Victoria Benedictssons döda kropp

För närvarande röner Victoria Benedictssons liv, död och författarskap stort intresse. Lisbeth Larsson, Professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet är aktuell med en intressant bok: Hennes döda kropp Victoria Benedictssons arkiv och författarskap. Det som bl a behandlas i boken är frågan om äktheten i de skrifter som tillskrivs Victoria. I enlighet med Victorias vilja, tillföll hennes litterära kvarlåtenskap vännen och kollegan Axel Lundegård, att fritt förfoga över. I Hennes döda kropp har Lisbeth noga studerat hur Lundegård förvaltade detta arv. Han beskrivs som en parasit och Lisbeth påvisar att han skrivit stora delar av det som getts ut i Victorias namn själv. Lisbeth är således mycket mer kritisk till Lundegårds bidrag än Birgitta Holm var in sin monografi Victoria Benedictsson som gavs ut förra året. Och Lisbeth anser att Svenska Akademien sviker Victoria, då de nu i sin klassikerserie ger ut hennes texter utan att ta hänsyn till "historiska förvanskningar" av dessa.

I DN finns också en mycket intressant artikel om kvinnliga författare som begått självmord. Lisbeth Larsson beskriver här hur fixeringen vid Victorias död dominerat läsningen av hennes texter. Vidare menar Lisbeth att det i vår kultur generellt finns en fixering vid den döda kvinnan, Edgar Allan Poe beskrev henne som "the most poetic object".

"Om den döda kvinnan dessutom varit konstnär av något slag, samt tagit sitt eget liv, lägger sig berättelsen om hennes död som en blöt filt över berättelserna hon själv skrev. Man läser Virginia Woolf, Sylvia Plath och Karin Boyes hela författarskap utifrån deras självmord. Som om den drastiska slutpunkten vore definitionen av också början och mitten."

Hos mig väckte artiklarna om Victoria många funderingar. Som psykolog blir jag naturligtvis mycket intresserad av hennes "själsliga smärta", som mor undrar jag vad som hände med dottern efter moderns självmord, och som kvinna upprörs jag av den besatthet av döda kvinnor man möts av så fort man slår på TVn.