En gammal tokfjolla

Nu har jag läst ett sjuttiotal sidor i Igelkottens elegans av Muriel Barbery, och är stormförtjust. Vilket underbart språk, så utmanande tankegångar. Här är ett utdrag jag önskar att jag själv skrivit:

"Jag har läst så många böcker...
Som alla autodidakter är jag dock osäker på hur mycket jag egentligen förstått. Ena stunden tycker jag mig överblicka allt vetande i ett enda ögonkast, som om det plötsligt bildades osynliga förgreningar med vars hjälp min spridda kunskaper flätades samman - men i ett slag är allt som bortblåst, jag tappar tråden och läser förgäves samma rader om och om igen, men tycker att de verkar alltmer obegripliga för var gång och känner mig som en gammal tokfjolla som tror man blir mätt av att studera matsedeln ingående. Att vara studiebegåvad men samtidigt famla i blindo tycks vara ett utmärkande drag för autodidakter". (sid 47)

Av detta drar jag slutsatsen att jag nog borde studera litteraturvetenskap lite mer formellt. Jag känner exakt igen mig i beskrivningen som tokfjolla. Huvudpersonen Renée resonerar dock inte som jag.