Julklappstips: Små barnböcker...

... eller böcker för små barn, rättare sagt. De allra bästa böckerna för barn i 2-3-årsåldern är skrivna av Carin och Stina Wirsén.

Stina Wirsén har skrivit text och gjort illustrationerna till Vem är arg? och Vem bestämmer?. Med små nyanser beskrivs både sorg och glädje på ett lättillgängligt sätt. Vem är arg? handlar om svårigheten att leka tillsammans och om utanförskap. I Vem bestämmer? är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Båda böckerna innehåller stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Igenkänningsfaktorn är hög! Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

 I den nyaste boken Vem är borta? tappar den lilla och den stora nallen bort varandra när de ska handla mat. Det känns läskigt och farligt! Denna bok har vi ännu inte läst, men det ska vi snart råda bot på. Kanske tomten kan hjälpa oss med detta?

Carin och Stina Wirsén har även tillsammans skapat de otroligt roliga och pedagogiska böckerna En liten skär och många små brokiga och En liten skär och alla bråkiga brokstäver. Från de här böckerna har vår lilla tjej lärt sig färger, siffror och bokstäver. Med ganska begränsad mängd text lockar böckerna till många skratt och glada utrop. Verserna är skrivna på rim och med många allitterationer, vilket gör dem roliga och enkla att memorera för en liten, som ännu "läser" med hjälp av minnet. Illustrationerna är skenbart enkla, men innehåller många detaljer och förmedlar känslouttryck på ett fantastiskt sätt.

Adventsbloggande

Pust, nu var det städat och pyntat i var vrå. Och ny soffa äntligen beställd. Nu ska vi njuta av advent och inte stressa med julklappsinköp och mat. Jag tänker mig att Önskefoto och Bokus kan förse oss med så gott som alla julklapparna. Fast dottern önskar sig ju Duplolegot "Prinsessans palats". Varför skickar de ut reklam om detta Lego när det sedan inte finns att köpa någonstans? Mamman och pappan i huset vill gärna ha en ny TV, men den får nog bli inköpt efter jul.

Jag tänker skämma bort mig själv med en hel del barnboksklassiker till jul. Helst vill jag ha Det susar i säven, Det blåser på månen och Kalle och chokladfabriken. Dessutom skulle jag vilja ha flera av Maria Gripes böcker. Och Narnia-serien. Och den nya översättningen av Bilbo och Ringen-trilogin. Och Muminböckerna så klart. Och serien om Kulla-Gulla och serien om Anne på Grönkulla. Och böckerna om Katitzi. Har jag missat några? Till lilla dottern kommer jag nog att köpa Mamma Mu och Kråkans jul. Och kanske Visst kan Lotta nästan allting. Leka tre är nog också en bok som kommer att bli aktuell inom kort.

Naturligtvis är jag också intresserad av några vuxenböcker, men jag har ju faktiskt köpt en hel del de senaste månaderna... Dessutom har flera förlag varit tillmötesgående och försett mig med böcker att recensera, återkommer till detta vid senare tillfälle. Just nu läser jag Abraham B. Yehoshuas Kvinnan i Jerusalem. Jag har ännu bara läst ett 50-tal sidor, men är redan mycket förtjust i såväl innehållet, som författarens stil. Yehoshua nämns emellanåt i samband med Nobelpriset, och det kan jag förstå.

Jag hade tänkt att jag skulle kunna komma med ett dagligt julklappstips under advent. Men, vi får väl se om jag verkligen lyckas få till tips varje dag. Jag ska ju inte bara blogga, jag ska läsa också.

Grattis Almqvist

Carl Jonas Love Almqvist föddes denna dag år 1793. Han skulle med andra ord fyllt 215 år idag! Jag blir förstummad inför tanken, 215 år känns som så otroligt lång tid.

Almqvist studerade i Uppsala och fick därefter tjänst vid ecklesiastikverket i Stockholm. 1824 flyttade han till Värmland, där han och några vänner, inspirerade av Rousseau, skulle leva som idealiserade bönder. Det föll tydligen inte väl ut, redan 1828 var Almqvist tillbaks i Stockholm, nu som lärare (och sedermera rektor) vid den experimentella Nya Elementar-skolan. Almqvist var medarbetare på olika tidningar, bland annat Aftonbladet, från 1839. 1851 gick han i landflykt, misstänkt för bedrägeri och giftmordsförsök på en ockrare han var skyldig pengar. Almqvist flydde till USA, där han gifte han sig med en pensionatsvärdinna och därmed gjorde sig skyldig till tvegifte. 1865 försökte Almqvist återvända till Sverige men kom bara till Bremen där han år 1866 avled.

Jag har inte läst Almqvist sedan gymnasiet, men jag planerar att läsa både Drottningens juvelsmycke och Det går an under nästa år. Konstigt nog kommer jag ihåg vad min gymnasielärarinna (för dryga 20 år sedan) berättade om Almqvist. Hon beskrev honom som en man som startade som romantiker men avslutade "karriären" som realist. Konstigt att just detta fastnat i mitt minne, tyvärr har mycken annan kunskap gått upp i intet.

Moki cyklar jorden runt

Moki cyklar jorden runt av Marc Bouvant, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2008.

Moki är en en liten söt björn som tycker om att resa. En dag bestämmer han sig för att resa jorden runt på sin cykel. Han reser bl a till Grekland, Madagaskar, Indien, Kina och Peru. I varje land lär sig Moki (och barnet) lite om språket, de inhemska djuren, naturen osv.

Det här är verkligen en bilderbok i ordets rätta bemärkelse. De stora blanka sidorna är fyllda av detaljerade, färgglada bilder. Varje sida tar lång tid att "läsa". Till varje resmål finns lite text och därutöver finns mängder av pratbubblor lite varstans på bilderna. Detta är inte en bok man kan läsa från pärm till pärm, utan man får titta lite här och lite där.

I vår familj tycker vi lite olika om Moki-boken. Pappan tycker att det är en ganska konstig bok. Mamman tycker att den är fin, men anser att den kräver en hel del koncentration av både barnet och den vuxne vid läsningen. Dottern ÄLSKAR boken. Alla är vi överens om att man kan ägna många timmar åt att bläddra i boken och titta på alla fina bilder.

Dagens Bokuspaket

Idag kom årets (näst?) sista paket från Bokus. I det fanns lite böcker som nämnts i var och varannan blogg. Jag tyckte därför att det var dags för mig att bekanta mig med Erlend Loe, Cormac McCarthy, Haruki Murakami och Kazuo Ishiguro. Dessutom slank det med en liten tunn roman av en Nobelpristagare - Eyvind Johnson. Utifrån vad jag läst om romanerna, förväntar jag mig att i denna boksamling finna mycket glädje, stort vemod och en hel del kusligheter.

Naturligtvis fanns det även en bok till dotterns framtida klassikersamling i paketet. Den här gången fick hon Frances Hodgson Burnetts En liten prinsessa. Den kommer det nog att utgjutas tårar över om ett tiotal år.

10 000

Grattis till min lilla blogg som nu haft 10 000 besökare. Eller rättare sagt 10 000 besök, för jag misstänker att en del av er har besökt mig mer än en gång. När jag startade bloggen i maj hade jag inga planer för bloggen. Jag visste inte om jag skulle få några besökare eller om bloggen mer skulle fungera som en privat dagbok.

Men ganska snabbt kom det lite besökare, andra bokbloggare började länka till mig och allteftersom blev jag själv mer och mer engagerad. Nu ägnar jag stor del av fritiden åt bloggande (inklusive läsande av andras bloggar). Det här är min första blogg, tidigare har jag i stället haft hemsidor. Ja, jag har fortfarande tre hemsidor, en om Sims 2, en om mitt eget Sims 2 spel, och en om dolls (om någon är intresserad hittar man mina sidor här). Som synes har jag tidigare varit mer intresserad av grafik än av text.

Det skulle vara roligt om en del av er som besöker mig ville posta en liten grattishälsning. Jag misstänker att ganska många inte brukar kommentera, jag kommenterar ju själv bara ibland på andras bloggar.

Jan Guillou - Men inte om det gäller din dotter

Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, utgiven av Piratförlaget, 2008.

När Carl Hamilton åter äntrar scenen, kan jag inte hålla mig borta. Nu ska jag bara byta skepnad och träda in i yngre dagars sinnestillstånd, innan jag påbörjar denna recension. Det ska sägas att jag inte längre läser många deckare/thrillers, men Hamilton är ju ändå Hamilton. När jag var yngre och mörkrädd brukade jag försöka efterlikna Hamilton och tänka: "Det är jag som är faran i mörkret". Det fungerade sisådär...

Jag gillar Jan Guillou. Han retar ofta gallfeber på mig med sin pompösa stil, men jag gillar honom ändå. Hans stora kunnande är ett klart försonande drag och dessutom kan man se en liten pojkvasker inuti karln när han ler okynnigt.

När de första böckerna om Hamilton kom, slukade jag dem tämligen okritiskt. Det var nytt och fräscht med en svensk riktig hjälte. Jag har aldrig varit intresserad av en fördjupad, mer nyanserad personbeskrivning av Hamilton, det ligger ju så att säga i sakens natur att hjälteglorian då skulle mattas. Efter några böcker blev Hamilton som person lite väl synlig, han framstod som en mycket trasig individ, som dessutom råkade ut för ohyggliga personliga tragedier. Men som ett troget fan, läste jag naturligtvis hela serien.

Och nu har jag då även läst den sista (?) boken om Hamilton. Ja, det borde vara den sista, allt läggs liksom till rätta på slutet. Men, vem vet? Nåväl, i Men inte om det gäller din dotter återförenas många av Guillous huvudpersoner. Efter tretton år i exil återvänder Hamilton till Sverige för att söka resning i sin livstidsdom. Naturligtvis lyckas detta utan svårigheter. Väl hemma tar Hamilton upp umgänget med Erik Ponti och han blir snabbt vän med svenska säkerhetspolisens förhörschef Ewa Tanguy och hennes make Pierre, veteranöverste i Främlingslegionen. Både Hamilton och Tanguy är övertygade om att de aldrig mer kommer att använda vapen. Men då Ewas och Pierres dotter Nathalie kidnappas av islamistiska terrorister, kommer allt i ett nytt läge. Spåren leder till en saudisk prins, vilket föranleder att även Mouna al Husseini, Madame Terror, ombeds att delta i en fritagningsaktion.

Som vanligt bygger Guillou upp sina historier väl. Tempot är relativt långsamt under första halvan av boken och på slutet händer allt. Jag tycker att det fungerar bra, jag hinner bli riktigt intresserad innan slutfasen inträder. Romanen är naturligtvis spännande, lärorik och förutsägbar. Hjältarna är riktiga hjältar och skurkarna är svin (vilket är extra elakt att säga om muslimska skurkar). Jag lärde mig också se Rysslands bidrag under andra världskriget i nytt ljus, tack för den lärdomen.

Vad ska man då säga om Guillous språk? Han skriver som han talar. Ibland lite torrt docerande, ibland med bitsk överlägsenhet och ibland med värme. De militära operationerna beskrivs kortfattat precist, lektionerna i historia och politik smygs ibland in i dialogerna, samhällskritiken framförs med ett ironiserande tonfall och Hamiltons längtan efter kärlek beskrivs på ett rörande, lite fumligt sätt.

Men lite kritik måste jag allt komma med, och den rör en del sexistiska inslag som stör mig. Ewa (den bortrövade flickans mor) framstår som ganska naiv när hon inte tar Carls och Pierres planer på allvar. Nog vet hon väl vilka operationer karlarna tidigare varit kapabla att genomföra. Och hur sannolikt är det att hon genast börjar shoppa kläder då hon får besked att flickan är i tryggt förvar? Jag skulle då inte ha en tanke på vilka kläder jag skulle ha på mig i en sådan situation, även om jag skulle träffa den franske presidenten. Fast, jag är i och för sig mycket ointresserad av "appearance".

Sammanfattningsvis är detta en välskriven rafflande thriller, med inslag av historielektioner och samhällskritik, som jag naturligtvis gärna rekommenderar. Det här är faktiskt en av de bästa böckerna i serien om Hamilton.

Tema: Kina - Kortfattad kinesisk-engelsk...

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo, utgiven av Alfabeta Bokförlag AB, 2008.

23-åriga Zhuang, dotter till en skofabrikant från kinesiska landsbygden, kommer till London för att studera engelska. Planen är att hon ska lära sig det främmande språket och därefter flytta hem och tjäna pengar. Med ett lexikon i handen försöker Zhuang orientera sig i det främmande landet samtidigt som hon för anteckningar över det hon lär sig. Det är svårt för henne att förstå den västerländska kulturen och hon känner sig ensam och utanför. Zhuang träffar dock snabbt en man, de flyttar samman och försöker skapa en gemensam tillvaro, trots att de har mycket olika uppfattningar om vad ett förhållande är och bör vara.

Boken inleds på ett lättsamt, humoristisk sätt och beskriver dråpliga situationer där huvudpersonen ter sig mycket naiv. Så småningom blir dock berättelsen alltmer allvarlig och tar upp teman som identitet, individualitet och familjebildning. Romanen är både en skildring av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek.

Boken är skriven i dagboksform och varje avsnitt inleds med det ord/begrepp Zhuang "lärt sig" under den gångna dagen. Inledningsvis är språket mycket basalt och stapplande. I takt med att Zhuang tillägnar sig engelskan blir även språket i boken mer fylligt och detaljerat. På sina ställen är det faktiskt riktigt vackert och poetiskt. En eloge skulle jag vilja ge till översättaren Ulla Danielsson.

I inledningen av boken irriterade jag mig emellanåt på huvudpersonens naivitet. En del "missförstånd" kändes lite väl tillrättalagda. I mitten av boken tröttnade jag lite på att läsa om huvudpersonens sexuella eskapader. Jag uppfattar inte hennes ageranden som helt trovärdiga. Bortsett från detta var dock boken bättre än jag hade förväntat mig. Huvudpersonens vilsenhet och sökandet efter en egen identitet är fint och kärleksfullt skildrat. Relationssvårigheterna mellan den frihetstörstande äldre mannen och den yngre kvinnan som vill bilda traditionell familj beskrivs på ett insiktsfullt sätt. Boken inspirerar också till eftertanke gällande begrepp som individualitet, kollektivet, privatlivet och samhörighet. Jag rekommenderar den här boken varmt.

P.S. Dessutom är boken mycket vacker. Utseendet brukar inte påverka mitt val av litteratur, men visst är det extra roligt att äga en bok som är vacker både på in- och utsidan. D.S.

Selma 150 år

Det är mycket Selma nu. Idag är det exakt 150 år sedan hon föddes, det tycker jag är svårt att föreställa sig. När man läser Selmas böcker känns de så samtida, trots att miljön är historisk. Kanske är det helt enkelt så att vi människor inte förändrats så mycket som vi ibland tror?

I bilen på väg till och från jobbet lyssnade jag på radio och det var Selma för hela slanten idag. Man fokuserar mycket på hennes privatliv och den brännande frågan tycks vara huruvida hon och Sophie Elkan "gjorde det" eller inte. Jag har lite svårt att tycka att just denna fråga är så engagerande, däremot tycker jag att det är intressant att få veta mer om Selmas liv och om hurdan hon var privat. Visst är det svårt att hitta en bra balans mellan ett intresse för en fantastisk persons liv och allmänt snaskande á la Ricki Lake.

Mårbackas intendent Britt Wendling berättade på ett intressant sätt om Selmas berömmelse. Selma var en superstjärna redan under sin livstid och hon blev mycket ofta intervjuad och ombedd att föreläsa, delta i festligheter osv. Selma var dock mycket noga med att skilja mellan sitt offentliga och sitt privata liv. Vidare berättade Britt Wendling att Selma var en mycket målmedveten person. I ett brev till Sophie Elkan ska hon ha skrivit (återgett fritt ur minnet):

"Jag kommer allt att både komma med i Akademien och få Nobelpriset. Var inte rädd för det du."

Jag minns inte vilket år detta brev var daterat, men det var skrivet långt innan 1909. Och nog måste det ha krävts målmedvetenhet att utbilda sig, börja skriva och återköpa barndomshemmet. Målmedvetna är även ofta de kvinnliga huvudpersonerna i Selmas berättelser. I den underbara romanen Jerusalem är flera av kvinnorna pådrivande gällande flytten till det heliga landet. Kanske var det också så Selma såg på Mårbacka, kanske var barndomshemmet hennes heliga land.

Nyheter i december

2008-12-17 ger Pocketförlaget ut Flykten av Rudolf Vrba och Falling man av Don DeLillo. De här böckerna ser jag fram emot att läsa. Marianne har beskrivit Flykten som en av de bästa böckerna om andra världskriget och nu känner jag mig också mogen att kunna läsa en roman om terrorattacken den 11 september.

När jag var liten berättade min pappa om hur han och "Sigge Stark" tillsammans smugglade flyktingar över norska gränsen. Jag kommer ihåg hur stolt detta gjorde mig. När jag som vuxen inser hur utbredd nazismen var i min hemtrakt, förstår jag i ännu högre grad att min pappa var en modig man. Min svärmor har berättat mycket om hur det var att växa upp i Norge under kriget. Som liten gick hon med meddelanden till skomakaren, i vars lada motståndsrörelsens radioutrustning fanns gömd. Min svärmors konfirmationsklänning syddes av en engelsk fallskärm. Min mans mormor var sömmerska vid hovet så ni kan tänka er hur fin svärmors klänning var. Efter kriget blev min mamma väninna med en judisk kvinna, som kom till Sverige från Auschwitz, och deras relation fortsatte brevledes långt efter att Ester emigrerat till Israel. Då jag blivit (relativt) vuxen tog jag med min mamma på en resa till Israel, där de båda väninnorna träffades igen efter 40 år. Det var en fantastisk upplevelse. På något sätt har andra världskriget varit en del av mitt liv, trots att jag är född långt senare och alltid har levt i "trygga Sverige". Jag har läst en del böcker om ämnet, de jag oftast rekommenderar är Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Mannen utan öde av Imre Kertész.

Om Flykten kan man på förlaget läsa:

"Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien. När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå."

Den 11 september 2001 satt jag vid datorn (som vanligt) och fick ett mail från en väninna om terrorattacken. Därefter ägnade jag flera dygn åt att samtala (via nätet) med småbarns-föräldrar i USA om vikten av att inte låta barnen titta på TVn. Många av de ögon-vittnesskildringar jag fick ta del av kommer jag att bära med mig för alltid. Jag försökte att själv undvika TV-nyheterna, då jag vet att bilder kan skapa trauman även hos de som inte är omedelbart drabbade. Dock råkade jag ändå se filmsekvensen med den fallande mannen, vilket påverkade mig starkt.

Om Falling man kan man på förlaget läsa:

"Keith Neudecker står på en gata i New York. Han är täckt av smuts, glassplitter och blod, med någon annans portfölj i handen. Det är den 11 september 2001 och tvillingtornen har precis rasat. Keith har lyckats ta sig ner och ut på gatan och chockad söker han upp sin exfru och sin son. Tillsammans med dem försöker han bearbeta tragedin som så starkt präglat 2000-talets USA. Kring dessa tre personer spinner DeLillo en tät väv av dramatiskt laddade episoder och betydelsemättade motiv."

Önskas: Lässemester

Och med den överskriften menar jag inte att jag vill ha semester från att läsa, utan för att läsa. Jag har hyllmeter av romaner jag längtar efter att ta del av och så lite tid att läsa. När kvällen äntligen kommer och jag ska läsa en stund slocknar jag nästan omedelbart. Jag somnar från både läsböcker och ljudböcker innan jag hunnit engageras av handlingen. Nu senast gjorde jag ett försök att lyssna på Orlando av Virginia Woolf, men lyckades aldrig förstå vad den handlade om (om den nu handlade om något?). Jag får väl göra ett nytt försök senare.

Nu lyssnar jag på Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman och det går något bättre. Uppläsare är Börje Ahlstedt och hans intensitet hjälper mig att fokusera på berättelsen i stället för på den annalkande sömnen. Läser gör jag mestadels i badkaret. Varannan dag är det en timmes högtidsstund i karet och just nu har jag sällskap av Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. Det är en småmysig, lättläst bok som passar mig bra just nu.

Hur gör ni för att maximera er lästid? Huh, ni kanske inte bloggar?

Harry Martinson - Nässlorna blomma

Nässlorna blomma av Harry Martinson.

Nässlorna blomma är en självbiografisk roman om ett oönskat barns kamp för att överleva. Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen. Martin förlorar kontakten med sina systrar, hans ensamhet tycks vara oändlig. För att stå ut tar Martin sin tillflykt till drömmarnas värld och till skolarbetet. Pojken vistas i tre olika "hem", där han upplever rädsla, hårt arbete, utanförskap och misshandel. Slutligen rymmer han och hamnar på ett "fattighus" där han får erfara lite värme från Fröken Tyra.

Delar av romanen är hjärtskärande att läsa. Barnet som behandlas så illa i "hemmen", beskrivs även emellanåt med avsky av den vuxna berättarrösten. Och detta är ju vad som sker med barn som behandlas illa - de lär sig inte att hata sina plågoandar, de lär sig att se ned på sig själva. Martin beskrivs således i ganska hårda ordalag som fånig, tillgjord och falsk. Jag har i recensioner läst att man anser detta vara ett tecken på att Martinson var ärlig och inte förskönade sig själv i berättelsen. Själv ser jag det snarare som ett tecken på att författaren tyvärr införlivat en oerhört sträng, rigid självuppfattning. Men emellanåt finns, tack och lov, också ett stråk av medlidande och ömhet i den vuxna berättarrösten.

Nässlorna blomma är dock inte enbart en tragisk barndomsskildring. Det är också en berättelse om mod, envishet och orubbligt hopp. För Martin ger inte upp, han rymmer i stället och försöker hitta/skapa bättre möjligheter för sig själv. Boken är också stundtals riktigt rolig, den innehåller träffsäkra lustiga personbeskrivningar, bl a av en del av "hjonen" på "fattighuset".

Texten i denna roman måste vara något av det vackraste som skrivits i vårt land. Språket är poetiskt, vardagsnära och naket. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Jag ser skogen och fälten och jag hör den tystnad Martin omges av. Jag kan känna jordens dofter och jag tycker mig även ha fått lite valkar i händerna av det hårda arbetet. Och jag förnimmer känslan av den lilla kantiga pojkkroppen, där han sitter i mitt knä och skälver av rädsla och tillbakahållen längtan efter kärlek.

Pocket och Prassel - paket 3

Strömmen är tillbaks och ett härligt paket kom med posten. Min hemliga bokvän har varit otroligt generös i varje paket, så också i dagens. Jag fick precis den bok jag hoppats på: José Saramagos Blindheten och dessutom en bok om Kina När tusen eldar slickar himlen som verkar oerhört intressant. Och godiset var "smarrigt", som lillan i huset säger. Hon var snabb att norpa åt sig lite Fazer choklad, men det godaste fick jag behålla själv. Jag har faktiskt aldrig ätit så god choklad som Lindts 70%-iga med fikon och karamell. Tack så mycket rara bokvän. Idag kom jag dessutom ihåg att kolla poststämpeln på paketet, och jag vet ju att en av mina bloggvänner kommer från den staden. Kan det vara så att min hemliga vän är någon jag pratat en del med?

Bloggtorka

Lite bloggtorka just nu för vi har strömlöst och mer än så här kan jag inte jobblogga...

Efterlysning

Jag surfade runt på Bok.nu igår och fick syn på en bok jag absolut måste ha tag på. Den finns säkert på biblioteket, men jag vill först göra ett försök att köpa den. Ni vet ju hur det är med habegäret som plötsligt aktiveras. Shahrazad reser västerut är skriven av den marockanska sociologen Fatima Mernissi och den gavs ut 2002 på Norstedts förlag. Nu går den inte att få tag på vare sig i handel, på Bokbörsen eller antikvariat.net. Finns det någon här som har andra tips om var/hur jag kan hitta boken?

Clarice Lispector - Hemlig lycka

På DN kan man läsa den första novellen i Clarice Lispectors nyligen översatta novellsamling Hemlig lycka. Novellen handlar om en ung flickas relation till läsning och böcker och den är alldeles underbar. Tänk att en sådan liten berättelse kan fylla mig med så stor lyckokänsla. Clarice Lispector har (tyvärr egentligen hade) ett fantastiskt sätt att gestalta skeenden som gör att jag känner mig närvarande och delaktig.

Pärlor till Pappa

Pärlor till Pappa av Maud Mangold och Sassa Buregren, utgiven av Kabusa Böcker 2008.

Sonja är en liten björn som bor med sin Mamma. Pappa är i fängelset, han får inte komma hem. Sonja väntar, längtar och undrar varför Pappa försvunnit. Hon frågar Mamma när Pappa ska komma hem, men får bara svävande svar. Är det Sonjas fel att Pappa måste vara i fängelset? Sonja bestämmer sig för att hon ska leta upp Pappa, ge honom ett fint halsband och fråga varför han försvunnit. På vägen möter Sonja hot och faror, hemska slemmiga odjur döljer sig i djupet och nafsar efter henne. Det är en lång, mörk och ensam väg, men när Sonja tänker på Pappa blir hon modig. Till slut kommer Sonja fram till Pappa i fängelset och ser att han är sig lik. Ingen kan ge så stora, starka och trygga kramar som Pappa. Hon får möjlighet att ställa den brännande frågan om den egna skulden och får betryggande svar. Vägen hem blir lätt att gå, farorna har försvunnit och Sonja oro har lagt sig.

Pärlor till Pappa är en allvarlig, men också trösterik bok. Den utgår från barnets sätt att förstå omvärlden och beskriver i symbolisk form den inre resa vi alla måste göra för att finna fram till vårt mål. Berättelsen gestaltar på ett finstämt sätt det lilla barnets behov av att ge och få kärlek. För Sonja vill inte bara få kramar och trygghet, hon vill även ge sin pappa en beskyddande talisman, ett vackert pärlhalsband som ska påminna om att Sonja väntar där hemma. Kärleken är det starkaste skydd Sonja kan ge sin Pappa.

Bokens text förmedlar Sonjas tankar och känslor på ett sätt som engagerar både barnet och den vuxne. Man fångas av stämningen och rytmen. De suggestiva, mörka, avskalade illustrationerna förstärker upplevelsen av Sonjas ensamhet och utsatthet. Min lilla 3-åring tyckte dock att en del av bilderna var lite för "farliga" och hon är också något för liten att kunna tillgodogöra sig berättelsen.

Genom att gestalta problematiken i fabelform, har författaren gjort berättelsen mindre skrämmande och mer tillgänglig för yngre barn. I boken beskrivs på ett realistiskt sätt ett litet barns oro och egocentriska upplevelse att det självt orsakar allt som händer. Realistisk är också beskrivningen av mammans och pappans sätt att ge diffusa svar på barnets frågor. Författaren tycks plädera för en större öppenhet och tydlighet i kommunikationen med barnen, vilket jag välkomnar. Dock anser jag att författaren tyvärr också ger otydliga svar. Att få besked om att Pappan inte kan komma hem för att han måste laga en massa skjortor, är inte barnet till hjälp. Redan mycket små barn vet att man hamnar i fängelse om man gjort något fel, och genom att undvika detta tema lämnas barnet ensamt med sina funderingar. Att ge åldersadekvat information om "brott, skuld och straff" är naturligtvis oerhört svårt, men inte mindre viktigt för det. 

Bok.nu

Liksom flera av mina bloggvänner vill jag tipsa om Bok.nu en webbsida om böcker och litteratur, där man kan få skräddarsydda lästips. Bli medlem, betygssätt några böcker, få lästips och hitta vänner med liknande boksmak. Kul idé!

Månadssummering - Oktober

Ett litet antal böcker blev lästa under oktober, för jag ägnade mycket tid åt att blogga och läsa om litteratur i stället. De romaner jag läste var dock oerhört bra.

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

Denna lilla, men innehållsrika, roman handlar om den fattiga, unga kvinnan Macabéa, som lever ett torftigt liv i Rio de Janeiro. Denna roman behandlar också hur jaget, författaren Rodrigo S.M. försiktigt närmar sig sina föreställningar om Macabéa och ger henne gestalt. Upplägget gör att man som läsare även blir medskapare till berättelsen.


Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Barnmorskan Hillevi flyttar norrut för att vara nära prästen Edvard, som hon är hemligt förlovad med. Men Edvard tycks vara tveksam till relationen och Hillevi träffar den godhjärtade jämten Trond. Ekmanskt mörkt och stämningsfullt. Lyssnade på boken och tyvärr förlorade jag en hel del innehåll, då jag inte hängde med i alla dialektbyten.


Midnattsbarnen av Salman Rushdie

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje.

Frestelser

Jag är så lätt att locka till bokköp. För några veckor sedan fick jag ett kampanjerbjudande från CDON.com med 50 kr i rabatt. Trots att jag är medveten om att detta egentligen inte är värt mer än en selma (pga att jag måste betala porto där, men inte på Bokus) kikade jag så klart runt lite, vilket resulterade i att jag köpte Stilla av Ying Chen till mig och En liten skär och alla bråkiga brokstäver av Carin Wirsén till dottern. Idag fick jag ett nytt erbjudande....

Jag har läst många positiva omdömen om Ian McEwans På Chesil Beach på olika bloggar och i diverse tidningar. På Ordfronts Förlag kan man bl a läsa:

"Ian McEwan skildrar i denna mästerliga korta roman det psykologiska spelet mellan två unga människor hur varje ord, varje gest plötsligt får en dramatisk betydelse som kan avgöra deras fortsatta liv."

I somras lärde jag mig av Mrs. B att uttala Ian McEwans namn korrekt, vilket också bidrog till en önskan att läsa något av honom ;-) Dessutom kostade en inbunden På Chesil Beach faktiskt bara 69 kr!

Ner i kundvagnen slank också Greven av Monte Christo av Alexandre Dumas, till dottern. Nu kan det kanske tyckas att det är avancerad litteratur för en 3-åring, men jag har beslutat att köpa en klassiker till henne varje gång jag köper böcker till mig. På det sättet kommer hon att ha en fin start på ett framtida eget bibliotek :-)

Vad jag älskade

Vad jag älskar Tradera. För nu fick jag äntligen tag på Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Jag skulle till att beställa den från Bokus häromveckan, men då var det helt plötsligt slut på förlaget. Innan dess hade den legat på min önskelista länge; jag avskyr verkligen att böckerna helt plötsligt tar slut! Om den här romanen har jag läst så många positiva omdömen, att jag har höga förväntningar på den. Hoppas att jag hittar den i brevlådan någon av de närmaste dagarna.

Salman Rushdie - Midnattsbarnen

Midnattsbarnen av Salman Rushdie.

Den 15 augusti år 1947 blir Indien själv-ständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, är det barn som föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Det visar sig dock senare att en (medveten) förväxling skett på sjukhuset, och Saleem är egentligen inte det förstfödda barnet, utan barn nummer två. Den familj han växer upp hos är således inte heller hans biologiska. Saleems magiska gåva är att kunna läsa andra människors tankar, och han kommer efter hand att fungera som en länk mellan alla midnattsbarnen.

Berättelsen börjar två generationer innan Saleems födelse, när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får vi vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnenär en allegori över Indiens och Pakistans historia, skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infalls-rikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Det här är en mycket speciell, lång och ganska krävande berättelse som helst bör läsas när man har gott om tid. Midnattsbarnen är en bok som berikat mitt liv, som det är svårt att lämna. Trots att det nu är några veckor sedan jag läste den, går jag ibland och småfnissar åt episoder som plötsligt dyker upp i tankarna. Samtidigt bär jag med mig minnet av de våldsamma krigsskildringarna och de korthuggna inslagen om hur barn stympas för att klara sig bättre som tiggare.

Veckans bokskörd

Den här veckan har det ramlat in flera fina paket i brevlådan. Från Bokus och CDON.com anlände härligt välfyllda paket och på Tradera har jag fyndat ljudböcker.

Mohammed Cohen - Den arabiske juden av Claude Kayat är en titel som gör mig mycket nyfiken. Om den har jag läst omdömen som "fest för alla sinnen", "En bok för fred och kärlek", och "rapp, rasande rolig och respektlös" (Elisabeth Grate Bokförlag).

Om romanen Stilla av Ying Chen sägs att författaren skoningslöst skärskådar relationen man-kvinna, livet och kärleken" (Elisabeth Grate Bokförlag).

Kvinnor på ett tåg av Anita Nair blev jag nyfiken på då jag läste Hermias kommentar:

"Det är gripande berättelser om kvinnor som lever under förtryck i ett patriarkalt samhälle. Men det är på något underligt sätt både lättsamt och lustfyllt skrivet."

Vibeke Olsson är en av mina favoritförfattare och "Murkronan" är en fristående fortsättning på Skymningens nådatid. Enligt Bokus skildras här "hur en människas grusade förhoppningar också blir hennes starkaste drivkraft".

Om Virginia Woolfs Orlando kan man på Bokus läsa att "denna biografiska fantasi inspirerad av författarinnans vän, Vita Sackville-West, är en av Virginia Woolfs mest lättsamma romaner."

Strindbergs stora genombrottsroman Röda rummet har jag säkert läst under gymnasietiden, att återknyta bekantskapen genom att lyssna på boken tror jag är en god idé.

Även Hjalmar Söderbergs underbara roman Den allvarsamma leken har jag tidigare njutit av. Nu tänker jag göra det igen, med öronen denna gång.

Kapitelböcker - tips önskas

Jag har fått en fråga om tips på kapitelböcker för en 5-åring, men tycker inte att jag har några riktigt bra förslag att komma med. Astrids böcker om Emil, Lotta, Bullerbyn och Pippi m fl finns så klart, men jag misstänker att de kanske redan är lästa. På Barnens Bokklubb kan man söka specifikt på boktyp och ålder (fantastiskt bra!) och där hittade jag lite alternativ som jag skulle vilja höra era åsikter om.

Viveka Lärns serie om Mimmi bl a Monstret i skåpet
Eva Bexells böcker om Morfar Prosten bl a Prostens barnbarn
Serien om årstider/högtider bl a Sagor om julen
Lin Hallbergs böcker om Samuel och Amanda bl a Samuels cirkuslada
Ulf Starks Liten och stark innehåller bl a klassikern Kan du vissla Johanna
Jujja Wieslanders Mamma Mu-böcker bl a Mamma Mu klättrar i träd
Carin Wirséns Sockerbullen på Kruskakullen
A.A. Milnes Puh-böcker bl a Nalle Puhs godnattsagor
Barbro Lindgrens böcker om Loranga

Vad tycker ni om de här böckerna, kan det vara något för en 5-åring? Kom gärna med synpunkter och fler förslag!

-------------------------------------------------------------------------------------

Uppdaterat med massor av fina förslag - tack!

Pelle Svanslös av Gösta Knutsson
Kommissarie Tax av Elsie Petrén
Plupp och andra böcker av Inga Borg
Eddie av Viveka Lärn (från c:a 7 års ålder)
Farmorsresan av Edith Unnerstad
Zigge av Inger Lindahl

Dessutom verkar Viveka Lärns serie om Mimmi och Eva Bexells böcker om Morfar Prosten vara uppskattade av många barn.

Striden om hennes döda kropp...

...rasar vidare. I DN pågår nu en ganska hätsk debatt om Victoria Benedictsson. Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap, har riktat kritik mot Svenska Akademiens utgivning av Victorias texter i sin klassikerserie och menar att denna publikation inte tar hänsyn till "historiska förvanskningar" av texterna. Vidare har Lisbeth kritiserat Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap med genusinriktning, för forskningsetiska brister.

Nu har Lisbeth fått svar på tal av Ebba och Horace Engdahl, Svenska Akademiens ständiga sekreterare och Ebbas make, som menar att man måste respektera Victorias sista vilja att efterlämna sin litterära kvarlåtenskap till vännen Axel Lundegård, väl medveten om "att han, som ständigt var luspank, skulle se till att trycka allt som gick att sälja". Birgitta Holm, professor i litteraturvetenskap och författare till en monografi om Victoria Benedictsson, ger sig in i diskussionen genom att hävda att Lisbeth förvanskar Victorias texter och att hon dessutom gör det på ett ovanligt flagrant sätt. Ingeborg Nordin Hennel, professor emeritus i litteraturvetenskap kritiserar då Birgittas försök att misskreditera Lisbeth och därefter håller hon sig till att skriva intressanta saker om Victoria Benedictsson.

Det är underhållande att följa giganternas kamp, även om en del ordväxlingar påminner om en situation jag igår bevittnade då jag hämtade dottern på dagis. Ingeborg Nordin Hennel ger dock ett seriöst och kunnigt intryck, jag måste googla och ta reda på mer om henne. Alla artiklar kan läsas här. Notera att länken går till den senaste artikeln, läs dem i kronologisk ordning genom att börja underifrån under rubriken "Fler artiklar". Jag har tidigare bloggat lite om artiklarna här.