Kalle med klänning

Kalle med klänning, författare: Anette Skåhlberg, illustratör: Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag.

Kalle brukar hälsa på sina kusiner på somrarna, den här sommaren är den varmaste någonsin. Båda kusinerna har svala sommarklänningar, medan Kalle svettas i sina kläder. Till slut erbjuder kusinerna Kalle att få en av deras urvuxna klänningar. Först är det svårt för Kalle att välja, men sedan ser han den, den vackra rosa klänningen med stora silverprickar på. Efter den dagen vägrar Kalle att ha något annat än den svala, sköna, vackra klänningen. Kvällen innan första skoldagen försöker Kalles mamma och pappa att få honom att välja byxor i skolan, Men, Kalle vägrar. Till en början retar de andra killarna Kalle för klänningen, men det bryr sig Kalle inte om. När det är dags att spela fotboll visar det sig också att Kalle, tack vare klänningen, plötsligt blivit en superbra målgörare. Då vill de andra killarna också ha klänning, men deras föräldrar förbjuder det. Snart sprider sig dock användandet av klänning i den lilla staden...

Kalle med klänning är en rolig, underfundig bok med ett viktigt budskap. Det är härligt att läsa om den självsäkre Kalle, som inte alls bryr sig om vad andra säger. Han är en fin förebild för alla barn (och vuxna) som läser boken. Dessutom blir man glad att det finns fördomsfria föräldrar, som låter sina barn experimentera och utvecklas. Förvisso finns den andra varianten också.

Texten i boken känns vardagsnära och enkel. Boken innehåller ganska mycket text, men den känns ändå lagom lång för lite större förskolebarn. Illustrationerna är helt underbara och de matchar berättelsens stil och språk fint. Bilderna är glädjefyllda, färgrika, uttrycksfulla och detaljerade. Detta är den sortens bok ett barn gärna sitter och bläddrar i.

Dottern (precis fyllda 4 år) och jag lyssnade på ljudboken samtidigt som vi tittade på bilderna i boken. Tösen satt helt stilla och blev uppslukad av berättelsen, vilket är ett mycket gott betyg. Efteråt var hennes omdöme att boken var rolig och tokig. Vi pratade en hel del efter det att vi läst boken, bl a om vem som bestämmer vad man får göra. Dottern älskar själv klänningar, så hon kunde förstå att Kalle också ville ha en. Men, hon tyckte att det lät otroligt när jag berättade att flickor förr inte fick ha byxor. I och för sig skulle den klänningstokiga ungen gillat en sådan regel. För en fyraåring är boken lite avancerad, men om man vill påverka deras genustänkande måste man börja tidigt.

Jag hoppas att det framgår tydligt att jag gärna vill rekommendera denna bok. Själv tänker jag visa den på dotterns dagis och föreslå att de köper in den. På dagis var förra årets Lucia en pojke, vi får väl se hur det blir i år.