Almqvist studerade i Uppsala och fick därefter tjänst vid ecklesiastikverket i Stockholm. 1824 flyttade han till Värmland, där han och några vänner, inspirerade av Rousseau, skulle leva som idealiserade bönder. Det föll tydligen inte väl ut, redan 1828 var Almqvist tillbaks i Stockholm, nu som lärare (och sedermera rektor) vid den experimentella Nya Elementar-skolan. Almqvist var medarbetare på olika tidningar, bland annat Aftonbladet, från 1839. 1851 gick han i landflykt, misstänkt för bedrägeri och giftmordsförsök på en ockrare han var skyldig pengar. Almqvist flydde till USA, där han gifte han sig med en pensionatsvärdinna och därmed gjorde sig skyldig till tvegifte. 1865 försökte Almqvist återvända till Sverige men kom bara till Bremen där han år 1866 avled.
Jag har inte läst Almqvist sedan gymnasiet, men jag planerar att läsa både Drottningens juvelsmycke och Det går an under nästa år. Konstigt nog kommer jag ihåg vad min gymnasielärarinna (för dryga 20 år sedan) berättade om Almqvist. Hon beskrev honom som en man som startade som romantiker men avslutade "karriären" som realist. Konstigt att just detta fastnat i mitt minne, tyvärr har mycken annan kunskap gått upp i intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar