Min vistelse i Sydamerika/Västindien

Mitt resstopp i Sydamerika och Västindien var underbart. Jag läste mycket som var oerhört bra, och blev sugen på att stanna kvar. Läs gärna de här böckerna!


Översten får inga brev av Gabriel García Márquez.

I femton år har den gamle krigsveteranen, översten, väntat på ett brev med den utlovade pensionen, ett brev som aldrig kommer. Översten får inga brev skildrar en korrumperad värld, där de som har ser till att få mer, på bekostnad av de som inget har. Författaren beskriver skammen över fattigdomen, men samtidigt speglar romanen ett oresonligt, obändigt hopp. Översten ger inte avkall på sina principer, utan värdighet kan han inte leva.


Om natten i Chile av Roberto Bolaño.

Denna korta, mycket speciella roman handlar om en döende präst som ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå, försvara sig och försonas med sitt samvete. Vi får ta del av ett sorgligt människoöde samtidigt som vi också får följa händelserna kring militärkuppen i Chile, Allendes fall och Pinochets utrensningar av oliktänkande. Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk.


Färden genom mangroven av Maryse Condé.

Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra dem berätta om sina liv och om den roll Francis Sancher spelat för dem. När alla till slut berättat framstår främlingen dock fortfarande som en gåta. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande, den skildrar kärlek och hat, vidskepelse och förtryck.


Den sista läsaren av David Toscana.

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Detta är ingen enkel berättelse, utan en roman som speglar något genuint mexikanskt. Här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om döden, om längtan efter de döda och om litteraturen. Den sista läsaren är skriven på en ren, avskalad prosa.