Midnattsbloggande om Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Alldeles strax tickar klockan över midnatt och det är Jul. Tänk att man kan vara så förtjust i detta ögonblick, trots att man numer inte längre är barn. (Inte ens så ung vuxen heller om man ska vara petnoga.) Men innan den magiska aftonen är här vill jag berätta lite om min sköna kväll. Allt är färdigt inför morgondagen och lilla dottern har till slut somnat. Hon hade svårt att komma till ro, väntar på farmor, farfar, mormor och Tomten.

Därefter har jag långbadat och påbörjat en ny bok Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Och 85 sidor in i boken är jag mycket förtjust i den. I början kändes den "bara" lite småmysig, men det har redan visat sig att den kommer att ta en mer allvarlig vändning. Romanen handlar om hur Guernseys litteratursällskap bildas under tyskarnas ockupation, under andra världskriget. Medan jag läser inser jag att jag här har fatala kunskapsluckor. Jag tror aldrig jag reflekterat över kanalöbornas situation under kriget. Och jag har faktiskt besökt både Jersey och den underbara lilla ön Sark. Nåväl, jag får väl se till att råda bot på denna brist snarast.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap handlar således om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Många av dem har inte varit intresserade av littertur tidigare, omständigheter tvingar dem mer eller mindre in i sällskapet. En av damerna som tidigare mestadels läst romantik-litteratur skriver senare i ett brev:

"När man läser en god bok förstörs lusten att läsa dåliga."

En av männen i sällskapet, en fiskare, finner kraft och styrka genom att läsa Shakespeare:

"För mig tycks det som att ju mindre han sa, desto vackrare blev det. Vet ni vilken av hans meningar som jag beundrar mest? Det är: "Dagens ljus har flytt, och mörkret nalkas". Jag önskar att jag hade känt till dessa ord den dag jag såg de tyska trupperna landstiga, flygplanslast efter flygplanslast - och gå iland från fartyg nere i hamnen! Det enda jag förmådde tänka var

Fan ta dem, fan ta dem, om och om igen. Om jag hade kunnat tänka orden: "Dagens ljus har flytt, och mörkret nalkas", skulle jag på något vis ha blivit tröstad och redo att gå ut och opponera mig mot omständigheterna - istället sjönk modet ända ner i skorna."Mer synpunkter på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kommer naturligtvis senare under helgdagarna. Jag hoppas verkligen att berättelsen håller hela vägen. Nu är det hög tid att krypa ner i sängen och invänta Tomten. Jag önskar er alla en frid- och fröjdefull Jul.