Idag började jag läsa lite i José Saramagos Blindheten, och sedan var det svårt att sluta. Vilket oerhört tempo boken håller. Texten är tätt skriven, utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialogerna (precis som Bolaños Om natten i Chile). Dessutom är innehållet oerhört ångestframkallande. Huvudpersonen blir plötsligt helt blind, allt blir vitt. Läkaren tycks inte ha en aning om vad som orsakar blindheten och inte heller har han någon bot. "För ögon som inte ser finns det nog ingen akutmottagning", vilken oerhört skrämmande tanke.
tisdag 17 november 2009
Ångest!
Idag började jag läsa lite i José Saramagos Blindheten, och sedan var det svårt att sluta. Vilket oerhört tempo boken håller. Texten är tätt skriven, utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialogerna (precis som Bolaños Om natten i Chile). Dessutom är innehållet oerhört ångestframkallande. Huvudpersonen blir plötsligt helt blind, allt blir vitt. Läkaren tycks inte ha en aning om vad som orsakar blindheten och inte heller har han någon bot. "För ögon som inte ser finns det nog ingen akutmottagning", vilken oerhört skrämmande tanke.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Saramago är en av mina verkliga favoriter, det ska bli väldigt roligt att läsa vad du tycker om Blindheten.
SvaraRaderaDialoger utan dialogstreck eller "sa han" är väldigt Saramagoiskt, nåt man snabbt vänjer sig vid. Just Blindheten har jag inte läst så den ser jag fram emot i december. Då kommer jag att slå två läsutmaningsflugor i en smäll!
SvaraRaderaLycka till, jag hoppas nästan ångesten håller i sig, jag inbillar mig att det är vad Saramago vill.
Vill gärna läsa den här boken, men ångest...usch!
SvaraRaderaDet är en av de bästa böckerna jag läst. Ångest? Jag kanske, men mest en riktigt häftig studie av människors beteende.
SvaraRaderaMöjligen är min ångest starkare än de flesta eftersom jag varit med om en skrämmande upplevelse där min syn kraftigt försämrades. Jag drabbades av grå starr vid 40 års ålder och förstod inte alls vad som hände. Men allt blev mjölkvitt, som att försöka se genom en dimma.Mycket skrämmande, innan jag förstod att det var botbart.
SvaraRaderaJag tyckte boken var helt okej. Jag orkade inte riktigt med hans språk i längden, men jag har lovat honom fler chanser för jag tror det finns något i hans författarskap som kan tilltala mig. Däremot kan jag varmt rekommendera filmatiseringen av boken som på ett mycket bra sätt illustrerar det klaustrofobiska i människans natur, om man så vill.
SvaraRaderaHelt makalös bok. Oerhört obehaglig men lika svår att lägga ifrån sig. Jag tycker det är en fullständigt bisarr idé att filmatisera den (och Saramago stretade emot i många år innan han till slut gav efter för tjatet). Det kan liksom bara misslyckas. Ingen film i världen kan trycka ihop bröstkorgen på en människa på samma sätt som Saramagos språk.
SvaraRaderaJag läste Blindheten för några år sen och skrev såhär:
SvaraRaderaJosé Saramago: Blindheten **** En fascinerande bok, både till innehåll och stil. En starkt symbolisk roman står det på baksidetexten, men den var så full av ord, ord, ord att jag inte riktigt hittade all symbolism bland dem alla. Det kan ju såklart vara väldigt enkelt, en religiös symbolism, men hur som helst grep boken verkligen tag. När alla är blinda, vad händer då? Samma som vid alla katastrofer eller?
En bok för dig som verkligen gillar ord och tänkvärda meningar i det oändliga. Andra kanske ska låta bli att börja på något som de knappast orkar avsluta. *ärlig*
Därför kommer jag inte att läsa den nu i december. Jag gillade den som sagt och det jag minns mest är känslan hos den som såg.
Jag ska låta boken vila medan jag läser ut en annan så att jag riktigt kan grotta ner mig i den sedan.
SvaraRadera