Harry Martinson - Nässlorna blomma

Nässlorna blomma av Harry Martinson.

Nässlorna blomma är en självbiografisk roman om ett oönskat barns kamp för att överleva. Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen. Martin förlorar kontakten med sina systrar, hans ensamhet tycks vara oändlig. För att stå ut tar Martin sin tillflykt till drömmarnas värld och till skolarbetet. Pojken vistas i tre olika "hem", där han upplever rädsla, hårt arbete, utanförskap och misshandel. Slutligen rymmer han och hamnar på ett "fattighus" där han får erfara lite värme från Fröken Tyra.

Delar av romanen är hjärtskärande att läsa. Barnet som behandlas så illa i "hemmen", beskrivs även emellanåt med avsky av den vuxna berättarrösten. Och detta är ju vad som sker med barn som behandlas illa - de lär sig inte att hata sina plågoandar, de lär sig att se ned på sig själva. Martin beskrivs således i ganska hårda ordalag som fånig, tillgjord och falsk. Jag har i recensioner läst att man anser detta vara ett tecken på att Martinson var ärlig och inte förskönade sig själv i berättelsen. Själv ser jag det snarare som ett tecken på att författaren tyvärr införlivat en oerhört sträng, rigid självuppfattning. Men emellanåt finns, tack och lov, också ett stråk av medlidande och ömhet i den vuxna berättarrösten.

Nässlorna blomma är dock inte enbart en tragisk barndomsskildring. Det är också en berättelse om mod, envishet och orubbligt hopp. För Martin ger inte upp, han rymmer i stället och försöker hitta/skapa bättre möjligheter för sig själv. Boken är också stundtals riktigt rolig, den innehåller träffsäkra lustiga personbeskrivningar, bl a av en del av "hjonen" på "fattighuset".

Texten i denna roman måste vara något av det vackraste som skrivits i vårt land. Språket är poetiskt, vardagsnära och naket. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Jag ser skogen och fälten och jag hör den tystnad Martin omges av. Jag kan känna jordens dofter och jag tycker mig även ha fått lite valkar i händerna av det hårda arbetet. Och jag förnimmer känslan av den lilla kantiga pojkkroppen, där han sitter i mitt knä och skälver av rädsla och tillbakahållen längtan efter kärlek.