Storm över Frankrike

Nej tyvärr, jag gillar den inte. Jag har läst så mycket positivt om Storm över Frankrike av Iréne Némirovsky, men delar inte alls de åsikterna. Nu ska det förvisso sägas att jag lyssnar på boken, i stället för att läsa med ögonen, och det kan ju vara en bidragande orsak till mitt ogillande. Men jag tror inte att det är hela förklaringen. Jag tycker att bokens personer beskrivs så ensidigt och övertydligt och irriterar mig över att inte få skapa en egen uppfattning. Det är helt enkelt tilltalet som stör mig. Berättarrösten känns så vass och allvetande att det ger mig rysningar. Nej, efter 4 skivor ger jag upp.

Berätta gärna vad ni tyckt om denna bok, jag skulle vilja ta del av andras upplevelser.

Blogg- och lästrött

Inspirerade inlägg saknas! Jag har haft influensa och känner mig fortfarande helt utsliten. Detta var en pärs. En sådan pärs att jag inte ens orkar engagera mig i läsande! Primo Levis Är detta en människa?/Fristen vilar just nu, medan jag lyssnar på Elsie Johanssons serie om Nancy. Den är helt OK, men inte något som inspirerar till en massa tyckande från min sida. Jag hoppas att jag blir pigg och lässugen till helgen, har fått hem en del spännande recensionsböcker.

Running scared

Underbar text. Underbar melodi. Underbar röst. Och en underbar Springsteen.

Nya böcker

Ett nytt köp är äntligen hemma. Det blev lite blandad kompott. Jag har ju läst mycket positivt om Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow och hoppas att jag också kommer att tycka om den. Yehoshua har jag läst tidigare, med stort nöje. Pramoedya Ananta Toer är Indonesiens störste författare, han blir nog en intressant ny bekantskap. Är det någon som läst och har lust att berätta? Men den tjocka Middlemarch med den pyttelilla texten blir nog svår att ta sig genom.

Pesten av Albert Camus

 Pesten av Albert Camus.

I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.

Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.

Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.

Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart sätt) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.

Obama

Har tillbringat eftermiddagen med att titta på presidentinstallationen och det kändes stort. Det låter ju lovande när president Obama i talet framför att man måste ändra sin livsstil i landet. Överlag tyckte jag talet var lite kärvt och betonade att det nu krävs att alla drar sitt strå till stacken. Och visst är det fantastiskt att man i USA nu har en president med afrikanskt ursprung (även om man kan fundera över det faktum att han okritiskt beskrivs som svart när han är lika mycket vit). Lycka till!


Andra bloggar om USA, Barack Obama, presidentinstallation.

Enkätsvar

En sprillans ny enkät från Bokhora känner jag mig givetvis manad att besvara.

1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Jag köper sällan inbundet. Den enda författare jag köper allt inbundet av är Vibeke Olsson.

2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Håkan Nesser, tätt följd av Vibeke Olsson och Inger Alfvén.

3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Det var en svår fråga, jag blir ju tipsad så fort jag besöker en blogg (och det gör jag ofta). Marianne tipsade för ganska länge sedan om Primi Levis Är detta en människa?. Den läser jag nu och den är oerhört bra. Ingrid tipsade om Yehoshuas Den befriande bruden och den har jag beställt. Hermia har inspirerat mig att läsa mer indiskt litteratur, vilket berikat mitt läsande.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
En liten 3-årig kompis fick den underbara relationsromanen (fniss) Vem bestämmer? av Stina Wirsén. Den blev mycket uppskattad.

5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Inga reservationer, men jag har däremot lånat Nancy-serien av Elsie Johansson på CD.

6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Jag ska precis börja lyssna på Glasfåglarna och håller på att läsa Är detta en människa?.

Är detta en människa?

Lite drygt halvvägs in i Primo Levis självbiografiska skildring av livet i ett koncentrationsläger Är detta en människa? känner jag mig matt. Det är svårt att acceptera att människan kan förmås att utföra vilka handlingar som helst, under vissa betingelser. Författarens analys är dock glasklar. Han beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva. I stället för att orda själv citerar jag här en tydlig beskrivning av de processer som reglerar mänskligt beteende vid förtryck.

"De (prominenta judarna) är för övrigt en typisk produkt av den tyska lägerstrukturen: erbjuder man några förslavade individer en privilegierad ställning, en viss bekvämlighet och goda möjligheter att överleva i utbyte mot att de sviker den naturliga solidariteten med sina kamrater, så är det alltid någon som accepterar. För denne gäller då inte längre den vanliga lagen och han blir oantastlig; ju mer makt han får desto mer förhatlig och hatad blir han. När han anförtros befälet över en grupp olycksaliga, med bestämmanderätt över deras liv och död, blir han grym och tyrannisk, för han inser att om han inte är det i tillräcklig grad kommer någon annan, som anses mer lämpad, att ta hans plats. Sedan händer det också att hans hat, som inte kan få utlopp uppåt, mot förtryckarna, absurt nog riktar sig mot de förtryckta, och han känner sig nöjd först när han på sina underordnade vräkt över den skymf han själv utsatts för uppifrån.
Jag inser att allt detta rimmar dåligt med den bild man brukar göra sig av de förtryckta, av att de förenar sig, om inte för att göra motstånd så åtminstone i lidandet. Jag vill inte förneka att det kan vara så när förtrycket inte överskrider en viss gräns, eller kanske när förtryckaren av oerfarenhet eller storsinthet tolererar och gynnar något sådant. Men man kan konstatera att det i alla länder som i vår tid ockuperats av ett främmande folk har uppstått en likartad situation av rivalitet och hat mellan de underkuvade; och samma reaktion framträdde, liksom många andra mänskliga karaktärsdrag, med särskild grym tydlighet i lägret."

Sims 3

Nu skriver de om Sims 3 i Svd Kultur. Hur ska en före detta fanatisk Sims-spelare kunna värja sig? Titta så fin den lilla simman på bilden är. Och så personliga man kan göra sina simmar. Följ länken och se så fin den nya byn är. Och de har nu även olika röster. Jag kanske faktiskt måste... fast jag skulle ju sluta...

Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att jag är, eller rättare sagt har varit, en av de mest engagerade Sims-spelarna i Sverige. Jag började spela strax efter det att Sims 1 lanserats och jag startade min första sida med nedladdningsbara filer år 2001. När jag stängde den 2005 hade jag haft 3 miljoner besök. Nu har jag en sida med nedladdningsbara filer för Sims 2 on-line, fast jag har inte uppdaterat den på mer än 1 år. Tillsammans med en kompis drev jag ett internationellt Sims-forum under flera år, men det har vi nu lämnat över till en av våra medlemmar. Jag var faktiskt så engagerad i Sims att jag blev ombedd att beta-testa program för EA Games innan de släpptes. Naturligtvis tackade jag ja till det.

Men nu är det snart ett år sedan jag spelade. Och jag känner mig så fri :-) Det är svårt för mig att bara spela lite, jag blir så engagerad och vill skapa saker, tapeter, kläder osv till mina simmar. Och då går timmarna fort. Men kanske är det ändå så att jag ska spela Sims 3 också, vi får väl se i februari.

Här är några bilder på mitt alter ego Sim Lyran från mitt spel.







Bild 1 visar Lyrans hus, på bild 2 åker Lyran rullskridskor och på bild 3 adopterar Lyran sin dotter. Hmmmm, måste nog starta spelet bara för att se att allt är väl med alla mina simmar...

Cordelia Edvardson - "Bränt barn..."

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson.

I den självbiografiska romanen Bränt barn söker sig till elden möter vi den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är en berömd författarinna som närmast är besatt av sitt konstnärsskap. Flickan existerar för att älska, beundra och uppfylla moderns behov. Då en styvfar äntrar scenen förvandlas flickans roll. Hennes uppgift blir nu att bevittna moderns förening med en man, även fysiskt. Flickan är tidigt medveten om att hon är annorlunda, en utvald. Dock har hon ingen vetskap om sin judiske far, utan uppfostras som en from, tysk katolsk flicka. I samband med att de tyska raslagarna införs gör modern ansträngningar att rädda dottern, men tvingas till slut åse hur flickan förs bort till koncentrationsläger. Senare transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet utplånas. Från och med nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Omedelbart efter befrielsen befinner sig flickan i ett tomrum, i ett tillstånd som liknar döden. Hon är oförmögen och ovillig att berätta om sina upplevelser för de välmenande svenskar hon möter. Romanen handlar också i hög grad om den vrede och ångest flickan bär med sig. Och om sin besatthet av det förflutna - av att ha överlevt.

Cordelia beskriver på ett till synes enkelt sätt om livets svåraste situationer. Hon ger gestalt åt det lilla utsatta barnet, vars mor inte förmår ge skydd, vare sig i freds- eller krigstid. Tidigt "används" flickan för att tillfredsställa en uppslukande mors behov, tidigt dras hon in i moderns och styvfaderns sexualitet, och förleds och lockas att tro att hon genom sin kropp kan få makt över männen. Långt innan lägerlivet har flickan fått lära sig att hennes kropp får begagnas av andra, utifrån deras behov.

I lägret utplånas de sista resterna av en identitet som redan från början var mycket skör. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest. Livet i Sverige blir efterhand för lugnt och stillsamt. Cordelia måste kanske befinna sig i dödens närhet för att uppleva att hon lever. Denna starka kontrast krävs som motvikt till all inre ångest. Kanske är detta en av orsakerna till att Cordelia flyttar till krigets Israel. Kanske är det också så att Cordelia som tydligast erfar att hon existerar när hon befinner sig i skärningspunkten mellan att vara offer och förövare. Ty i och med fördrivningen av palestinierna blir offren själva förövare, enligt Cordelia.

"Förtryck förädlar inte, den slagne slår, offret blir bödel när tillfälle bjuds."

Bränt barn söker sig till elden är skriven i tredje person och i mycket korta avsnitt. Ger oss Cordelia sitt livs berättelse i fragment - skärvor - för att hon själv inte lyckats skapa mening och sammanhang?

"Hennes liv är söndersprängt och splittrat och när hon försöker lägga pussel med bitarna skär hon sig på deras vassa kanter."

Eller ger hon oss enbart fragment för att hon vet att vi inte orkar lyssna på och leva oss in i helheten? En av de saker jag lärt mig i arbetet med krigstraumatiserade människor är att de osvikligt vet hur mycket samtalspartnern tål. Man får aldrig höra mer än man klarar av, man får endast svar på de frågor man har mod att ställa.

Bränt barn söker sig till elden är en av de mest angelägna böcker jag läst. Förintelsen får aldrig glömmas. Men romanen kan också ge oss viktig kunskap om hur vi bör bemöta traumatiserade flyktingar idag. Cordelia mötte välmenande svenskar som tyckte att man borde försöka glömma och gå vidare. Även idag möts flyktingar av absurda krav att de genast ska anamma svensk kultur och framför allt det svenska språket. Kunskapen om hur ett (eller upprepade) trauma påverkar identiteten och därmed även inlärningsförmågan tycks vara i det närmaste omöjlig att sprida.

Att läsa Bränt barn söker sig till elden var för mig en mycket fysisk upplevelse. Jag noterade hur mina muskler spändes, hjärtat skenade och andningen blev kort och ytlig. Detta är en mycket påtaglig, påträngande berättelse som är svår att skiljas från även när boken är utläst. LÄS!

Ändrade planer

Jag hade en hel del planer inför det nya året när det gällde min läsning. Jag hade t o m skrivit upp en läsordning, men den har jag deletat... I slutet av förra året läste jag ett par indiska böcker jag tyckte mycket om - Midnattsbarnen av Salman Rushdie och En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy. Jag beslutade mig då för att inleda det nya året med en omläsning av De små tingens Gud och därefter fortsätta på det indiska temat med Kvinnor på ett tåg. Men så blev det inte.

I stället hamnade jag i ett helt oplanerat temaläsande om andra världskriget med dess fasansfulla dödsläger. När jag plockade upp Cordelia Edvarsons Bränt barn söker sig till elden hade jag ingen tanke på vilken effekt det bokvalet skulle få. Jag borde förstått bättre. Efter att ha läst en lägerskildring är det svårt att byta ämne, inget känns riktigt lika angeläget. Så därför läser jag för närvarande Primo Levis Är detta en människa?/Fristen. Och den är givetvis oerhört gripande och intressant. Primo Levi var en utomordentlig observatör och han förmedlar beskrivningar och insikter i mänskligt beteende som både upprör och berör.

Jag köpte nyligen Flykten av Rudolf Vrba, kanske den passar bra att följa upp med.

Den onda viljan

Den onda viljan av Karin Fossum, utgiven av Forum Bokförlag, 2009.

Tre unga män åker till en stuga i skogen för att umgås en helg. Under en nattlig båttur drunknar Jon och barndomskamraterna Axel och Reilly gör inget för att rädda honom. Efteråt försöker de dölja att de varit närvarande när Jon drunknade. Konrad Sejer och Jacob Skarre utreder dödsfallet och de börjar snart misstänka att allt inte är vad det verkar vara. Det visar sig att gåtans lösning finns i det förflutna. De tre vännerna bar på en hemlighet två av dem var beredda att göra allt för att dölja.

Som alltid är Karins Fossums nya deckare välskriven och spännande. Det är svårt att lägga ifrån sig boken innan den är utläst. Detta är en roman som beskriver olika sätt att hantera skuld och för första gången (såvitt jag vet) skildrar författaren en ung man som utan tvekan skulle fått diagnosen psykopat/sociopat/tidig karaktärsstörning vid en undersökning. Axel är en ung man som lever helt efter sina egna regler, hans förmår inte känna empati och han är oerhört skicklig i att manipulera omgivningen. Reilly försöker å andra sidan att döva sina skuldkänslor genom droger och genom att läsa Koranen. Jon har stora svårigheter att hantera sin skuld, han drabbas av mycket svår ångest, går i samtalsterapi och medicinerar. Jag kan inte, åtminstone inte i skrivande stund, erinra mig någon annan författare som skildrar förövare med sådan psykologisk skärpa, respekt och empati. Utan att på något sätt förringa offrets utsatthet och lidande, skildras gärningsmännens handlingar och tankar på ett sätt som förklarar, men ej ursäktar. Om författaren valt en annan genre hade de stora priserna haglat över henne.

Två mycket små invändningar har jag mot handlingen. De två mödrarnas agerande känns inte riktigt trovärdigt. Jag hade gärna sett lite mer ingående beskrivningar av deras reaktioner och relation. Och möjligen kan jag tycka att slutet var lite väl fint tillrättalagt, men det kan jag lätt leva med. Eftersom jag är så förtjust i både Sejer och Skarre skulle jag gärna också vilja lära känna dem lite mer.

Sammanfattningsvis är detta en spännande deckare som på ett mästerligt sätt skildrar det psykologiska spelet i en grupp där det gäller att identifiera den svagaste länken. Rekommenderas!

Cordelia Edvardson

Lyssna på ett fantastiskt radioprogram om och med Cordelia Edvardson här. Cordelia och dokumentärfilmaren Stefan Jarl, vars film Flickan från Auschwitz nyligen visades på TV, deltar. I programmet berättas om Cordelias liv och sätt att förhålla sig till dagens situation i Israel. "En konstnärs uppgift är att medverka till att laga världen".

Räddis - den lilla katten

Hjälp behövs! En bloggläsare har hört av sig med en fråga jag inte lyckas lösa. Hon söker efter en barnbok om en liten katt vid namn Räddis. Jag har googlat och hittat boken Räddis - den lilla katten av Marjorie Barrows. Men jag lyckas inte hitta ett ex av boken någonstans. Har kollat Antikvariat.net, Bokbörsen och Gojaba. Kan ni komma med tips?

Bränt barn söker sig till elden

En tredjedel in i romanen Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson förstår jag varför jag kände mig tvungen att köpa denna bok. Jag läste den för c:a 20 år sedan, kunde inte längre minnas vad den handlade om, men kom ihåg att den berört mig starkt. Nu vet jag varför. Den uppslukande modern, den misshandlande styvfadern, den stigmatiserade flickan, det sjuka familjespelet -- och Auschwitz. Min puls skenar och andningen blir ytlig när jag läser denna självbiografi. Den drabbar mig.

Muminsnack

Som vanligt när jag börjar intressera mig för ett ämne upptäcker jag att det finns stora mängder kunskap att inhämta. Jag har ju bloggat lite om Mumin tidigare och tänkte idag börja läsa böckerna. Då insåg jag direkt att jag saknade berättelsens inledning Småtrollen och den stora översvämningen. Denna måste således införskaffas. Och eftersom jag gärna vill introducera den fantasieggande Muminvärlden för dottern har jag även beställt Stora boken om Mumin som bl a innehåller bilderböckerna Hur gick det sen? och Vem ska trösta knyttet?.

När jag googlade runt efter information om Muminfamiljen och Tove Jansson hittade jag en mycket intressant uppsats. Den vill jag gärna rekommendera till alla som är intresserade av Mumindalens invånare.

Serien komplett

Så har då Trollvinter kommit hem och anslutit sig till de andra Muminböckerna. Nu är min serie komplett, fast det finns förstås andra Muminböcker och prylar man kan vilja ha. Idag kom jag också ihåg att fota min fina somriga Muminmugg. Jag vill köpa en vintrig också, årets modell hade ett vackert motiv med en vinterbrasa. Ska slå till på en.

Men lilla Muminboken har ju, som sagt var, inte korsat Sverige ensam i en liten låda. Den hade faktiskt sällskap av ett ganska stort inköp. När jag funderat en stund på om jag skulle köpa Mumin- eller Narniaserien, blev det rätt uppenbart att jag bara försökte lura mig själv. Givetvis tänkte jag köpa båda. Jag har inte läst någon av dem, jag missade dem under uppväxten. Och det är ju inte acceptabelt. Dessutom får så klart dottern ta över dem när hon växt i dem. Kattresan är hon väl på väg att växa ifrån, men hon kommer nog att tycka om den en stund. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian har jag blivit tipsad om på Bok.nu och den ser jag mycket fram emot att läsa. Falling man och Flykten har jag väntat på ett tag och dem har jag bloggat om tidigare. När jag fick se titeln Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson väcktes minnen hos mig. Denna bok har jag läst och tyckt om för länge sedan, hoppas att den klarar en omläsning.

Vårens trender

SvD beskriver idag några trender i vårens bokutgivning. Det kommer att serveras ovanligt många debutanter, utgivna på de små förlagen. Bl a nämns att Mormors förlag kommer att ge ut Spegelboken av Belgradfödda Lidija Praizovics, som handlar om flykt från kriget och anpassningen i det nya landet. Det låter mycket intressant tycker jag, som arbetade med de "jugoslaviska" flyktingströmmarna under 90-talet. Lasse Winkler, chefredaktör på Svensk Bokhandel, konstaterar att "personlig kris och psykiska problem är 2009 års trend" bland debutanterna. Det låter definitivt inte lockande, jag tycker att det publiceras alldeles för mycket jagcentrerade böcker, i värsta fall i BOATS-genren (based on a true story). En annan utveckling de senaste åren är att allt färre utländska böcker översätts. Det är oerhört tråkigt. Men det finns mindre förlag, som satsar på att översätta och ge ut "smalare" litteratur, t ex Elisabeth Grate, Karneval och Tranan.

SvD väljer ut höjdpunkterna i vårens utgivning här. Det är svårt att göra sig en bild av de kommande böckerna genom att bara läsa några rader om dem, men någonting av Amos Oz ska jag läsa i år. Kanske inte den nya dock, utan En berättelse om kärlek och mörker. För närvarande läser jag Karin Fossums senaste deckare Den onda viljan som kommer att recenseras den 14 jan (läsvärt!).

En saknas!

Men misströsta inte, den är på väg hem från Bokus :-) Strax innan jul gjorde jag en liten avstickare till vår Akademibokhandel och upptäckte att de satt ner priserna på den Mumin-serie jag länge suktat efter. De fina små böckerna åkte förstås genast ner i min varukorg. Men när jag kom hem upptäckte jag att en saknades. Detta föranledde givetvis en beställning från Bokus, som dessutom kompletterades rejält för att inte lilla boken skulle behöva resa ensam genom Sverige. Väntar nu otåligt. Jag tycker också att man kan behöva dricka te eller varm choklad när man läser om Muminfamiljen, så jag slog till på en fin liten mugg med Mumintema (tyvärr glömde jag så klart fota den).

Gabriel García Márquez - ett författarporträtt

Gabriel García Márquez föddes 6 mars 1928, i morfaderns gamla hus vid torget i Aracataca, Colombia. Hans mor sägs ha varit den vackraste flickan i byn och när hans far kom dit som telegrafist blev han omedelbart förälskad. Detta var inte populärt, eftersom de båda familjerna stod på olika sidor i den långvariga och mycket blodiga politiska konflikt, som präglat Colombia ända sedan landet blev självständigt 1820. Till slut fick paret ändå tillstånd att gifta sig och föräldrarnas kärlekshistoria beskrev Gabriel senare i Kärlek i kolerans tid, 1986.

Gabriel bodde de första åtta åren i morföräldrarnas hus och barndoms-hemmet kom att spela stor roll för hans författarskap. Gabriel och morfadern var de enda männen i det Gabriel kallar "kvinnornas hus". Morfadern var pensionerad överste och han berättade för Gabriel om sina krigsupplevelser. Mormodern var en fantastisk historieberättare som både såg och hörde sina döda anförvanter. Hon inspirerade till många senare övernaturliga inslag i Gabriels författarskap. Då morfadern avled flyttade Gabriel till sina föräldrar och syskon och började gå i internatskola.

Vid 13 års ålder kom Gabriel till huvudstaden Bogotá för att läsa vid läroverket. Ensam i den stora staden fann han tröst i att läsa, och lärde på så sätt känna världslitteraturen. Då han börjat studera juridik vid universitetet, kom han i kontakt med en grupp modernistiska poeter, och lämnade juridikstudierna för att ägna sig åt journalistik och författarskap.

1952 blev Virvlande löv refuserad av förläggaren och Gabriel försörjde sig de närmaste åren genom att skriva tidningskolumner och sälja uppslagsverk. Gabriel blev allt mer politiskt intresserad och förordade socialism. 1955 tvingades han fly från Colombia och leva i exil. Gabriel gifte sig med landsmaninnan Mercedes, paret flyttade till Havanna och startade en nyhetsbyrå. Gabriel blev nära vän till Fidel Castro och är så än idag. I dag bor Gabriel ömsom i Bogotá, ömsom i Mexico City.

Den första romanen Virvlande löv, gavs slutligen ut 1955, men fick inget nämnvärt gensvar. Handlingen utspelar sig i byn Macondo, som egentligen är födelsebyn Aracataca. Inte heller de följande böckerna rönte någon större uppmärksamhet. 1967 kom dock genombrottet med Hundra år av ensamhet, vilken fick ett fantastiskt mottagande. Gabriel hade då till slut förstått att han måste skriva på samma sätt som hans mormor berättade sina historier. Även Hundra år av ensamhet utspelar sig i Macondo, som är en liten isolerad by. Familjen Buendía och ett tjugotal andra familjer grundar och bygger upp byn med vita stenhus och egna lagar. Idyllen försvinner dock när byn växer. Byns förvandling under Banankompaniets framfart och den massaker på bananarbetare som skildras i boken har verklighetsbakgrund. Handlingen kretsar kring de stora frågorna i livet, som döden och kärleken, alltid med en inbyggd samhällskritik.

Gabriels författarskap brukar klassificeras som magisk realism. Denna stil kännetecknas av en blandning mellan realism och övernaturliga fenomen och den är vanligt förekommande hos latinamerikanska författare. 1982 erhöll Gabriel Nobelpriset i litteratur.

Gabriel författar även noveller och i antologin Nobeller - Noveller av Nobelpristagare finns novellen Tisdagssiesta publicerad. Denna korta berättelse är mycket realistisk och beskriver fattigdomens konsekvenser.

Information hämtad från Wikipedia och Gunilla Rohlin.

2008 års bästa böcker - enligt DN

Det är bara att inse att om jag vill hänga med i den samtida litteraturen får jag göra vissa omprioriteringar. Jag får sluta med mina omläsningar av gamla klassiker. Fast det har jag inte lust att göra, jag vill och kommer allt att fortsätta läsa Selma, Pär Lagerkvist, Hemingway med mera. Om några år kanske jag känner att jag läst såpass mycket klassisk litteratur att jag kan och vill fokusera på nyheter.

Av de böcker som finns listade på DN har jag bara läst en - Den som älskar något annat av Karin Fossum - och köpt, men ännu ej läst en - Vägen av Cormac McCarthy. Men till skillnad från tidigare känner jag faktiskt till relativt många av titlarna som valts ut. Jag skulle själv vilja läsa Gomorra, Orbitór-trilogin, Branden i hjärtat. Berättelser från Bengalen, Allt är vind och Dödens nycker. Jag får väl läsa dem när de uppnått klassikerstatus :-)

Vad tycker ni om DNs lista? Saknades något? Jag har ju läst och recenserat en del av årets böcker och tycker nog att Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua platsar på listan.

Inger Christensen

Den danska författarinnan nämndes som en av de starkaste Nobelpriskandidaterna under många år. Tyvärr hann hon aldrig erhålla priset, då hon under fredagen avled.

Inger föddes i ett arbetarhem i Vejle 1935, som det äldsta av tre barn. Fadern var stolt över sin begåvade dotter och hon fick, som den första i släkten, ta studenten. Redan som tonåring drömde hon om att bli poet och 1955 fick Inger sin första dikt antagen av tidskriften Hvedekorn. Under flera år arbetade Inger som lärare innan hon bestämde sig för att satsa fullt på författarskapet. Hon debuterade med diktsamlingen Ljus 1962 och 1969 kom det stora genombrottet med diktsamlingen Det, som fortfarande anses vara ett av hennes främsta verk.

1978 valdes Inger in i den Danska Akademien och hon mottog under årens lopp en mängd internationella priser, däribland Svenska Akademiens Nordiska pris 1994. "Lätt att läsa, svår att förstå. Jordbundet konkret och metafysiskt svindlande." Så sammanfattas Inger Christensens poesi i Danskt kvinnobiografiskt lexikon.

Jag har inte läst något av Inger, däremot har diktsamlingen Alfabet stått på min önskelista på Bokus sedan i höstas. I samband med att jag läste om olika Nobelpriskandidater stötte jag då på ett citat jag uppfattade som mycket tankeväckande:

"Allt vi äger har vi stulit av varandra".

Läs mer i SvD och Expressen.

Månadssummering - December

Under december var jag sjuk en del och påbörjade ett flertal böcker utan att lyckas koncentrera tankarna. Jag sökte mig därför till mer lättillgänglig litteratur och lyssnade på min favoritserie om Arn för fjärde gången.


Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

En självbiografisk, klassisk utvecklingsroman i Stockholmsmiljö. Inget är vad det synes vara. Styrs sprattelgubben av egen vilja? Eller är människan blott en marionett? Mycket falskhet och förljugenhet beskrivs. Romanen tar upp de stora frågor människan brottas med, kanske framför allt under ungdomstiden: sexualitet, moral och religion.


Tempelriddaren av Jan Guillou

Det långdragna kriget i det heliga landet förvandlar den unge, naive Arn till en klok ledare och borgherre i Gaza. Han är en god kristen, som hyser stor respekt för andra människors seder och bruk. Högst osannolikt utvecklas en vänskap mellan tempel-riddaren och kristenhetens värsta fiende. Hemma väntar kärestan Cecilia, inspärrad i kloster.


Guernseys litteratur- och ... av Mary Ann Shaffer

Författarinnan Juliet Ashton kommer i kontakt med en man från Guernsey, som brevledes börjar berätta för henne hur öns litteratursällskap bildades under den tyska ockupationen. Fram växer berättelser om litteraturens betydelse, om vänskap och kärlek. Romanen skildrar fint hur människor sluter sig samman till stöd för varandra under påfrestningar.


En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy

Denna mångfacetterade roman handlar om en bengalisk familj i tre generationer under den första hälften av 1900-talet. Samtidigt som vi följer familjen, får vi ta del av Indiens historia med dess kolonialstyre, självständighet, patriarkala tradition och kastväsende.Välskriven med fina personbeskrivningar, allvar och humor.


Vägen till Jerusalem av Jan Guillou

I första i trilogin, växer den högättade gossen Arn upp hos cisterciensermunkarna i Varnhems kloster. Här utbildas han i logik och kristen tro av fader Henri och i vapenlekar av forne tempelriddaren Guilberg. Gud har en storartad plan för gossen och i slutet av romanen kallar Gud den unge Arn till tjänstgöring i det heliga landet.


Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

Arvid och Lydia är i ungdomen förälskade, men Arvid vill inte binda sig. Då Lydias far, dör gifter hon sig med en förmögen man. Arvid blir förkrossad och gifter sig i sinom tid med en annan kvinna. Efter 10 år möts Arvid och Lydia av en slump... En smärtsam kärlekshistoria med två personer som misstror och sårar varandra. Fantastisk!

H.K. Kraxmaskin

H.K. Kraxmaskin av Håkan Eklund, utgiven av King ink förlag, 2008.

Att recensera något man inte är van att läsa är svårt. Att recensera något man är ovan att läsa, och dessutom uppskattar, är ännu svårare. Men jag ska göra mitt bästa. Jag läser mycket sällan poesi, jag hör till dem som ofta säger: "Jag förstår inte". Och det ska onekligen erkännas att jag inte alltid förstår "H.K. Kraxmaskin" heller. Som tur är löser författaren detta mitt dilemma genom att vända sig direkt till läsaren med orden:

"Du kan inte fatta,
ordet är mitt."
Skönt, tänker jag, då behöver jag inte låtsas förstå mer och vara klokare än jag är. H.K. Kraxmaskin är en liten, tunn bok, som rymmer oerhört mycket. Här finns en samling dikter, en del filosofiska funderingar och expressiva illustrationer som kompletterar och förstärker texterna.

Boken inleds med kärleksdikter, dikter om den verkliga kärleken. Därefter följer ett avsnitt dikter och texter som rymmer både kärlek, vrede och en hel del finurlig humor. Boken avslutas med dagboks-anteckningar från ett dygn, som rymmer ett helt liv.

Det finns mycket kärlek i den här boken. Kärleken till frun och dottern genomsyrar dikterna och dagboksanteckningarna, men här finns också plats för hatkärleken till den krävande, hungriga fabriken. Ett adoptionstema finns invävt i texterna, vilket naturligtvis speciellt väcker mitt intresse. Jag tycker mycket om författarens sätt att reflektera över adopterade barns ursprung och livsvillkor. Följande rader är ett exempel på detta:

"du kommer kanske fundera över ett
liv du inte fick
men
ingen får liv man inte får

det är inte
konstigare"
H.K. Kraxmaskin är en samling vardagsbetraktelser från hemmet och kneget. Här finns inget tillgjort eller tillrättalagt. Författaren följer inga i förväg uppställda versmått eller regler som begränsar och förställer. Här formuleras tankar rätt upp och ner, det är genuint, oskolat och avskalat. Det är punklyrik.

Jag tycker om det här, trots (eller kanske kanske på grund av?) att det är främmande och nytt för mig. Under vissa delar läser jag utan att reflektera speciellt mycket, men så plötsligt dyker där upp en formulering, en liten kommentar, som vänder upp och ner på min föreställningsvärld och får mig att försöka formulera mina egna tankar. Det är för mig kriteriet för god litteratur. Köp, läs och fundera!

Billigast är att köpa boken direkt från förlaget King ink.

Fjolårsenkät

Så här första dagen på det nya året ska jag ta itu med något som aldrig blev av förra året. Den här enkäten cirkulerade bland alla min medbloggare, men jag lyckades inte klämma ur mig några svar.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Det som färgat mig mest negativt, trots att jag givetvis inte var medveten om det vid tidpunkten, är de sedelärande, skuldbeläggande religiösa berättelser jag fick i överflöd under barndomen.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Maken av Gun-Britt Sundstöm var för mig revolutionerande. Den fick mig att förstå att mina grubblerier delades av andra!

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Mmmmm, jag läste en del Stephen King när jag var i 20-årsåldern. De var mycket skrämmande. Speciellt Jurtjyrkogården.

4. Vad använder du som bokmärke?
Mitt fina bokmärke som jag fått av min ohemliga bokvän Martina.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig…?
På jobbet blir det bara facklitteratur. Hemma läser jag mestadels på kvällarna.

6. Vad var den första bok du läste?
Det har jag ingen aning om.

7. Vad är bättre, pocketpärm eller inbundet?
Inbundna böcker är finare, håller bättre och har oftare bättre textstorlek. Men pocket är ju så smidigt.

8. Vilken bok läser du nu?
Lyssnar på Jan Guillous Arvet vid vägens slut och läser Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg.

9. Och vilken sida är du på?
Alldeles i slutet.

10. Brukar du lämna “kännetecken” i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
Absolut aldrig med flit. Men det har väl hänt att jag spillt lite kaffe ibland...

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Titeln påverkar ganska ofta, men omslaget i princip inte alls.

12. Sidantalet, då?
Förr läste jag gärna mastodontböcker på 1000 sidor, men nu tycker jag ofta att författaren har uttömt ämnet efter 3-400 sidor.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Bara i den sista Harry Potter, då jag inte stod ut med ovetskapen.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Jag är en omläsare av rang. Läser gärna bra böcker 3-4 ggr. Har t ex läst Molnfri bombnatt 3 gånger.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte en bok, men en tidning. Detta är ett mycket pinsamt avslöjande om hur stollig jag var som tonåring. Jag körde samma väg med moped varje dag (till pojkvännen) och tyckte att det var så tråkigt. Därför band jag fast en Mitt Livs Novell på styret och läste samtidigt som jag körde. Det slutade med att jag landade i en potatisåker. Idag är jag glad att det inte slutade värre...

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag gör regelbundna rensningar, men nu finns det faktiskt inte så mycket kvar att rensa bort.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Jepp.

18. Just det, läser du i badrummet?
Långbadar och läsar varannan dag ungefär. Mumma för en småbarnsmamma.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ ska köpa/ köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skriver ju här på bloggen vad jag har läst och även en del om sådant jag har lust att läsa. Har också en välfylld önskelista hos Bokus som uppdateras så gott som dagligen.