Lyssnarglädje

Jag har läst lite olika böcker på slutet som jag inte recenserat. Därför tänkte jag bara säga några ord om dem.

Jag lyssnade på Torgny Lindgrens författaruppläsning av Ormens väg på hälleberget och den var mycket bra. Givetvis är den fruktansvärd i sin konsekventa skildring av fattigdomens utsatthet och eländighet, men litterärt är den underbar. Jag blev melankolisk under lyssnandet och tyngd av det faktum att människor idag lever på samma vis. Jämför med bengalernas situation i Indien, som den beskrivs av Mahasweta Devi i Branden i hjärtat. Detta var mitt första möte med Lindgren, jag tar gärna emot tips på era favoriter av författaren.

Parfymen av Patrick Süskind, i uppläsning av Anders Ekborg, var en "bladvändare". Grenouilles öde var fängslande, sorgligt, fruktansvärt och sagolikt. Dock tappade jag lite sagokänslan efter ett tag när huvudpersonen uppenbarligen blev psykotisk och isolerade sig. Samtidigt vill jag ge författaren en eloge för att denna beskrev psykosens inneboende förutsättning på ett briljant sätt. Den fantasivärld som lockar och drar personen från verkligheten, kommer i slutändan att vända sig mot personen och förvandlas till ångestskapande maror. För övrigt var Parfymen mycket intressant som ett historiskt tidsdokument.

Babettes Gästabud av Karen Blixen har jag lyssnat på i uppläsning av Naima Wifstrand. Det här är en berättelse om två prästdöttrar på 1800-talet i en liten norsk by. Båda systrarna får i ungdomen möjlighet att välja kärlek och berömmelse, men avstår för att leva ett enkelt kristet liv i i sin barndoms by. En dag kommer en ung fransk kvinna till dem för att söka hjälp; Babette är på flykt undan oroligheter i Paris. Detta är en mycket vacker historia om kärlek, Gud och konsten. Detta var mitt första möte med Karen Blixen, men jag vill gärna läsa mer.