inte och det är just det som är min poäng. Jag läser naturligtvis böckerna översatta till svenska :-) tack vare fantastiska översättare och förlag som ger ut översatt litteratur.
SvaraRaderaDet är ju därför det finns översättare! - Jag läser alla engelsksprågiga böcker på orginalspråk. Men fuskar litet ibland och lånar översättningen från biblan. Och inser att översättaren oftast har gjort ett jättebra jobb. Min engelska är inte så god att jag uppfattar alla nyanser i ett visst ordval eller utryckssätt. Vad är slang, familjärt, ironiskt, högtravande? Man lär sig ju sås småningom men jag undrar om man inte nästan måste leva i språket för att kunna uppfatta alla skiftningar.
SvaraRaderaGrrr. Jag är lite arg, för jag skrev ett jättelångt och nyanserat och instämmande inlägg till det här, och sen dog datorbatteriet, så allt är försvunnet.
SvaraRaderaJag håller i alla fall helt och hållet med (och om jag inte minns fel så var Boktipsets inlägg en kommentar till något som jag skrivit till översättningarnas lov tidigare).
Om man stoltserar med att alltid läsa böcker på originaaaaalspråk, så brukar man bli tämligen begränsad. Det blir ganska många bra böcker som man aldrig kommer att läsa. Och det är ganska imperialistiskt tänkt, faktiskt.
Jag läser ofta och gärna på engelska (av lite olika skäl föredrar jag ofta, men inte alltid det; Shakespeare tycker jag till exempel finns i helt underbara svenska översättningar!), men jag springer inte benen av mig för att läsa en engelskspråkig bok på originalspråk heller. Ibland läser jag också på nederländska, och jag har fuskat mig fram på franska, tyska och spanska, men med ganska liten behållning, om jag inte har en översatt version till hands också. Jag är inte i närheten av att vara lika målmedvetet intresserad av litteratur från alla världens hörn, men jag uppskattar alltid en bra bok. Och jag är helt övertygad om att de flesta bra böcker inte är skrivna på engelska. Eller svenska. Det vore synd att missa dem.
Just det lustigkulle, jag önskar att översättare uppmärksammades och värderades mycket högre.
SvaraRaderaDet går runt och runt i bloggosfären Vixxan, har läst ditt inlägg nu och vi är rörande överens :-)
Tack för att du svarade på min fråga! (Jag trodde nästan att du inte sett den.) Det är intressant att läsa hur du och alla ni andra tänker och jag tror jag förstår.
SvaraRaderaJag tillhör dem som helst läser en bok på originalspråk, jag kan till och med springa ihjäl mig efter en på engelska. ; ) Den allra främsta anledningen till det är att jag gillar tanken att vara så nära texten som möjligt. Det är oundvikligt att en översättare till viss del måste tolka texten och välja hur den ska presenteras för att på bästa sätt återge författarens ord. Ofta blir det bra, ibland till och med så pass bra att översättningen hjälper mig att ”förstå” texten, och ibland blir det mindre lyckat. Men jag uppskattar ändå att i möjligaste mån få mig texten presenterad i sin ursprungliga form.
I möjligaste mån, ja, för självklart är det en orimlig tanke att man ska kunna massor av språk för att kunna tillgodogöra sig litteratur från massa olika länder. Jag är evigt tacksam att det finns översättare och förlag som ger ut svenska översättningar på alla möjliga och omöjliga böcker. Det är helt klart super!
Böcker utgivna på engelska läser jag alltid på engelska. Det känns konstigt att själv utvärdera mina egna kunskaper i engelska, men det språket ligger mig helt enkelt varmt om hjärtat. Franska böcker läser jag oftast på franska, men här känner jag mer mina begränsningar. Upplever jag att jag missar för mycket av innehållet byter jag helt enkelt till en svensk översättning. Danska och norska böcker vill jag helst också läsa på originalspråk (om det går att få tag på). Inte för att jag är expert utan mest av tjurskallighet. Våra språk är inte så olika, jag tycker att jag borde kunna förstå.
Hursomhelst, intressant diskussion och så här tänker jag. /Therese
Jag undrar, om man av princip alltid ska läsa böcker på sitt eget språk för att inte missa nyanser, hur gör man då om man flyttar till ett annat land?
SvaraRaderaOch när det gäller att läsa på originalspråk så är det väl ingen (det kanske det är, men inte som jag har hört talas om i alla fall) som väljer bort viss litteratur för att de inte kan läsa den i original. Som jag uppfattar det läser man i möjligaste mån på originalspråk.
Lite roligt är också att man genast anses vilja briljera om man nämner att man föredrar att läsa på originalsspråk. Jag vet gånger då jag har känt behov för att lägga extra svagt tryck på "al" i ordet originalspråk (något som är lite svårt i skrift/blogg) för att inte uppfattas som att man säger just originaaaaaalspråk.
För mig är det helt enkelt så att jag inte känner mig närmare texten på originalspråk om jag inte känner alla språkets nyanser. I de flesta fall uppfattar och förmedlar en översättare mer av författarens intention än jag själv kan ta till mig, i alla fall om det är en text skriven på ett avancerat språk.
SvaraRaderaDäremot håller jag med dig Therese om att vi så klart ska kunna läsa och förstå danska och norska..
Jag är förmodligen också präglad av att jag inte bara läser översatt text, utan dessutom bedriver psykoterapi med tolk, vilket ofta sägs vara omöjligt för att så mycket försvinner vid tolkningen. Men en god tolk kan liksom en god översättare förmedla vad orden betyder för den som sagt/skrivit dem.
Den här debatten är viktig. Jag tycker nog väldigt mycket som HOllyhock/Thérése- i så mån att jag gärna letar lite extra efter böcker av engelsksoråkiga författare på just engelska- och när det gäller nordiska språk vill jag absolut läsa på originalspråket också. Vad gäller tyska och franska gör jag tappra försök- ibland går det och ibland går det inte alls- och i de senare fallen blir det översättningar- och så har vi alla andra språk då... och oj vad tacksam jag är för alla goda översättare och jag önskar att många örlag inte skulle vara så förbaskat snål-rädda för att ge ut mycket mera böcker i översättningar. Man undrar ju vad man missar av mången god bok bara för att den inte blir översatt.
SvaraRaderaAtlas, Tranan, Elisabeth Grate SEKWA och Thorén & Lindskog - (nu citerar jag dig Lyran)- ska ha en stor eloge för sina utgivningar!!!
Hur man gör i ett nytt land, Spec, beror väl på, tänker jag. Förhoppningsvis lär man sig det nya landets språk så bra att man kan läsa litteratur på det språket. Fast för många blir det nya språket aldrig hemtamt, det beror ju på ålder, bakgrund och orsak till att man flyttar/flyr till ett nytt land.
SvaraRaderaJag har inga som helst problem med att vissa föredrar att läsa på originalspråk, många människaor kan naturligtvis flera språk i så hög grad att de obehindrat kan läsa det mesta. Det jag ogillar är när man uttalar sig i termer av vad gemene man bör göra. Och jag tycker att det är trist när yrkesgruppen översättare nedvärderas.
För mig är det t ex självklart att jag kodar hemsidor och bloggar med HTML eller CSS i stället för att använda WYSIWYG-program, men det innebär ju inte att alla bör göra så.
Men är inte läsandet av skönlitteratur just en av de bästa sätten att tillägna sig ett språk, i alla fall så snart man har tillräcklig grundkunskap i språket ifråga för att kunna läsa något skönlitterärt? För är det inte just så vi uppmanar våra svenska barn att göra för att utveckla sitt eget språk? Självklart missar man nyanser ibland (och när är man egentligen fullt bevandrad i ett språk?), men missa någon liten bit av helheten gör man även genom att läsa översatt.
SvaraRaderaOch jag lovar, de flesta svenskar som tror sig förstå norska till fullo missar också nyanser. Jag har sett otaliga exempel där man glatt pratar förbi varandra i största harmoni.
Nu är inte heller mitt syfte att tala om vad jag tycker alla andra bör göra. Jag tycker helt enkelt att alla borde göra det man känner man får störst utbyte av och det som ligger mest i linje med vad man vill med sitt läsande. För egen del kan jag bara säga att jag är glad för vad jag har lyckats tillägna mig av det svenska och det engelska språket, mycket tack vare läsande av böcker jag till en början säkert missade massor av nyanser i. Utan detta hade jag varit mycket mer begränsad såväl i mitt arbete som i mina fritidsaktiviteter.
@Vixxtoria Shakespeare på svenska i Britt G Hallqvists översättning är ju mumma! Hon var den första översättare jag lade märke till, för att hon var så bra. Lysande, rentav.
SvaraRaderaGoogle berättar att hon ffa både skrev och översatte psalmer.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Britt_G._Hallqvist
Jag misstänkte att du läser böckerna på svenska men var ändå tvungen att fråga.
SvaraRaderaJo, visst måste väl läsning av skönlitteratur vara ett av de allra bästa sätten att tillägna sig ett språk. Jag har en kompis från Frankrike som glatt började lära sig svenska genom att läsa Karin Boyes dikter. Och visst kan man missa nyanser på många sätt, även när man läser sitt ursprungsspråk.
SvaraRaderaMin poäng är inte att människor som behärskar andra språk än svenska ska sluta läsa på dem och inte heller att man inte ska läsa på andra språk om man har lust eller vill öva sig. Det jag vill är att översättare och översättningar ska uppskattas efter förtjänst. Visst finns det dåliga översättningar (lyssnar just nu på en) men det finns många som är mycket, mycket bra.
Visst hade det varit häftigt Hanna om man kunnat läsa på 10-25 språk :-)
Snowflake, Britt G är väl en av få översättare som faktiskt är ganska välkänd som just sådan. (Fast jag vet folk som tycker man hädar om man nämner Hallqvist framför Hagberg.) Annars är det ganska många författare som mellan varven även gör en och annan översättning. En bra översättning är som städning, resultatet av den märks inte... det är bara dålig städning och översättning som syns.
SvaraRaderaSpectatia: Att läsa skönlitteratur på främmande språk är utmärkt språkträning, men i de fallen får man garanterat mer ut av boken om man läser en översättning. Om man förstod originalet lika bra som den svenska översättningen, behövdes ju inte den där språkträningen... språkträning är utmärkt, men det är bra att skilja på äpplen och päron. (Vilket var min huvudpoäng i mitt inlägg.)
Och omvänt, om man inte får tillräcklig språkträning så kommer man aldrig heller kunna uppfatta de där nyanserna i en originaltext. (Ett par fiffiga små exempel finns i en ny bloggpost hos mig.)
SvaraRaderaSå det handlar väl egentligen till stor del om vad man har för syften med sitt läsande. Jag ser inga problem med att läsa skönlitterärt som språkträning (förutom möjligtvis att man kan råka bli uppfattad som snobbig som vågar medge det), för jag tycker inte att dygnet har tillräckligt många timmar för att jag ska hinna djupläsa skönlitterärt på mitt eget språk (vilket det nu är vid det här laget, norska? svenska?)och dessutom läsa annat (vad?) som språkträning.
Hej - jag skrev ett jättelångt (och nyanserat och allt sånt där) inlägg här igår som uppföljning till min första kommentar, men den är visst borta?
SvaraRaderaOkej, jag börjar med en kort sammanfattning av den:
Det är skillnad mellan att läsa på originalspråk för att man kan, och på att bara läsa på originalspråk.
Kan man läsa svenska, engelska, tigrinja eller quechua, så ska man förstås läsa på det. Man kan missa vissa nyanser om man inte behärskar språket, men för att lära sig ett nytt språk, så måste man ju träna, och läsning är ett ypperligt sätt.
Om man å andra sidan hävdar att man "baaaara läser på originaaaalspråk" (förlåt, Spectatia, men jag känner några människor (och jag funderar naturligtvis att säga upp bekantskapen) som berömmer sig om detta, och de har ett alldeles speciellt uttal kring sina a:n när de diskuterar den här frågan) och man inte kan så många originalspråk, så blir ju ens läsande ganska begränsat. Det ironiska i det här är att jag tror (jag har inte vetenskapliga belägg på det här, men banne mig om jag inte har lust att skicka in en ansökan till Vetenskapsrådet för att ta reda på detta; 1,2 miljoner per år i tre år borde antagligen räcka) att de som har den här inställningen i regel är de som är minst språkkunniga. Och minst intresserade av kulturer utanför den anglosaxiska sfären.
Jag tror i alla fall att kontakt, Lyran och jag är ganska överens :-D
Angående Britt G Hallqvist, så visst är hon en av de mera välkända översättarna. Det går knappast att jämföra henne med Hagberg tycker jag; översättningarna har skett med så lång tid emellan, och hur man än vrider och vänder på det så blir det ungefär som att hävda att bibelöversättningen från 1917 är bättre för att den är äldre (trots att den nya översättningen är mer trogen originalet).
Snowflake: Britt G har skrivit många fina psalmer, och böner också, översatt en del också, tror jag, och om jag inte har helt fel har hon även modifierat en del äldre psalmer så att de bättre passar idag. Hon översatte väl också Bilbo till svenska en gång i tiden, tror jag?
Nu ska jag gå till Spectatia och läsa och se vad jag kan klaga på där ;-)
Jag är så glad att jag ställde frågan så att jag har fått läsa hur ni alla tänker kring frågan. Mycket intressant. Det verkar som om vi har olika erfarenheter och angreppsvinklar på det här med översättningar. Men det är givande när det blir lite djupare diskussion så att man inte bara förstår vad den andra tycker utan också varför. /Therese
SvaraRaderaHåller med om att det krävs väldigt god kunskap för att förstå böcker på originalspråk. Jag läser gärna på engelska, men ibland kan originalspråket snarare försvåra läsningen. Jag läste The plot against America och fick byta till svenska, vilket jag är glad för, annars hade jag missat många viktiga nyanser!
SvaraRadera