Flera fantastiska romaner, en medioker äventyrsroman och ett riktigt bottennapp blev läst denna månad.
Persepolis av Marjane Satrapi
Persepolis är en serieroman, min första i genren. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken. Kort handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck.
Förvillelser av Hjalmar Söderberg
Förvillelser är Hjalmar Söderbergs debutroman, från 1895. Romanen utspelar sig i Stockholm och handlar om medicinstuderanden Tomas Weber, som just avlagt kandidatexamen. Istället för att studera vidare driver han omkring på Stockholms gator, tittar på folk, besöker kaféer, blir förälskad och förför flickor. Språkligt mästerverk.
Om natten i Chile av Roberto Bolaño
Om natten i Chile handlar om en döende präst som ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå, försvara sig och försonas med sitt samvete. Vi får ta del av ett sorgligt människoöde och följa händelserna kring militärkuppen i Chile. Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk.
Vikten av vatten av Anita Shreve
En kvinnlig fotograf har i uppdrag att göra ett bildreportage om ett brutalt dubbelmord som skedde för över hundra år sedan. Vi får dels följa de blivande offren via dagboksanteckningar, dels följa fotografen som lever i en komplicerad relation. Stämningen är småruggig, men slutet gjorde mig mycket irriterad. Denna bok rekommenderas inte!
Färden genom mangroven av Maryse Condé
Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra dem berätta om sina liv och om främlingen i byn. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika röster. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande, den skildrar kärlek och hat, vidskepelse och förtryck.
Den otroliga vandringen av Sheila Burnford
Två hundar och en katt ger sig i väg på en lång, strapatsfylld vandring genom den kanadensiska ödemarken. Deras drivkraft än längtan hem och de tillskrivs människoliknande egenskaper. Djuren svälter och blir skadade, men ger aldrig upp. Det här är en söt, men sentimental historia, inte håller samma kvalitet som Den långa flykten.
Översten får inga brev av Gabriel García Márquez
I femton år har den gamle krigsveteranen väntat på ett brev med den utlovade pensionen, ett brev som ijnte kommer. Översten får inga brev skildrar en korrumperad värld och han beskriver skammen över fattigdomen. men samtidigt speglar romanen ett oresonligt, obändigt hopp. Översten ger inte avkall på sina principer, utan värdighet kan han inte leva.
Färden genom mangroven är fantastisk, jag älskade den. Gillar dock inte Vikten av vatten, som jag fick av en random kvinna på centralstationen i Göteborg en gång.
SvaraRaderaVi är rörande överens.
SvaraRadera