Nu har min läsleda förbytts till läslust igen - tack vare David Toscana. Halvvägs in i
Den sista läsaren är jag så där småputtrande nöjd. Romanen är mysig, rolig och allvarsam. Lucio är bibliotekarie i en liten bortglömd mexikansk by. Han ägnar dagarna åt att läsa och censurera undermålig litteratur. Han är mycket kritisk och låter kackerlackorna käka upp det som inte faller honom i smaken. En dag finner hans son Remigio en ung, död flicka i sin brunn. Finns kanske lösningen på gåtan i någon av Lucios böcker?
Blir ännu mer nyfiken.......svara ärligt tror du detta är något för mig????? :-)
SvaraRaderaTyvärr kan det inte bli under den här resan för på bibblan fanns endast Klagosång över Miguel Pruneda :-(
Ja, det tror jag verkligen. Såvida inte de sista 100 sidorna är helt annorlunda, är det kanske bäst att tillägga. Vi får resa ett varv till...
SvaraRaderaDen verkar charmig! Och om bibliotekarier kan man ju aldrig läsa för mycket... :)
SvaraRaderaVisst är det skönt när man får en bok i händerna som gör under för läslusten! Hoppas det vänder för mig också strax. :)
Kram, Annelie
Den är charmig, men mycket mer än det :-)
SvaraRadera