Kvinnor och äppelträd

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson.

Mor Sofi och Fredrika bryter mot socknens seder och börja bada i bykhuset varje vecka. Det blir stor uppståndelse i byn, som förvärras när även mor Sofis äldsta dotter börjar bada. Det anses vara syndigt med detta överdrivna badande och i bönehuset hålls förböner för baderskorna. Denna skam driver till slut mor Sofi till självmord. Ellen och Sally är båda ättlingar till mor Sofi. De växer upp i Norrköpings fattiga gränder och lär känna varandra då de båda flyttat till landsbygden. Fram växer en stark vänskap där de båda kvinnorna hjälper varandra i kampen mot fattigdom och elände.

Kvinnor och äppelträd är Moa Martinsons debutroman. Den refuserades av flera förlag, p g a dess realistiska skildringar och sexuella frispråkighet, innan den slutligen publicerades 1933. Moa var mycket kritisk till den rådande idylliserande bilden av kvinnan och ville beskriva kvinnors liv på ett realistiskt sätt. Idag är hennes debutroman en ofta läst klassiker.

Romanen skildrar kvinnors och mäns olika livsvillkor. Kvinnan är fast förankrad i sin kropp och sitt barnafödande, medan män lättare uppslukas av sin idévärld. Kvinnan är mer benägen till uppoffringar för att barnen ska få mat, med män super upp löningen. Kvinnor och barn är en enhet medan män kommer och går. Dessa teman genomsyrar hela boken, och når en höjdpunkt i den dramatiska beskrivningen av hur Sally ligger ensam i sin kammare och föder en son.

I Kvinnor och äppelträd återfinns även andra teman, Moa beskriver exempelvis livet på landet och i staden, frälsningsarméns framväxt, kampen för socialismen och nöden under första världskriget. Allt skildras dock utifrån kvinnors och barns livsvillkor, vilket är romanens styrka.

Romanen är skriven på ett enkelt, lättläst, konkret språk som emellanåt blommar ut i poetiska skildringar av naturen och människans arbete. Utan åthävor gestaltas smuts, fattigdom, missbruk, sexualitet och vänskap.

Kvinnor och äppelträd är en av mina favoritromaner. Jag har tidigare läst den och nu lyssnat på Gunilla Nyroos' uppläsning. Det är en roman som väcker starka känslor hos mig, jag vill gå ut och agitera. På många sätt har vi i dagens Sverige kommit långt från den smuts och fattigdom Moa beskriver, samtidigt ökar andelen fattiga i vårt land och många barn och ungdomar drar vind för våg. Dessutom har vi knappt tid för kvinnlig vänskap, vi måste ju arbeta, producera och konsumera hela tiden...