Igår var två författare med mycket olika personlighetstyper gäster hos Babel. Mediafenomenet Björn Ranelid diskuterades av litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson och författaren själv. Även om jag har svårt för en del av det ranelidska är det härligt att se en person med ett så grundmurat självförtroende. Jag har dock ännu inte läst något av Ranelid, försökte lyssna till en författaruppläsning av Bär ditt barn som den sista droppen vatten i somras, med det klarade jag inte av. Det får räcka med att läsa hans texter, har ni tips på något bra?
Den andra gästen i programmet var August-nominerade Pija Lindenbaum. Hon berättade att hon är mycket osäker på sin egen förmåga och det är ingen slump att hon skriver om rädda, försiktiga små huvudpersoner. Pija uttryckte att hon var avundsjuk på Ranelid för hans goda självförtroende. Det är tråkigt att se en så begåvad människa tvivla på sin egen förmåga, men samtidigt är det ur detta tvivel hennes fantastiska böcker föds.
Om ni missade programmet kan det ses på SVT Play.
Jag är inget stort Ranelidfan, men "Mitt namn skall vara Stig Dagerman" står jag ut med ;-) Den tycker jag man kan läsa, men jag skulle heller inte stå ut med en författaruppläsning.
SvaraRaderaI veckans Forum (i P1, finns som poddradio, och kan också avlyssnas direkt på nätet i 30 dagar) diskuteras också Fenomenet Björn Ranelid. Det tyckte jag var intressant. Personligen tycker jag nog just att fenomenet är intressantare än författarskapet.
Åh, jag såg faktiskt det avsnittet idag på svtplay. Det är så roligt med Ranelids självförtroende. Och de två olika personlighetstyperna som medverkade i programmet var också väldigt intressant, som du skriver. Typiskt att kvinnan är den som tvivlar på sig själv, och mannen den som slår sig för bröstet som en annan Tarzan. Alla borde slå sig för bröstet på det viset tycker jag. I somras hade bokhora ett ranelidsommar-projekt och då försökte jag läsa "Lustmördarna" av Ranelid, som jag av någon anledning hade hemma. Men jag orkade inte, gav den 40 sidor och sedan blev det att jag lade undan den och mumlade: senare... Så det lär inte bli mkt ranelid för mig. Hans sommarprat från 2007 eller 2008 finns att ladda ner som podcast också via sr.se eller itunes, kanske kan du börja med det? Det jobbiga med att läsa hans böcker är att hans varumärke är så starkt att det tar över. Rösten ekar under läsningen och i hans fall är det inte till hans fördel...
SvaraRaderaNu har jag skrivit om Toni Morrisons Älskade:
SvaraRaderahttp://etthemutanbocker.blogspot.com/2009/10/toni-morrison-alskade.html
Min bokhyllla innehåller säkert 10 Ranelidböcker. Jag var en gång väldigt fascinerad, nu har jag nog tröttnat en del. Man uttrycka det som en mättnad. Men Min son fäktas mot världen och Till alla människor på jorden och i himlen är två bra ingångar till Ranelids värld.
SvaraRaderaTycker om Tusen kvinnor och en sorg, men håller med TS att man snabbt blir mätt. Det är annorlunda, men inte varierat.
SvaraRadera"Mästaren".
SvaraRaderaVarför jag tcyker om den romanen av Björn Ranelid förklarar jag i min nya essäsamling
"Godhet,I litteraturen och i livet".
Hoppas att du också vill lösa "Mästaren" - jag vill gärna diskutera den med dig (och andra som har läst den).
lena kjersén edman