Fy tusan, säger jag, för böcker som slutar dåligt. Nu är jag så arg så jag kokar. Här sitter man och läser (i det här fallet lyssnar på) en bok som känns ganska bra och så har den ett uselt slut. Boken ifråga är
Vikten av vatten av Anita Shreve och vill ni inte läsa slutet är det dags att klicka sig bort nu. Boken slutar med att den kvinnliga huvudpersonens lilla dotter dör. Och det ska väl föreställa vara ett rimligt straff för hennes otuktiga beteende? Usch och fy för den här sortens gammaltestamentsliga mentalitet. Aldrig mer ska jag läsa något av den här författaren!
Usch, sånt där gör också mig så förbannad. Tack för varningen. Är det den som blev film av Lasse Hallström också? I så fall ska jag inte se den.
SvaraRaderaBeklagar en trist läsupplevelse. Moraliserande slut vill man inte ha (och barn som dör vill man _inte_ ha).
SvaraRaderaDet är annars en knepig fråga det där, för oväntade slut kan ju vara det som gör en bok så bra. Och samtidigt det som gör den riktigt riktigt dålig. (Det här verkar ju höra till det senare fallet.) Men var går skillnaden egentligen?
Har ingen aning om den blivit film, men den är säkert usel den med.
SvaraRaderaOväntade slut är bra. Och sorgliga slut kan också ofta vara det som höjer en bok. Men här blev det bara bläh!