Äntligen har jag kommit genom Brott och straff och här följer en minirecension av denna välkända klassiker. Brott och straff handlar om Raskolnikov, en fattig före detta student, som planerar och genomför ett mord på en avskyvärd pantlånerska. Genom detta mord ska han lösa sina egna och familjens finansiella problem och han ska också befria världen från detta jordens avskum. Raskolnikov anser att han står över andra, han är liksom Napoleon en extraordinär person, och därmed står han också över moraliska regler som gäller andra. Efter mordet drabbas dock Raskolnikov av förvirring och ånger, han pendlar mellan megalomani och melankoli. I romanen skildras också Raskolnikovs relation till systern och modern och hans spirande förälskelse i den prostituerade Sonja.
Romanen är en mycket intressant psykologisk studie, som känns förvånansvärt nutida med tanke på att den skrevs 1866. Texten är uppenbarligen översatt på senare tid och ibland upplever jag språket som lite för modernt. Beskrivningarna av Raskolnikovs febervandringar i staden kan inte lämna någon läsare oberörd, sällan har jag läst något som i så hög grad skapar en upplevelse av delaktighet i huvudpersonens lidande. Intressant är även att man får ta del av vännernas och familjens beskrivningar av huvudpersonen.
Brott och straff är också en realistisk skildring av livet i St Petersburg, med dess smuts, fattigdom, prostituerade och drinkare. Den kristne Dostojevskij väver in sin livssyn i romanen på ett tydligt, men inte påträngande sätt. Här finns en stark kritik mot tanken på övermänniskor och en tydlig vink om att man bör leva ett gudfruktigt liv.
Denna klassiker bör läsas, den är oerhört bra!
God anmeldelse. Jeg får helt lyst til at gå igang med russeren, selvom det hele også lyder lidt deprimerende. Er det sådan?
SvaraRaderaNej jag uppfattade inte romanen som deprimerande, den fångade helt enkelt mitt intresse. Personbeskrivningen av Raskolnikov är genialisk och även miljöskildringarna är riktigt bra. Generellt tycker jag väl att den är onödigt lång, men det tycker jag ofta om böcker. Kortfattat kan jag säga att jag inte läste ut "Brott och straff" för att det är en klassiker man borde ha läst, utan för att jag tyckte om den. Välkommen hit Søren :-)
SvaraRaderaHade ingen aning om att den var bra, på allvar. Jag trodde den var hopplöst tråkig. Så fel man kan ha!
SvaraRaderaMamma har den i bokhyllan, ska lukta lite i den...
//Olivia
@Lyran: Tak for velkomst og tak for svar. Jeg tror jeg vil følge din anbefaling og læse Dostovjevskij :-)
SvaraRaderaDu skriver mycket bra recentioner - man får nästan lust att äntligen ta sig an denne kloke men något tungläste föfattare. (Har gjort många försök men fastnat) Någon gång ska jag ha en Dostojevkji-period och försjunka ordentligt i hans värld.
SvaraRaderaJättekul att ni gillar och inspireras :-)
SvaraRadera