De två väninnorna Alma och Margit tvingas sälja sina hus, eftersom kommunen skall bygga en väg tvärs över deras tomter. I väntan på pensionärslägenheter bor Alma och Margit temporärt på Solgläntans äldreboende. Där upptäcker de snart att något opassande försiggår mellan föreståndarinnan Ulla och kommunpampen Kjell. Alma beslutar sig för att försöka utnyttja denna vetskap...
Under tiden damerna bor på pensionärshemmet passar de på att lära sig använda datorer. Efter en hel del tvekan beslutar de sig också för att annonsera efter ett par manliga vänner i tidningen. Annonsen inleds med orden: "Sirila gentlemän sökes".
Jag måste tyvärr säga att intrigen i boken är ganska tunn och förutsägbar, personbeskrivningarna är ytliga och förenklade och språket är ganska torftigt. Dessutom är korrekturläsningen bristfällig. Det här låter ju som en rejäl sågning, men det är det faktiskt inte.
Romanen har en hel del kvalitéer som gör den läsvärd. Jag har läst boken med ett småleende på läpparna och med tillförsikt inför min egen ålderdom. För boken förmedlar en stort hopp och en känsla av att det aldrig är för sent att leva ett lyckligt liv. Det är tyvärr sällan man stöter på huvudpersoner i 80-årsåldern, som är pigga och vitala. Kanske är det helt enkelt livsglädje boken utstrålar. De två damerna är så charmiga och så modiga att man blir glad av att lära känna dem.
Boken passar inte så bra för den som ställer höga litterära krav, men jag rekommenderar den till alla som vill bli roade och uppleva en mysig lässtund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar