Tematrio - länklista

Arinas bibliotek
Bokbabbel
Bokblomma
Boklesebloggen min
Bokmania
Bokmoster
Bokmärkt hos Hundöra
Bokstavligt talat
Bokstävlarna
Bokvalen
Butter tar ordet
Camelia
Camillas boklåda
Caveat lector
Dekadensmagasinet
Doras bokprat
Emms läshörna
En annan sida
En bok om dagen
En full bokhylla är en rikedom
En stund på jorden
Ett eget rum
Ett hem utan böcker
Eva Swedenmarks värld
Ex Libris Cia
Fröken Johannas hörna
Gilgamesh
Hermia says
I huvudet på Zoila
Ikas ord 2.0
Ingrids boktankar
it's read
Kidneybönans njurblogg
Labyrinter
Lazy's library
Lilla O
Lille søster
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och matblogg
Nathalieé Öberg
Orange
Paperback lover
Paulas bokblog
Snowflakes in rain
Sofies Place
Spectatia
Stines notater
Stänk och flikar
Tassande en liten kaffekopp
Tekoppens tankar
Textappeal
The Writer's Chair
Theresans
Underhold meg
We Tell Ourselves Stories in Order to Live

Tematrio - Nobelpristagare

Den allra första Tematrion måste naturligtvis anknyta till bloggens huvudtema - Nobelpristagare. Ibland är det lätt att förstå varför en författare fått priset, ibland inte. Säkert är det också så att flera av författarna kräver övning att ta till sig.

Vilka är dina tre favoritböcker skrivna av författare som erhållit Nobelpriset?

1. "Mannen utan öde av Imre Kertész har kommit att bli en oerhört betydelsefull bok för mig. Denna självbiografiska roman handlar om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Boken har ett stillsamt, återhållet tilltal som på något sätt förstärker läsupplevelsen. För mig personligen blev denna roman en brytpunkt mellan mitt tidigare oreflekterande läsande och dagens mer eftertänksamma, kritiska val av litteratur.

2. Som värmlänning kan jag naturligtvis inte förbigå Selma Lagerlöf. Jag tycker om många av hennes berättelser och allra bäst kvalitet tycker jag att Jerusalem håller. Denna romansvit (heter det svit när det bara är två?) utspelar sig dels i Dalarna, dels i Jerusalem. Berättelsen handlar kortfattat om kampen mellan plikt, kärlek och gudstro.

3. Mitt tredje val är Öster om Eden av John Steinbeck. Det här är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!

Tematrio - påminnelse

Kom ihåg att Tematrion startar i morgon. Jag ska försöka hinna posta innan jag går till jobbet, annars får jag väl smygposta lite på jobbet :-) I vilket fall kommer den första Tematrion att presenteras under morgondagen.

Reglerna är enkla:

Delta när du har lust.
Posta svar i din blogg eller i kommentarerna här.
Posta en kommentar här så vi kan hitta till din blogg.
Skriv så mycket eller lite du vill i dina svar och visa bilder om du har lust.

Hoppas vi ses i morgon :-)

Agnes Grey av Anne Brontë

 Agnes Grey av Anne Brontë, utgiven av Norstedts Förlag, 2009.

Agnes växer upp i en prästfamilj, där fadern är en optimistisk slarver, som lyckas förlora familjens besparingar. Detta drabbar honom hårt, i synnerhet eftersom hans fru kom från en bättre bemedlad familj och under hela äktenskapet fått försaka livets goda. Agnes' mor är dock en synnerligen god kvinna och beklagar aldrig sitt öde. För att hjälpa till med familjens försörjning tar Agnes tjänst som guvernant. I första familjen finns tre mycket bortskämda barn och ett par föräldrar som närmast uppmuntrar deras olydnad. Efter en kort period förlorar Agnes detta arbete. Men, hon kämpar oförtrutet på och får så småningom en ny tjänst. Här är barnen äldre och Agnes kommer framför allt att ansvara för fostran av två unga damer. Damerna är dock inte så intresserade av Agnes' strävan att lära dem dygd och god moral; en av flickorna flirtar med allt som går i ett par byxor, den andra är en vild pojkflicka som vill rida och jaga. Då det kommer en ny pastorsadjunkt till byn kompliceras Agnes' liv...

Detta är en roman som med rätta kan kallas "guvernantroman". Det är en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Förvisso finns här också teman som kanske inte var vanliga då det begav sig; bl a beskriver författarinnan djurplågeri som en svår synd. Här finns också kritik av de bättre bemedlades bristfälliga moral och ointresse för andra människors livssituation. Författarinnan, som själv växte upp i en prästfamilj, betonar hela tiden vikten av att leva ett rent, dygdigt liv där även försakelser kan ses som gåvor från Herren.

Romanens stora förtjänst är dess fantastiska språk. Jag har i en tidigare kommentar beskrivit det som glittrande solreflexer i en porlande bäck. Den skickliga översättningen är gjord av Maria Ekman. Dagboksformen har sina för- och nackdelar. Formen passar fint ihop med det oreglerade språket och den skapar en känsla av närhet till huvudpersonen. Nackdelen är att allting ses med endast ett ögonpar och just detta ögonpar betraktar ibland sin omvärld med en ganska stor portion självgodhet. En annan av romanens förtjänster är de hejdlöst roliga personbeskrivningarna. Förvisso led författarinnan av adjektivsjuka och beskrivningarna är tendentiösa; men framför allt är de roliga.

"Han var lång, mager, avtärd och något kutryggig, ansiktet var blekt och lite fläckigt och obehagligt rött runt ögonlocken, och de slätstrukna anletsdragen präglades av en slapphet och tröghet som framhävdes av ett illvilligt uttryck kring munnen och de matta, själlösa ögonen."

Agnes Grey är definitivt en läsvärd roman, den skildrar kvinnors livsvillkor i en svunnen tidsperiod och enbart språket i sig gör att jag gärna rekommenderar den. Dessutom finns här naturligtvis en hög romantikfaktor och romanen är en intressant tidsmarkör.

Detta var andra romanen i Martinas utmaning att läsa klassiska kvinnor.

Nostalgia - hästpocket

Idag har jag rensat och städat i klädkammaren. Där fanns en hel del skräp och fantastiska skatter från förr. Åh, så fina min små pocketböcker med hästtema är. Konstigt nog minns jag dessutom fortfarande vad flera av dem handlar om, detta trots att det nog är 35 år sedan jag läste dem. Vad jag älskade hästar och allt som hade med både deras skötsel och ridning att göra. Ja, jag tycker fortfarande mycket om hästar, fast jag rider inte längre. De små böckerna handlade ofta om nybörjartjejer som fick häst och lärde sig mycket. Dessutom tycker jag det nätta priset av 1.95 för en bok vore alldeles lagom :-) Finns det fler än jag här som har sina små hästböcker kvar?

Dokusåpor

Ja, nu har jag två favoritdokusåpor som jag följer igen. Dokusåpor med interna utröstningar, pakter och tjafs har aldrig intresserat mig. Inte heller den varianten där man ska titta på täcken som guppar och tycka att det är kittlande. Men, dokusåpor där människor tävlar med sitt (yrkes)kunnande fascinerar mig. Jag tycker helt enkelt om att se människor som är duktiga.

Tidigare har jag seet en del musikrelaterade såpor, bl a Fame Factory och West End Star. Allra bäst var dock den engelskproducerade serien om operasångare. Fantastisk musik. Jag har sett en del Top Model, men där är igenkänningsfaktorn ganska låg... Då tycker jag bättre om Project Runway där designers tävlar för att skapa spännande kreationer på kort tid och med små medel. Shear Genious som handlade om styling och frisyrer var också intressant att följa. Jag har numer viss teoretisk kunskap när det gäller såväl design, som klippning. Synd bara att jag inte har någon praktisk fallenhet för någondera. Den nya såpan jag började följa igår var Top Chef. Den går tyvärr inte på svensk, utan på norsk (eller möjligen dansk) TV3. I Top Chef lagas det mat med ovanliga råvaror, under tidspress och i udda miljöer. Mycket intressant, tycker jag.

Ihärdigt sökande

Jag har hittat en bok som jag så gärna skulle vilja ha, men det tycks omöjligt att få köpt den. Jag har kollat på Bokbörsen, där jag hittade ett ex som jag beställde. Men säljaren skickade meddelande att köpet avvisades - jag antar att orsaken är att han inte längre har boken. Nu har jag hittat den igen, via Gojaba den här gången. Har beställt den, men upptäcker nu att säljaren är den jag tidigare försökt köpa boken av. Inget napp på Antikvariat.net och inget på Tradera. Var ska jag leta???!!!

Vade det är för bok jag så snöat in på? Jo, det är Sharon och min svärmor av Suad Amiry. Romanen är skriven i dagboksform och utspelar sig i Ramallah under den israeliska ockupationen.

Blodboken

Den lilla blodboken Vem blöder av Stina Wirsén, som Bokmania skrev om tidigare under veckan, skulle vi behövt idag. För idag hände det där som alla föräldrar till dagisbarn räds, de ringde och berättade att dottern ramlat och gjort sig illa.

Kvickt lämnade jag jobbet och hittade en blodig, men samlad liten tjej på dagis. Hon hade lyckats slå i näsan, munnen och ögonbrynet. Jag förstår att personalen blev lite betänksamma, hon hade nog blött en hel del. Som tur är ser det ut att vara mest "kosmetiska" skador. Hon har en bula på näsan och fläskläpp, men tänderna har klarat sig. Men "blodboken" ska jag köpa, för den kan vara bra att läsa så det blir lite avdramatiserat.

När jag ändå är inne på temat skulle jag vilja be om tips på böcker med barn som går till tandläkaren, ligger på sjukhus, får spruta osv... Det kan vara bra att ha lite sådan litteratur hemma.

Grodan och kärleken

 Grodan och kärleken av Max Velthuijs.

En dag sitter grodan vid stranden och känner sig konstig. Han vet inte om han är ledsen eller glad och något i bröstet säger dunk-dunk. Grodan frågar sina vänner till råds och får veta att han är kär. Först vet han inte riktigt vem han var kär i, men så kommer han på att han är kär i den vita ankan. Grisen tycker inte att en grön groda kan vara kär i en vit anka, men det bryr sig inte grodan om. Nu gäller det bara att ha mod att berätta för ankan att han älskar henne. Till slut kommer grodan på en drastisk metod...

Det här är en alldeles bedårande kärlekshistoria med många bottnar. Ett tema berör naturligtvis frågan om relationer mellan individer av olika färg, men detta dilemma löses till synes enkelt, eftersom grodan faktiskt inte bryr sig om färgskillnaden. Kärleken är gränslös. Ett annat tema handlar om att våga uttrycka sina känslor och detta får grodan brottas en hel del med. Men den som vågar, han vinner. (Apropå min recension av På Chesil Beach hade det unga paret haft en del att lära av grodan i den här berättelsen.)

Texten är enkel och rakt på sak och illustrationerna är färgglade och lustfyllda. Den här boken rekommenderas till alla förskolebarn, för det är ju i den åldern den första kärleken spirar.

Tematrio - upplägg

Ja, då har jag bestämt mig för att verkligen starta en Tematrio. Det var ganska många som var positiva, så jag gör ett försök. Min avsikt är att posta en ny Tematrio varje vecka, troligen på måndagar. Hoppas ni kommer att delta och ha kul!

Tematriosarna (hur gör man plural av detta ord egentligen?) kommer så klart att bestå av en fråga eller en uppmaning att berätta om tre böcker utifrån ett tema. Inledningsvis kommer ämnena att baseras på aktuella händelser och geografi. Jag har själv tyckt att det varit intressant att försöka vidga mitt läsande geografiskt och hoppas att ni tycker likadant. Dessutom kommer jag att försöka få till utmaningar utifrån litterära genrer, men det är inte så lätt när jag själv mestadels läser "vanliga" romaner. Nåväl jag får göra mitt bästa.

Om ni har lust att bidra med temaförslag tar jag gärna emot sådana. Ni kan antingen posta här i kommentarerna eller maila mig på adressen ni hittar i högerspalten. Nu ska jag försöka få till några utmaningar att ha på lager :-)

Syskonkärlek

Jag vill passa på att tipsa om en Jag vill passa på att tipsa om en intressant artikel om att få syskon i SvD. Att få ett syskon kan vara påfrestande för många barn, och det har skrivits en hel del pedagogiska barnböcker om detta ämne. Gemensamt för böckerna är att barnen via syskonavundsjuka utvecklar kärlek och omsorg om det lilla syskonet och att föräldrarna är mycket empatiska och förstående. Ofta handlar dock böckerna om storasystrar och befäster tanken att det är flickor som tar hand om bäbisar.

En av senaste årets böcker framhålls som extra intressant - Uffe syskonbror av Marie Norin och Maria Nilsson Thore. Barn har ju ofta fantasier om ganska drastiska metoder för att bli av med de irriterande nykomlingarna, läs här om Uffes planer:

"Uffe tänker uppfinna en grej, en bebismosare. Allt som åker in där blir mos och krymps. Han vill visa mamma ritningen men hon ger honom bebisen att hålla i. Bebisen tittar rakt in i Uffes ögon. Och så ler den."

På Chesil Beach

På Chesil Beach av Ian McEwan, utgiven av Ordfront, 2007.

Året är 1962. Ännu lever stora delar av England kvar i ett viktorianskt imperium. Den nya tiden med sexuell revolution och rock'n'roll står för dörren - men den är ännu inte här. Ett ungt par, Edward och Florence, har just gift sig och ska fira sin bröllopsnatt på ett litet hotell vid Chesil Beach i Dorset. De är mycket lyckliga, de vet att de älskar varandra och passar bra ihop. Samtidigt är de båda, av olika orsaker och tillfälligheter, oskulder och nervösa inför den kroppsliga föreningen. Men, medan Edward i hög grad ser fram mot föreningen, fasar Florence för den.

Författaren tecknar ett porträtt av två unga människor, som väcker stor ömhet hos mig. Via tillbakablickar får vi ta del av deras livshistoria, drömmar och förväntningar. Edward växer upp i en arbetarfamilj, med en hjärnskadad mor. Trots svårigheterna framträder bilden av en kärleksfull barndom. Som ung har Edward ett hetsigt temperament och hamnar lätt i slagsmål. Florence växer upp i en familj ur samhällets högre skikt. Föräldrarna och deras relation utstrålar distans och kyla. Författaren antyder också en tänkbar orsak till Florences sexualskräck, på ett sätt som gör att läsaren (medvetet eller omedvetet) kan välja att antingen ta till sig eller bortse från denna förklaring.

Både Edward och Florence har stora svårigheter att kommunicera, att våga vara sig själv och uttrycka sin behov. Edward har lätt att ta till nävarna när saker blir svåra och Florence flyr in i musikens värld. Denna oförmåga att tala med varandra och konsekvensen av att inget göra, är ett genomgående tema i boken.

Det är svårt att recensera en bok där språket är en så bärande del; mina ord om boken är så plumpa i jämförelse med författarens poetiska text. Romanens språk är precist och nyanserat. Och berättelsens tempo tycks även de återspegla händelserna; den börjar lite trevande, övergår i en intim, näst intill njutningsfull upplevelse av närhet till de unga tu, och avslutas med en enorm, abrupt tempostegring.

Sammanfattningsvis är detta en helt underbar kortroman om två unga människor som står inför ödesdigra val. Språket är fantastiskt och boken är av sträckläsningskaraktär. Efter att nu ha läst två böcker av författaren tycker jag att han håller Nobelpriskvalitet.

ALMA-priset

Årets Astrid Lindgrenpris gick till Tamerinstitutet, en läsfrämjande organisation med verksamhet på Västbanken och i Gaza. Tamer-institutet arbetar med berättande, drama och bokprat för barn och ungdomar, de utbildar bibliotekarier och de ser till att biblioteken har barnböcker. De når även ut till barnen i flyktingläger och avlägsna byar.

Det är med stor glädje jag läser denna nyhet. Det finns inget som är viktigare än att hjälpa barn som varit med om krig och våld att bearbeta detta och visa dem andra världar. Jag har själv tidigare arbetat med bild- och berättelsegrupper för traumatiserade flyktingbarn, och vet hur värdefullt och läkande det är för barnen att hitta sätt att uttrycka sig. Bravo ALMA-juryn!

Läs mer i SvD och DN.

Grattis lilla bloggen

Igår uppnådde min lilla blogg och jag en ny milstolpe - vi har nu haft hela 20 000 besök. Det är roligt att det kommer fler besökare och framför allt att allt fler postar kommentarer.

När jag startade bloggen hade jag ingen aning om vad jag ville göra med den. Nu har den blivit ett ställe där jag uttrycker mina åsikter och där jag kan prata med andra om det som intresserar mig. Dessutom läser jag mer och mer och har ingen tid alls för andra hobbies längre.

Jag kommer att fortsätta blogga ungefär på samma sätt som nu, åtminstone så länge det känns så här givande. Men kanske kan det hända att det blir lite Sims-prat också framöver. Jag kommer kanske inte att kunna låta bli TS3 :-)

Tematrio?

Bokfemman, Lästrio och Tematrio? När Malin körde sin populära Bokfemma hade jag inte börjat blogga. Men Petras Lästrio hängde jag med på och gillade alla de kluriga utmaningarna. Och jag har saknat denna utmaning länge nu. Saknat den så mycket att jag funderat på att starta en egen. Så jag kollade med Petra, som gärna såg att jag tog över stafettpinnen.

Därför undrar jag nu om ni skulle vara intresserade av att vara med i en Tematrio?Ja, jag måste ju i alla fall ha ett eget namn, även om jag plankar konceptet :) Jag tänkte försöka skapa utmaningar och posta varje vecka om ni har lust att hänga på. Är ni sugna att delta? (Man deltar naturligtvis bara när man har lust och genom att posta på sin blogg eller i kommentarerna här).

Personbeskrivningar

Jag är nu inne på andra romanen i Martinas utmaning att läsa klassiska kvinnor. Jag läser en översättning av Agnes Grey, som alldeles nyligen utkommit. Och lika trögt som det var att komma in i Rosen på Tistelön, lika lätta halkar jag in i Anne Brontës guvernantroman. Snabbt får jag en personlig relation till huvudpersonen, språket glittrar som solreflexer i en porlande bäck och fnissar åt personbeskrivningar gör jag lite då och då (fast jag ännu bara är en fjärdedel in i boken). Läs bara detta:

"...mrs Bloomfelds bror, en lång, självgod karl med mörkt hår och gulblek hy som sin syster, en näsa som tycktes ringakta jorden, och små grå, ofta halvslutna ögon med en blick där äkta enfald blandades med låtsat förakt för allt som omgav honom. Det var en fetlagd, kraftigt byggd karl, men han hade kommit på något sätt att pressa ihop midjan till en anmärkningsvärt liten omkrets, och det, i kombination med gestaltens onaturliga stelhet, visade att den högdragne, manlige mr Robson, kvinnokönets bespottare, inte höll sig för god att göra något så löjligt fåfängt som att använda snörliv."

Visst kan man säga att Anne Brontë led av adjektivsjuka, och visst är det tendentiöst, men det är ju dessutom hejdlöst roligt.

Thentes modeblogg

Har ni sett dagens outfit-bilderna i Thentes "modeblogg"? Det här är humor i min smak *fniss*

Orange Prize for Fiction

Tack vare Snowflake uppmärksammade jag under veckan Orange Prize for Fiction. Detta pris delas ut årligen till en kvinna, vars roman utgivits på engelska under året. Bland föregående års vinnare och "tävlande" kan nämnas Xiaolu Guo, Chimamanda Ngozi Adichie, Margaret Atwood och Anne Tyler.

Under veckan presenterades 2009 års longlist:

Debra Adelaide - The Household Guide to Dying
Gaynor Arnold - Girl in a Blue Dress
Lissa Evans - Their Finest Hour and a Half
Bernardine Evaristo - Blonde Roots
Ellen Feldman - Scottsboro
Laura Fish - Strange Music
V.V. Ganeshananthan - Love Marriage
Allegra Goodman - Intuition
Samantha Harvey - The Wilderness
Samantha Hunt - The Invention of Everything Else
Michelle de Kretser - The Lost Dog
Deirdre Madden - Molly Fox’s Birthday
Toni Morrison - A Mercy
Gina Ochsner - The Russian Dreambook of Colour and Flight
Marilynne Robinson - Home
Preeta Samarasan - Evening is the Whole Day
Kamila Shamsie - Burnt Shadows
Curtis Sittenfeld - "American Wife"
Miriam Toews - The Flying Troutmans
Ann Weisgarber - The Personal History of Rachel DuPree

Eftersom jag på senare år inte läst på engelska, har jag givetvis inte läst någon av romanerna. (Kanske får ompröva detta beslut, faktiskt). Den enda av författarna jag egentligen känner till är Toni Morrison, men de andra ska jag ta reda på mer om. Har ni någon favorit?

Shortlist presenteras den 21 april och vinnaren tillkännages den 3 juni.

Poesidagen

Bokmania uppmanade oss under veckan att uppmärksamma den Internationella Poesidagen idag den 21/3 och det vill jag gärna göra. Nu läser jag ju knappt någon poesi, men en favoritdikt har jag naturligtvis. Och dikten gestaltas av en tavla som dels hänger hemma i mitt vardagsrum, dels hänger i mitt arbetsrum på jobbet. Dikten är skriven av Gustaf Fröding och beskriver hur storasyster Cecilia öppnade hans sinnen för fantasivärlden, genom att läsa sagor.

Litografi av Hans Kajtorp, foto av mig.


Sagoförtäljerskan

Och minns du Ali Baba
och minns du vår gröna
syrengrotta, lummig och sval,
där mörk som den sköna
sultanan av Saba
och brunögd och spenslig och smal,
du satt och förtalde
en saga, du valde
bland en tusen en nätters tal.

Och kjolen av siden,
du ärvde bland arven
från mormors dagar,
var mjuk såsom råsilkegarn,
en slik, som med tiden
man ändrar och lagar
med klippet och skarven
åt döttrar och döttrarnas barn.

Och gott var att luta
sitt huvud mot silket
och njuta var beta
av sagornas bröd i vart ord
som sparvarna njuta
vid neket, på vilket
det bästa de veta
är satt som på gästabudsbord.

Och minns du Ali Baba
och andarne och fasan
och undren och värmen
i öknarnes brännande sand,
och minns du Abu Hasan
med toffeln i ärmen,
du drottning av Saba
och Bagdad och Wak-Wak-land?

ur Stänk och flikar, 1896.

The Man Booker International Prize

Under veckan presenterades de 14 författare som finns med på listan över författare som kan vinna The Man Booker International Prize. Detta pris delas ut vartannat år och fokus är inte på en enstaka bok, utan på ett helt författarskap. De aktuella författarna är:

Peter Carey (Australia)
Evan S. Connell (USA)
Mahasweta Devi (India)
E.L. Doctorow (USA)
James Kelman (UK)
Mario Vargas Llosa (Peru)
Arnošt Lustig (Czechoslovakia)
Alice Munro (Canada)
V.S. Naipaul (Trinidad/India)
Joyce Carol Oates (USA)
Antonio Tabucchi (Italy)
Ngugi Wa Thiong'O (Kenya)
Dubravka Ugresic (Croatia)
Ludmila Ulitskaya (Russia)

Vinnaren annonseras i maj och erhåller sitt pris i Dublin, 25 June 2009.

När jag började titta på olika litterära priser för ett år sedan kände jag sällan igen några namn och jag hade definitivt inte läst något. Sakteliga gör jag framsteg för bland årets kandidater känner jag igen en handfull och har tom läst en - Mahasweta Devi. Hon är därför så klart min favorit :-)

Stora boken om Mumin

"Stora boken om Mumin" av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2008.

Stora boken om Mumin är en omfattande antologi som innehåller valda delar ur kapitelböckerna, de tre bilderböckerna Vem ska trösta knyttet?, Hur gick det sen? och Den farliga resan, en tecknad serie Mumin och den gyllene svansen, lite recept, sångtexter och ett Muminlexikon.

Den stora behållningen med boken är i mitt tycke bilderböckerna. Tove Janssons illustrationer är helt underbara och stimulerar såväl barns, som vuxnas fantasi. Dock är det lite tråkigt att man förenklat illustrationerna i Hur gick det sen?. Dessa brukar innehålla hål som ger ett extra djup i berättelsen; både i konkret och symbolisk mening.

Serien var i mitt tycke intressant, det var mitt första möte med Mumin i detta format. Tove Jansson har verkligen förmåga att gestalta och kommentera vår samtid på sitt eget, unika sätt.

Antologin innehåller dessutom utdrag ur kapitelböckerna. Ibland fungerar det bra, men vissa av böckerna bör helt enkelt läsas i sin helhet för att berättelserna ska få mening. Och även där det fungerar bra, kan man fundera över hur man valt ut berättelserna. För mig är det oförklarligt att man inte tagit med Det osynliga barnet, som jag anser vara en fantastisk gestaltning av ett angeläget, växande problem i vår samtid. Men naturligtvis är det omöjligt att med ett litet urval göra alla läsare nöjda.

Jag har svårt att avgöra om detta är en bok som främst tilltalar oss redan frälsta - trots att vi då har vissa kritiska synpunkter - eller om man främst ska se den som ett alternativ för den oinvigde, som är nyfiken på Muminvärlden.

Sammantaget får jag lov att säga att trots att intentionen var god, når man inte ända fram med Stora boken om Mumin. De olika delarna hänger inte samman och de gör inte Muminvärlden riktigt rättvisa. Men förhoppningsvis väcker boken ändå läsarens nyfikenhet och vilja att läsa böckerna i sin helhet.

Tidsfördriv

Om ni får lite tid över idag kan ni t ex ägna er åt Nobelprisinfluerat dataspelande. Här finns en par roliga spel: "Lord of the flies" och "Find the author".

Jelinek om Fritzl

I Aftonbladet finns idag en fantastisk text - De övergivna - om Amstetten, Österrike och den helige Fadern. Detta är mitt första möte med Elfriede Jelinek och jag känner mig lite matt efter att ha läst hennes text. En sådan intensitet! Hennes språk är mycket krävande och jag tvivlar på att jag skulle orka med en hel bok, men hon har klart väckt mitt intresse och min beundran. 2004 erhöll Jelinek Stig Dagermanpriset och Nobelpriset (precis som Le Clézio 2008).

"Ni i utlandet, var vänliga och lyssna på vårt ord, lyssna på operabalen och nyårskonserten, lyssna på allt! men inte på våra skrik! Vänligen ignorera dem, vi ignorerar dem ju själva när allt kommer omkring, och vi måste ju veta."

Ian McEwan

Jag har naturligtvis inte kunnat undgå att se hänvisningar till På Chesil Beach lite varstans i bloggosfären. Så jag införskaffade den billigt och har nu läst halvvägs (ska läsa resten då jag bloggat klart). Jag förstod av kommentarerna att detta var en bok många uppskattade, men jag kunde inte föreställa mig att den skulle vara så här bra. Jag har svårt att hitta ord för att beskriva hur mycket jag tycker om författarens sätt att gestalta de osäkra, unga huvudpersonerna. Och det smärtar mig att ana att det inte kommer att sluta som man ändå hoppas. Nobelpris till Ian McEwan!

Lyxigt lånande

På mitt arbete har vi ett fint bibliotek, ett sjukhusbibliotek. Där finns det mesta, och finns det inte ordnas det genast fram. Bibliotekarierna är duktiga och vill gärna hjälpa till med allehanda spörsmål. Jag behöver inte ens gå dit, utan jag kan bara knappa in i datorn vad jag vill ha så skickas det direkt till mitt postfack. Fast nu råkar det ju vara så att jag tycker om att gå och strosa lite bland böckerna, så jag tillbringar ofta tid i biblioteket i alla fall. Men just idag hade jag inte tid, så nu har jag beställt lite CD-böcker. De jag valde var Det går an av Almqvist, Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov och Främlingen av Albert Camus. Om ni är uppmärksamma kan ni nog hitta ett mönster i beställningen.

Ja just det, jag tittade på titellistorna i bokstavsordning och kom bara till C :-)

Nykomlingar

Två fina böcker jag har köpt via Bokbörsen. Att läsa Lolita i Teheran handlar om illegala bokstudier i en fundamentalistisk diktatur. Snowflake tipsade mycket passande om denna bok på kvinnodagen, ni kan läsa vad hon skrev här. En arbetskamrat tipsade om Kenzaburo Oes Mardrömmen och menade att den, förutom att vara bra, hade relevans för vårt arbete vid barnhabiliteringen. Båda böckerna ligger nu i den digra läshögen...

Elizabeth: The Golden Age

Elizabeth: The Golden Age inleds med att den mäktige, spanske kungen (Jordi Mollà) planerar att i Guds (katolikernas) namn invadera det ogudaktiga, protestantiska England. I England brottas drottning Elizabeth I (Cate Blanchett) dessutom med dilemmat att hon måste gifta sig och avla ett barn för att inte den skotska drottningen Mary Stuart ska lägga beslag på tronen. Elizabeth uppvaktas av allehanda passande friare, men förälskar sig i äventyraren och piraten Walter Raleigh (Clive Owen). Denna mesallians är naturligtvis omöjlig, men drottningen tycks uppleva såväl ett ställföreträdande nöje, som utlopp för sin svartsjuka, då hennes kammarjungfru Bess inleder en romans med Raleigh. Så närmar sig den omtalade, fruktade spanska armadan Englands kust...

Jag tycker om kostymdramer och därför har jag lätt överseende med småfåniga intriger som kärlekskomplikationerna mellan drottningen, kammarjungfrun och äventyraren. Skådespeleriet får helt klart godkänt, Cate Blanchett är på många sätt strålande i rollen. Själv är jag mycket förtjust i Clive Owen. För snart 20 år sedan såg jag honom i en TV-serie Chancer - Pengar i potten, som jag tyckte var bra (osäkert vad jag skulle tycka idag). Sammanfattningsvis tycker jag att Elizabeth: The Golden Age är en sevärd film; den innehåller romantik, spänning och bra skådespeleri.

Branden i hjärtat

Branden i hjärtat av Mahasweta Devi, utgiven av Ordfront, 2008.

Branden i hjärtat är första boken av författaren som ges ut på svenska och den innehåller nio av hennes mest kända noveller. Alla utspelar sig bland de olika stamfolken i Bengalen. Boken innehåller också en mycket intressant intervju med författaren. Berättelserna handlar om klass- kast- och kvinnoförtryck bland de allra fattigaste. Här kan man lära sig vad det innebär för laglös kvinna att konfronteras med polisen, här skildras ett skuldsystem som innebär att stora mängder människor lever i slaveri och här berättas om trotsigt, listigt motstånd och omöjlig kärlek.

Mahasweta Devi är en 82-årig, mycket känd författare, men hon är också en rebell. Hon kämpar dagligen för de allra mest förtryckta i sitt hemland och hon ger röst åt de som annars inte skulle höras. I novellerna beskriver Mahasweta Devi olika sorters förtryck. Här finns det ohyggliga våldet, skuldlaveriet, unga kvinnor som säljs och människor som inte kan komma ur sin livssituation på grund av uråldriga seder och bruk. Här kan man också läsa om hur skövlingen av djungeln slutligen förintar stamfolkens värld.

Men Mahasweta Devi berättar inte bara om offer, hon ger också gestalt åt revolutionära män och kvinnor som kämpar för sin rätt. I berättelserna förekommer oerhört modiga människor som använder såväl förslagenhet, som våld i sin kamp.

Berättelserna i boken är realistiskt och osentimentalt utformade. Utan stora åthävor gestaltas vardagen och livsvillkoren. Samtidigt genomsyras människornas liv av religiösa föreställningar, uråldriga myter och traditioner. Kastsystemet styr i hög grad människornas liv och modersmyten hyllar den självuppoffrande kvinnan.

Den här novellsamlingen har varit både lätt och svår att läsa. Den är lättläst då den har ett enkelt språk och handlingar som omedelbart fångar läsarens intresse. Det som gjort boken svår är de känslor som väcks. Man blir oerhört upprörd och förtvivlad över att ta del av de livsöden Mahasweta Devi beskriver, för man förstår att detta är berättelser ur verkliga livet. Detta är en oerhört angelägen bok!

Vlogg?

Jag har ju inte bloggat så länge, men nu inser jag att jag borde satsat på en vlogg i stället. För det är det senaste, enligt SvD, vars kulturvlogg hade premiär igår. Inte med bästa vilja i världen kan jag kalla detta proffsigt, men det är kanske i meningen heller. Dock störde jag mig oerhört mycket på kamerarörelserna. Tyvärr så mycket att jag glömde bort att lyssna på vad de sa. Men skulle ni inte hellre vilja se mig vlogga här hemifrån i min röda plyschmorgonrock? Om man nu absolut måste tränga ihop sig två i rutan kanske jag skulle kunna få Spectatia att medverka. Hon är trött på att blogga och hon har en morgonrock, en rutig, tror jag. Visst vore väl det roligare att se oss?

Söndagssvammel

Ja, det var ju det jag sade; Melodifestivalen är helt enkelt inte min grej. Jag tycks vara fullständigt ur synk med svenska folket. Förvisso gillar jag opera, men jag tycker inte att låten som vann var särskilt bra.

Detta har dock varit en produktiv helg på många sätt. Jag har läst en hel bok - Stad i ljus - och skrivit två recensioner. Vad jag tyckte om Stad i ljus har ni redan kunnat läsa, snart kommer mina synpunkter på Mahasweta Devis Branden i hjärtat. Jag har dessutom lyckats se en film, som jag ska försöka knåpa ihop några rader om. Och jag har lyssnat på flera skivor ur boken Murkronan. Jag har dock inte varit ute i det fina vädret pga förkylning.

Gällande detta med att minska antalet olästa böcker i hyllan är läget status quo. Jag har läst två böcker - och köpt två. Dessutom får jag nog en recensionsbok under veckan, fast det är ju ett mycket trevligt problem. Hoppas bara att jag hinner avsluta Murkronan innan dess ;-)

Melodifestival

Så har då även jag tittat på Melodifestivalen. Och det finns nog inget som får mig att känna mig så stock-konservativ och uråldrig. Jag tycker att det mesta var riktigt dåligt, dvs det tyckte jag tills lilla Molly började sjunga. För tjejen hade så fin röst och en bra låt. Hoppas hon vinner. För övrigt är jag ju lite svag för pudelrock á la 80-talet, så H.E.A.T. tycker jag är rätt OK att lyssna på. Men om Caroline af Ugglas vinner får jag köpa ett plagg för halva priset i min favoritbarnklädesaffär. Så jag borde väl önska att hon vinner - fast jag tycker ju att hon låter bedrövligt.

Stad i ljus

Stad i ljus av Eyvind Johnson. Första svenska utgåva 1928.

Detta är en roman om en tidsepok, en stad och en ung författare. Boken utspelar sig i Paris en 14-julinatt på 1920-talet, då hela staden firar nationaldag. Den unge författaren Torsten väntar på att få ett brev, ett rekommenderat brev med arvode för skrivna artiklar eller ett brev från en förläggare med beslut om att ge ut hans första roman. Då inget brev anländer förlorar han sin bostad och står utblottad på gatan. Under en lång vandring längs Paris' boulevarder kommer Torsten i kontakt med en hund, några vänner, en kvinna och en filosof. Han söker någon att låna pengar av, men förmår inte ta emot hjälp då den erbjuds. I stället ger han bort sina sista mynt.

Stad i ljus är en kort roman med självbiografiska inslag. Den skildrar en ung mans kamp att överleva som författare och en ung mans sökande efter sig själv. Så här säger Torsten i ett samtal med en gammal filosof, som undrar vad han vill nå fram till:

"Och jag vill nå fram till mig själv. Jag vill veta varför jag skriver, varför jag lever för att skriva, varför jag väntar något och vad jag väntar. Jag vill se vad det är för mening med mig, vad det har varit för mening med det helvete som jag har levt i och om det har varit förspillda dagar, alla dagar jag har gått, tänkt och skrivit. Det är så mycket, jag kan inte säga er allt. Men: jag vill veta vem jag är!"

Man kan inte med bästa vilja beskriva handlingen som fängslande, då inte mycket händer i romanen. Berättelsen har olika fokus och ger en sorts stillbilder av människor som lever torftiga, utsatta liv i fattigdom. Vid några tillfällen uppstår samtal mellan Torsten och andra, men till stor del gestaltar författaren stor ensamhet. Här beskrivs hunger, förnedring och förtvivlan, men på ett distanserat sätt. Romanens stora tillgång är dess vackra, poetiska språk. Vissa partier var en ren njutning att läsa.

Bristen på närhet och engagemang gör att detta inte riktigt är en bok i min smak. Jag får prova något mer av författaren, men jag tvivlar på att han kommer att bli en favorit hos mig.

Min modiga mormor...

Min modiga mormor och noshörningen Nofu av Inger Jalakas, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2005.

Charlies mormor bor i Afrika, i en by vid floden Zambezi. Charlie brukar hälsa på mormor och då händer det en massa spännande saker. En dag hittade mormor en övergiven noshörningsunge på savannen. Charlie och kompisen Changa hjälper mormor att ta hand om den. Men en morgon har noshörningen Nofu rymt och pojkarna springer iväg till savannen för att leta efter honom. Men på savannen hotar många faror...

Det här är en mycket spännande bok, som utspelar sig i en fantasi-eggande miljö. Min 3½-åring uppslukades av äventyret, som är dramatiskt och lite farligt. De färgstarka bilderna av Helena Bergendahl kompletterar och förstärker berättelsen på ett bra sätt.

Extra roligt tycker jag att det är att få läsa om en modig mormor som ligger ganska långt från den traditionella, snälla, bullbakande varianten. Fram för mer sådant. Böckerna om den modiga mormodern i Afrika tycker jag att alla förskolebarn borde få ta del av!

All läsning = bra läsning?

Helst skulle jag bara vilja skriva rubrikfrågan med en uppmaning att diskutera, men så lätt slipper jag väl inte undan. Jag tycker själv att frågan om vad som är bra läsning är intressant, och jag har inga riktigt genomtänkta egna åsikter i frågan. Den som känner mig förstår nog hur provocerande det är att inte ha en bestämd åsikt :-)

Själv har jag genom åren läst en stor mängd litteratur som definitivt inte skulle klassas som "god" litteratur. Under tonåren var Barbara Cartland gudinnan och sedan övertogs scenen av tantsnusket på 80-talet. På 90-talet plöjde jag allsköns deckare och Marianne Fredriksson. Sedan kom en hemsk BOATS-period. Få böcker har fastnat i minnet, trots att jag hela tiden läst stora mängder böcker. Det jag funderar över är om jag var tvungen att läsa mig genom så mycket undermålig litteratur som en förberedelse för att kunna läsa mer avancerade böcker? Eller hade jag kunnat ta mig vidare mycket tidigare om jag haft en bra läs-rådgivare?

Tidigare har jag alltid sagt att huvudsaken är att människor läser, till slut hittar de fram till utvecklande litteratur. Men är det verkligen så, eller fastnar folk lätt i vissa genrer? För den del, måste litteratur vara utvecklande? Räcker det inte med att den underhåller? Lena Kjersén-Edman har i DN uttryckt sina åsikter om läsning och jag måste erkänna att jag tycker att det ligger något i det hon säger.

Vad tycker ni?

Mer böcker för barn

Igår läste jag den här glädjande nyheten i SvD:

"Svenskarna läser allt mer barnböcker. På åtta år har utgivningen ökat med 55 procent. Nu har regnbågs­familjerna tagit plats i barnboks­litteraturen och svåra moraliska val är en tydlig trend."

Samtidigt som vuxnas litteratur likriktas och de stora bokkedjorna beslutar att enbart sälja de populära titlarna, såväl ökar som breddas utbudet av litteratur för barn. Alltid något att glädja sig åt!

Statistik från Svenska barnboksinstitutet visar att utgivningen av barnböcker ökat med 40 procent sedan 2006. Det som framför allt ökar är utgivningen av översatta bilderböcker och allt fler barnböcker ges ut på rim. En av dotterns favoriter är Lilla katten av Axel Scheffler som inleds med den här härligt, rytmiska versen:

"Glänsande len är pälsen
på Kisse Misse Murr.
Hans ögon gnistrar och glimmar
och han har ett underbart kurr."

Efterfrågade är bl a böcker om naturen och årstiderna och faktaböckerna handlar om miljöförstöring och global uppvärmning. Vi har nyligen börjat läsa Det kittlar när löven kommer av Anna Bengtsson, som både jag och dottern tycker mycket om. Popupböcker blir allt mer populära (som här synes var de ju favoriserade redan i min barndom) och böcker om starka flickor läses allt mer. Även böcker om äventyr och resor till främmande länder fick ett uppsving under fjolåret.

En ny trend är böckerna om nya familjebildningar. Barnen har olika konstellationer av mammor, pappor och nya syskon. Nytt är också att stor andel av böckerna skrivs i jagform och huvudpersonerna ställs ofta inför moraliska ställningstaganden.

Drottningen vänder blad

Drottningen vänder blad av Alan Bennett, utgiven av Ordfront, 2008.

Tack vare de skällande, olydiga hundarna, upptäcker drottningen en dag att det står en bokbuss på en av slottets bakgårdar. Väluppfostrad som hon är, stiger hon ombord för att be om ursäkt för oväsendet. På bussen finns endast en låntagare; en rödhårig ung man som arbetar i slottsköket. För att vara artig lånar drottningen en bok och förvånas över att författarinnan inte är populär, trots att drottningen själv adlat henne. Boken tråkar dock ut drottningen. Veckan därpå lockas hon att låna en ny bok efter att ha samrått med kökspojken Norman, som återigen tycks vara bokbussens ende besökare - förutom drottningen vill säga. Efter att ha läst denna bok är intresset väckt. Drottningen stannar i sängen för att läsa på grund av lite snuva och Norman utses till drottningens handsekreterare, med uppgiften ett rekommendera och diskutera böcker med henne. Omgivningen ser dock inte på drottningens nya hobby med blida ögon och hovet gör allt för att motarbeta henne.

Drottningen vänder blad är en helt bedårande bok om passionen för läsning. Det här är verkligen en bok man läser med ett leende på läpparna, det är en liten (kron)juvel. Boken är lättläst, trots att språket emellanåt är lite högtidligt. Tonfallet är satiriskt, det här är varm, brittisk humor när den är som bäst. Översättningen av titeln till just Drottningen vänder blad är mycket fyndig och speglar både drottningens läsande och den nya vändning hennes liv tar.

Som hängiven läsare, älskar jag alla referenser till lästa och (till största delen) olästa författare. Drottningen grämer sig över alla författare hon kunde ha träffat innan de avled och hon har nu det bestämda målet att komma ifatt med läsningen. Här är jag och drottningen rätt lika, även om jag troligen inte kommer att få möjlighet att ens träffa alla nu levande berömda författare. Men jag får väl trösta mig med att drottningen efter att ha hållit en soaré för en mängd berömda författare kommer fram till att:

"...den bästa platsen att möta författare på var i deras romaner och att de i lika hög grad som sina karaktärer var en frukt av läsarens fantasi."

Det finns många intressanta avsnitt i boken som handlar om varför drottningen läser, hur det påverkar hennes syn på omvärlden och hur läsandet utvecklas med träning. På många sätt är Drottningen vänder blad en saga, och som alla sagor förmedlar den något i grunden viktigt.

Det har varit ett stort nöje att ta del av denna charmiga berättelse och jag vill rekommendera boken till alla som kan läsa!

En ung Jane Austen

Igår när jag vabbade läste jag en halv bok och tittade på en hel film. Filmen var En ung Jane Austen och den var för mig mycket intressant, eftersom jag inte sedan tidigare visste något om Jane Austens liv. Filmen berättar om den unga Jane Austen, som växer upp på landet i en prästfamilj. Familjen är i behov av pengar och framför allt modern vill att Jane ska gifta sig med en rik friare. Men Jane blir förälskad i en ung man, som också saknar förmögenhet.

Det här är en tämligen enkel berättelse om en ung kvinnas livsvillkor på 1800-talet. Romantikfaktorn är hög och skådespelarna - Anne Hathaway och James McAvoy - gör ett gediget arbete. Det som lyfter filmen är givetvis alla hänvisningar till de fantastiska romaner Jane kom att författa senare i livet. Summa summarum var det en sevärd fast den kanske inte kommer att stanna i mitt minne särskilt länge. Dock styrkte den mitt beslut att verkligen läsa Jane Austens böcker.

Omläsningsstopp!

Andra inför köpstopp, men jag ska välja en annan väg. Jag läser en hel del, men köper böcker i ännu högre takt. Dessutom lånar jag många ljudböcker på Biblioteket, ungefär hälften av det jag "läser" lyssnar jag på. Alltså blir det bara fler och fler olästa böcker i mina bokhyllor.

Samtidigt är ungefär en tredjedel av allt jag läser omläsningar! I år har jag läst om Candide, Kvinnor och äppelträd och Bränt barn söker sig till elden. Jag hade dessutom tänkt läsa om Pascal Duartes familj, Flugornas herre, diverse böcker av Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist samt serien om Mor gifter sig. Men, nu drar jag i omläsningsbromsen. Det är klart att de nya böckerna förblir olästa när jag bara läser om och läser om.

I stället för att ägna mig åt omläsning av Flugornas herre ska jag läsa Mardrömmen och Främlingen. Och jag kanske ska läsa Utvandrar-serien i stället för att läsa om Moas böcker. Jag tror inte att jag läst Mobergs serie, den har jag nog bara sett på TV.

Om jag nu i hög grad begränsar omläsandet borde jag kunna minska de olästa böckerna i hyllan med 40-50 böcker. CD-böcker kommer jag fortfarande att låna och läsa så klart. Och denna minskning förutsätter givetvis att inga nya böcker köps -- nåja så länge andelen oläst överhuvudtaget minskar är det väl OK :-)

Nostalgia - läseböcker

Visst är väl gamla läseböcker alldeles särskilt fina böcker. Här är min från 1968 och mammas från 1934.

I mammas gamla böcker finns underbara teckningar och fina verser. Här finns käcka små gossar och rara små flickor och här finns många böner och berättelser med religiös och fosterländsk prägel. När det gäller själva läsinlärningen noterar jag att man satte man bindestreck mellan stavelserna för att underlätta läsningen.

Bilderna i min bok tycker jag är så fina. På genusfronten verkar det inte hänt särskilt mycket, men religiösa teman lyser med sin frånvaro. Mycket har verkligen "moderniserats", och min bok innehåller mer av rim, ramsor och språkglädje. I min läsebok finns också rebusberättelser av den typ jag skrev om här.

Har ni era gamla läseböcker kvar? Visa dem i så fall!

Böcker säljes - och köpes

23 CD-böcker sålda på Tradera till den nätta summan av 1837 kr! Det var helt klart mer än jag vågat hoppas på. Vad ska jag nu köpa för pengarna? Mat? Kläder? Husgeråd? Inte trodde väl någon det? Pengarna ska naturligtvis tillbaks in i bokhyllan. Nu kan jag köpa en hel del nya fina små vänner. Jag har faktiskt redan hittat tre böcker på Bokbörsen som jag ska beställa. Visst är väl Mardrömmen av Kenzaburo Oe, Kärlek i kolerans tid av García Márquez och Främlingen av Camus kloka nyinvesteringar?

Läsning om läsning

Jag har med stort nöje läst ett kort stycke in i Drottningen vänder blad av Alan Bennett. En sådan liten (kron)juvel detta är. Vad sägs om följande utdrag:

»Hon (en författare) är inte särskilt populär, Ers Majestät.«
»Hur kan det komma sig? Jag adlade henne.«
Mr Hutchings avstod från att förklara att detta inte nödvändigtvis var vägen till folkets hjärta.

Jag, Helga Gregorius

Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén, utgiven 2008 av Ord & Visor förlag.

För att komma bort från ensamhet och uppleva spänning i storstaden, gifter sig den unga Helga med den avsevärt äldre Henrik Gregorius. Henrik är präst och har varit vän till familjen under Helgas uppväxt. Helga har svårt att fördra den fysiska delen av kärleken, tills hon en dag blir förälskad i en ung man. Hon söker då hjälp hos Doktor Glas, som "upptäcker" att maken har svagt hjärta och bör praktisera avhållsamhet. Henrik är dock mycket angelägen att få barn och vill inte gärna följa doktorns rekommendationer. Helga blir alltmer förtvivlad över situationen och söker än en gång stöd hos Doktor Glas...

Jag, Helga Gregorius är ett försök att ge Helga en egen röst. Tidigare har vi kunnat läsa om huvudpersonerna i Hjalmar Söderbergs underbara sekelskiftesroman Doktor Glas och i Bengt Ohlssons nyanserade gestaltning av Gregorius.

Romanens första hälft skildrar Helgas barndom och uppväxt. Helga beskrivs som en brådmogen liten unge, som fascinerat utforskar språkets möjligheter och ordens betydelser. Helga är också fundersam över sitt ursprung och hon upptäcker att fadern inte är hennes biologiske far. Jag skulle tro att det finns en del självbiografiska inslag i barndomsskildringen och den ger ett varmt, genuint intryck. Man får också en förklaring till varför Helga väljer att gifta sig med en äldre man hon inte är förälskad i.

Romanens andra hälft utspelas under den tidsperiod, och skildrar de händelser, jag tidigare läst om i Doktor Glas och Gregorius. Här tycker jag inte längre att Jag, Helga Gregorius håller måttet. Min spontana uppfattning är att kvalitén försämras då författaren försöker anpassa sig till de givna förutsättningarna och samtidigt vara sin egen huvudperson trogen. Personbeskrivningen av Helga blir statisk och gestaltningen av Henrik Gregorius blir schematisk och ytlig. Troligen påverkas mitt omdöme också av att jag tyckte mycket om den värme, varmed Bengt Ohlsson skrev om pastorn.

Sammanfattningsvis tycker jag att författarens intention var lovvärd, men romanen hade behövt utformats på ett annat sätt för att verkligen låta Helgas berättelse växa fram. Jag läste i en intervju att författaren tröttnat på Helga under en period och jag tycker att man som läsare märker det mot slutet av boken.

Lotta Lotass i Akademien

Författaren och litteraturvetaren Lotta Lotass ersätter den avlidne Sten Rudholm på stol nummer ett i Svenska Akademien. Hon tillträder formellt vid Akademiens högtids-sammankomst den 20 december. Enligt SvD svarade Lotta utan att tveka ja, då hon under dagen fick förfrågan av Horace Engdahl. Lotta Lotass föddes 1964 och doktorerade i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet 2002 med avhandlingen Friheten meddelad - studier i Stig Dagermans författarskap. Hon debuterade som författare år 2000 med romanen Kallkällan. Tyvärr har jag inte läst något av Lotta Lotass, det får jag ta och råda bot på. Extra glad blir jag att en 60-talist äntligen har blivit invald bland De aderton :-)

Åh nej

I går kväll bad jag maken bära ner en tung kasse med böcker jag skulle kunna byta bort idag. Men, när jag kom till jobbet och skulle bära in böckerna upptäckte jag att det var fel kasse! I den här kassen fanns mina älskade slitna dubletter som är bra att ha. De går inte att byta bort. Så, nu har jag inga böcker att byta med...

Månadssummering - Februari

Sex böcker under en kort "skottmånad" är ett riktigt bra resultat.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi

Det är svårt att acceptera att människan kan förmås att utföra vilka handlingar som helst, under vissa betingelser. Författarens analys är dock glasklar. Han beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.


Lördag av Ian McEwan

Under 24 timmar, lördagen den 15 februari 2003, får vi följa hjärnkirurgen Henry Perowne. Den här dagen demonstrerar man i London mot kriget i Irak och Perowne råkar i gräl med en hotfull man, vid namn Baxter. Den blir en händelsefull dag. Detta är en fenomenalt välskriven, tankeväckande roman, som skildrar vår nutid i koncentrerad form.


En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf

Gunnar Hede älskar att spela fiol och slarvar med studierna. När familjen riskerar att förlora gården ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Hans getter dör under stort lidande och då fästmön senare slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet. Fantastisk gestaltning av vansinnets inneboende logik och kärlekens läkande kraft.


Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson

Romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Fantastisk!


Candide av Voltaire

Candide är en satirisk pikareskroman, utgiven första gången 1759. Den driver med tanken att vi lever i den bästa av världar och betonar att man endast kan nå framgång genom hårt arbete. Detta är en av upplysningens stora romaner, som innehåller kritik mot klassamhället och kyrkan. Dessutom är romanen hysteriskt rolig.


Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén

Två familjers öden i den bohusländska skärgården. Den väna Gabriella blir förälskad i en man, vars far mördats av hennes far och bror. Fantastiska miljöskildringar och en ödesmättad berättelse. Den ålderdomliga språket och synen på kvinnan kan utgöra hinder att ta till sig romanen idag. Läsvärd utifrån ett historiskt perspektiv.

Bokbytardag

Hur:
Ta med dig någon bok du inte vill ha längre när du går hemifrån på morgonen. Bär den så att andra ser att du har en bok. När du ser en bok du vill ha (eller någon person du vill prata med) går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig.

Varför:
• Det är kul att få boktips
• Spara lite på regnskogarna genom återanvändning
• Vem vet vem du lär känna??

Byt böcker och var social!

Läs mer om var man byter böcker på din hemort HÄR!

Apropå orange

De där deprimerande kuverten inspirerade Bokmania att utmana oss att fota våra orange böcker. En bra idé tycker jag, som stolt vill visa upp några av mina fina skatter.

Tack Marianne för den nyfådda Vilda svanar.

Det var ganska få orange böcker jämfört med en del andra färger, må jag säga. Vi kanske får starta en återkommande färgutmaning :-)

Rosen på Tistelön

Emilie Flygare-Carlén föddes som Emilie Smith i Strömstad 1807. Hon var yngst av fjorton syskon, fadern var handlare och sjökapten. Hemmet var välbeställt och redan som tolvåring fick Emilie följa med sin pappa på fraktresor längs bohuskusten. Vid sjutton års ålder fick hon ansvara för en egen båt. Emilie visade tidigt att hon hade väl utvecklad fantasi och ett gott intellekt. Hon trivdes med att vara för sig själv och hon befolkande sin värld med fantastiska bilder och föreställningar.

Den första skärgårdsromanen Rosen på Tistelön (1842) gjorde stor succé. Därefter följde en lång rad romaner i skärgårdsmiljö, som blev mycket populära. Hon lockade läsarna med spännande intriger, intressanta personporträtt och färgstark miljö. Emilie var pionjär i sitt val av ämne och miljö, i sin framsynthet och i sin moraliska hållning. Hon skrev om det landskap och de verksamheter hon var förtrogen med. Vid den här tidpunkten tog romanläsandet fart, och läsarna var i hög utsträckning kvinnor. Ofta ägnade man sig åt högläsning, och då var Emilies spännande romaner idealiska. Emilie hade bestämda åsikter, men budskapet i böckerna blir aldrig viktigare än själva berättelsen.

På Tistelön bor familjen Haraldsson, som består av fadern Håkan, sönerna Birger och Anton, samt den väna dottern Gabriella - Tistelöns ros. Haraldssons fru är död och de yngre barnen tas om hand av den rättrådiga Erika. Fadern och äldste sonen Birger gör sig rikedomar på att smuggla in varor från utlandet. Birger har häftigt förälskat sig i Erika, och då hon ger honom korgen låter han sina grymma drag få fritt spelrum. Den kvällen får tullbåten upp jakten på smugglarna. Haraldsson och Birger ser ingen annan utväg än att mörda jaktlöjtnant Arnman och hela besättningen. Yngste sonen Anton bevittnar detta, vilket kommer att plåga honom resten av livet. Åren går, dottern Gabriella växer upp och förälskar sig i den nye jaktlöjtnanten - Arve Arnman - son till den mördade.

Romanens styrka är dess fantastiska miljöskildringar av den bohusländska kusten och dess spännande handling. Stämningen är ödesmättad och man kan lätt föreställa sig det stormande havet piska upp den ena vågen efter den andra. Romanens svaghet är idealiseringen av självuppoffrande kvinnor, vissa värderingar är förlegade. Språket är lite gammaldags tungt, vilket kan göra boken lite trög att komma in i. Dock tror jag att boken helt klart vinner på att man behåller det något ålderdomliga språket, då detta förstärker tidsandan.

Personbeskrivningarna är mycket intresssanta. Den olycklige, sinnesklene Anton skildras på ett nyanserat, insiktsfullt sätt. Även den kärlekskranke Arve har fått en realistisk komplex personlighet; han var i ungdomen spotskt övertygad om sin egen principfasthet, men fick i sinom tid erfara att det inte alltid är lätt att leva efter dem. Jag är mindre förtjust i skildringarna av de kvinnliga huvudpersonerna. Framför allt Erikas förträfflighet och självuppoffrande inställning provocerar mig, och även Gabriella uppvisar liknande tendenser.

I romanen framförs en hel del samhällskritik. Bl a annat beskrivs hur fattigdom och sjukdomar periodvis spreds och hur de bättre bemedlade begagnade sig av andras svårigheter, i syfte att lägga under sig mer rikedomar. Dessutom finns på slutet ett mycket intressant stycke, som visar att författarinnan var motståndare till dödsstraff:

"Vårt samhälles ohyggliga lagar kunde icke tillåta den förbättrade medborgaren att under en längre levnad sprida nytta och välgärningar omkring sig!"

Sammantaget får jag lov att säga att detta är en bok det är roligare att ha läst, än det var att läsa den. Det var svårt att komma in i den p g a de förlegade värderingarna. Romanen blev dock klart bättre på slutet, då jag faktiskt hade svårt att lägga den ifrån mig.

Färdig

Jag har äntligen läst färdigt Rosen på Tistelön och det kommer snart en rapport, kanske i kväll. Lite kort kan jag säga att boken blev bättre när man kom in i den, men värderingarna kväljer mig.

Fast i kväll ska ju jag titta på TV. En ny omgång av Project runway börjar och då vill jag vara med. Det här är en av få dokusåpor jag gillar, den handlar om designers som utmanas att skapa unika kreationer, under tuffa förutsättningar.

Jag har också snart läst ut Jag, Helga Gregorius och ska försöka recensera den i slutet av veckan. Undrar vilken bok jag ska plocka fram härnäst? Alan Bennetts Drottningen vänder blad känner jag min nyfiken på, kanske blir det den.

För övrigt har jag under helgen upptäckt Facebook och förstår att man kan försvinna in i den sfären för gott :-)