Lyckan

Målande poetisk och samtidigt så vardagsnära är Harry Martinsons beskrivning av lyckan i Nässlorna blomma (sid 15):

"Men lyckan sitter kitslig på en pall; är rädd för drag och öm om alla sina minnen. Den vill ej klappas alltför hårt och inte alltför lätt. Den vill ha prima, tempererat Öde, tempererade böner och tempererat öl."

Den dagen av Viveka Sjögren

Den dagen av Viveka Sjögren, utgiven av Kabusa Böcker 2008.

Det här är lilla Fågelns berättelse om hur livet abrupt förändrades, den dagen familjen tvingades lämna sitt trygga hem och fly från de svartvita flugsnapparna. Berättelsen tar sin början en helt vanlig dag. Pappa Fågeln är ute och letar efter mat när plötsligt de elaka svartvita bankar på boet och kräver att mamman och barnen ska ge sig i väg. Mamman försöker förtvivlat och förgäves få de svartvita att visa nåd, men tvingas till slut lämna hemmet med barnen. Den minsta lilla systern slår sig illa då hon ramlar ut ut boet. Och pappa är inte hemma...

Den dagen är en alldeles fantastisk berättelse om ett viktigt och eftersatt tema - barn på flykt. Boken är oerhört realistisk, trots sin allegoriska framställning. Papporna är ofta borta när fienden kommer för att fördriva civilbefolkningen och de minsta barnen far ofta mycket illa under flykten. Författaren väjer inte för barnens sorg och skräck, utan ger ord åt de svåra känslorna. Samtidigt visar hon hur barn även mitt i sorgen utvecklas, lär sig saker och skrattar. Dessutom är många av de psykologiska detaljerna korrekt och fint skildrade; föräldrar försöker dölja sin sorg för barnen, men barnen ser och förstår mycket mer än föräldrar tror.

 Språket är poetiskt och vackert och illustrationerna är helt fantastiska. De ger ett naivt, enkelt intryck, men ta er tid att titta noga på dem, så kommer ni att hitta en del oväntade saker. "Häftiga bilder" var omdömet från min 3-åring, som dock är lite för liten att kunna ta till sig och förstå berättelsen. Illustrationen av hur barnen ramlar ur boet väcker starka känslor hos mig. Den påminner mig om bilden av den fallande mannen vid attentatet mot WTC den 11 september.

Sammantaget skulle jag vilja säga att detta är en bok som borde översättas till en mängd olika språk. Jag saknade en berättelse av den här typen då jag arbetade med traumatiserade flyktingbarn. Jag skulle också önska att författaren skrev en fortsättning som handlar om den första tiden i det nya landet. Barns och vuxnas sorg skiljer sig åt i exil och detta borde belysas på ett sätt som kan förstås av både barn och vuxna i deras omgivning.

Nobelnörd

Jag har haft en liten lässvacka den senaste tiden. Och jag har inte haft lust att varken titta på TV eller spela Sims. Så vad gör jag då? Jo, då ägnar jag mig åt min nördigaste hobby, jag kodar HTML och CSS. Den senaste veckan har jag således skapat en liten sida om Nobelpristagarna. Där tänker jag fylla i vad jag läst, för att se hur min plan att läsa dem alla framskrider. Än så länge har jag bara läst alster av 15 Nobelförfattare. Men jag har införskaffat romaner och noveller av ytterligare 19 författare, som det ska bli spännande att stifta bekantskap med. Om någon är intresserad att se en lista över min nåblaste litteratur finns den lilla sidan här.

Maken - Gun-Britt Sundström

Maken av Gun-Britt Sundström.

Martina och Gustav träffas under studietiden, blir förälskade och bestämmer sig för att leva tillsammans. Men det är inte så lätt att skapa ett idealt förhållande när samhällets normer luckrats upp och man har näst intill total frihet att själv forma sitt liv. Samtidigt måste man hantera släkt och vänners förväntningar och försöka anpassa sig till varandras behov. Under ett antal år försöker Martina och Gustaf få sitt samliv att fungera, de ger upp, skiljs åt, och börjar om från början igen.

Maken kom ut för första gången år 1976 och den speglar på många sätt sin tidsanda. Berättelsen utspelar sig på 1960- och 70-talet, under en tid då samhället förändrades och kärnfamiljen ifrågasattes. Samtidigt upplever jag romanen som tidlös i sin beskrivning av människans längtan efter närhet och rädsla att förlora sig själv.

Kan man vara fri tillsammans med en annan människa? Kan man leva ihop om man har olika åsikter om hur ett förhållande bör vara? I boken dissekeras dessa och liknande frågeställningar av Martina, som kompromisslöst vägrar att anpassa sig till förlegade normer, konventioner och könsroller. Samtidigt hamnar Martina och Gustaf lätt i ett klassiskt känslomässigt maktspel som handlar om att vara (eller verka vara) oberoende. Boken beskrivs ofta som en feministisk vardagsroman, vilket är en mycket passande benämning.

Språket och tonfallet i boken är alldeles lysande. Man engageras och berörs av parets kärleksgrubblerier och man delar deras upplevelser. Här finns inget utrymme för romantisk jolmighet, boken är snarare något galghumoristisk och cynisk i sin framställning. Här finns inte heller utrymme för några förenklingar från författarens sida, hon ger oss inga svar utan låter oss dra egna slutsatser.

Första gången jag läste Maken var i början av 80-talet, då jag var knappt 20 år. Och romanen påverkade mig starkt. Det var första gången jag förstod att mina funderingar och svårigheter var universella, de delades av andra människor! Vid denna tidpunkt försökte jag, liksom Martina, hitta ett sätt att leva tillsammans med en man. Kanske överdriver jag något, men jag tror faktiskt att boken Maken har bidragit till att jag fortfarande lever tillsammans med samme make. Det var förlösande att inse att andra brottades med samma besvärliga känslor som jag.

Det här är en bok jag varmt vill rekommendera alla att läsa. Det är en klok bok, som samtidigt är lättläst och underhållande.

Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson.

En höstkväll i början av 1990-talet står den 70-åriga änkan Hedwig Johansson i fönstret och hör skinnskallarna skandera: Sieg Heil! Sieg Heil! Dessa ord hörde hon för mer än 50 år sedan, då hon som liten flicka bodde med sin familj i Mainz. Hedwig beslutar sig för att det är dags att berätta den historia hon så länge burit. Det är dags att berätta om den tragedi hon bevittnade och var delaktig i.

Hedwig Hannelore Maurer föddes 1922 och växte upp i Mainz. Under hennes barndom växte sig den nationalsocialistiska rörelsen stark, vilket oroade hennes föräldrar som var socialdemokrater. För Hedwig var situationen komplicerad; hon ville vara lojal med sina föräldrar samtidigt som hon ville passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Föräldrarna uppmuntrade Hedwig att gå med i Hitler Jugend för att skydda henne. Efter nazisternas maktövertagande internerades Hedwigs far och Hedwig blev kär - i en SS-man.

Den olyckliga kärlekshistorien mellan Hedwig och Wilhelm Schurbiegel bildar ett nav i Molnfri bombnatt. Man får följa hur deras förälskelse växer fram, och man delar deras tragiska öde då krig och politik skiljer dem åt.

Boken skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. Hedwig slits mellan lojalitet med föräldrarna och sin längtan efter att vara tillhörig, att vara en del av den organisation som ger lycka åt alla. För det är just så national-socialismen porträtteras av propagandamaskineriet; den som engagerar sig i partiet blir lycklig. Och vilken tonåring vill inte vara lycklig?

Berättelsen är allmänmänsklig och allmänhistorisk, samtidigt som den är individuell och förankrad i sin tidsperiod. Boken är fiktiv, men den är skriven på ett sätt som gör att man relaterar till Hedwig som till en verklig person. Det är den enda bok jag läst som beskriver andra världskriget från ett tyskt perspektiv, och det är en bok som på ett enkelt, men trovärdigt, sätt beskriver hur det kunde komma sig att så många tyskar faktiskt var partimedlemmar. "Molnfri bombnatt" är en historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet.

Boken är upplagd så att man parallellt följer Hedwig under ett flertal tidsperioder. Detta innebär att man i ett tidigt skede får vetskap om vad som kommer att hända, vilket skapar stark förväntan hos läsaren. Boken är mycket välskriven och lättläst, det finns ett "driv" i texten som gör att man lockas att sträckläsa. Men, samtidigt kan man känna ett behov av att stanna upp för att reflektera och dra några djupa andetag. Man blir känslomässigt drabbad av Hedwigs livshistoria, som innehåller mycket smärta och många tragiska händelser. Berättelsen är oerhört gripande, det rann både en och två tårar då jag läste den. Molnfri bombnatt ligger högt uppe på min lista över de allra bästa böckerna, och jag har till dags dato läst den tre gånger. Missa inte denna juvel!

Ljudboksproblem

Jag som glatt brukar förespråka ljudböcker har nu hamnat i stora svårigheter. Förvisso är det viktigt att uppläsaren är bra, och det tycker jag att många är. Men kombinationen av just den här boken och den här uppläsaren fungerar inte för mig. Boken jag talar om är Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet och uppläsaren är Helena Brodin. Den är högst troligt att Helena läser andra böcker bra, men den här läser hon "liksom för bra". Hon växlar dialekt och hon sjunger. Men, jag hänger inte med! Innan jag hunnit förstå vilken dialekt eller språk hon talar, har hon bytt igen. Jag utgår från att boken innehåller stora dialektala passager, och det skulle så klart fungera om jag läste med ögonen i stället för med öronen. Det känns så trist eftersom jag köpt hela trilogin på CD (iofs på Tradera så jag kan nog sälja den igen utan större förlust). Men, jag tycker att jag missat mycket av första boken, samtidigt som jag inte har lust att läsa den från början. Usch, ett sådant fånigt I-landsproblem.

Alexander Solzjenitsyn - Att andas

Den till omfånget mycket lilla novellen Att andas av Alexander Solzjenitsyn uppfyller mig med känslor och sensationer. Det här är så vackert. Det här är så nära. Jag drar djupa andetag och tycker mig känna dofterna. Jag vill lyfta ansiktet mot den friska luften och insupa de fruktiga aromerna. Den här lilla, lilla novellen är helt magnifik. (Ur Nobeller.)

B O K S T Ä V E R

Lilla dottern har blivit alldeles tokig i bokstäver. Hon pekar på dem överallt och undrar vilka de är. Så nu har vi två nya favoritböcker som läses om och om och om och om igen...

ABC-resan är en ljuvlig, traditionell bok av Elsa Beskow. Barnen Anna och Bo ger sig ut i världen för att lära sig alfabetet. De råkar ut för en del ledsamheter, många roliga händelser och spännande äventyr. Hela tiden lär de sig nya bokstäver. Och innan man vet ordet av, har barnen lärt sig hela alfabetet och återkommit till hemmets trygga vrå. Denna bok innehåller all gammaldags charm jag minns från min egen barndoms böcker, och berättelsen är lika populär hos den nya generationen. Dessutom är den skriven på rim, vilket alltid uppskattas i vårt hus. Illustrationerna är bedårande, i all sin oskuldsfullhet.

"Fisken, stor med blanka fjäll,
hörde Annas rop och gnäll,
sade: sätt dig upp min skatt,
vi ska simma rövarn fatt!"

I En liten skär och alla bråkiga brokstäver av Carin och Stina Wirsén har en liten skär fullt upp att få ordning på alla bråkiga bokstäver. Bokstäverna presenterar sig på ett busigt, lite tokroligt och otroligt fantasifullt sätt. Med ganska begränsad mängd text lockar boken till många skratt och glada utrop. Även denna bok är skriven på rim och med många allitterationer, vilket gör verserna roliga och enkla att memorera för en liten, som ännu "läser" med hjälp av minnet. Illustrationerna är skenbart enkla, men innehåller många detaljer och förmedlar känslouttryck på ett fantastiskt sätt. Lysande!

"Knubbiga, krulliga K har så kul.
De kokar kola till nästa jul.
Pyssliga P pressar potatis.
De passar på när potatis är gratis.
Fiffiga F fixar finfin falaffel.
Får man smaka? Ja, hämta en gaffel!"

Bjørnstjerne Bjørnson - ett författarporträtt

Bjørnstjerne Bjørnson föddes 1832 på gården Bjørgan i Kvikne, norr om Tynset. Fadern, som hade varit präst i Kvikne, blev 1837 förflyttad till Nesset församling i Romsdal, och det var här Bjørnstjerne växte upp. Han började skriva dikter redan i 11-årsåldern. Vid 17 års ålder började Bjørnstjerne studera i Christiania och han gick där i samma klass som Henrik Ibsen. Efter avslutade studier började Bjørnstjerne arbeta som journalist. Han skrev litteratur- och teaterkritik och argumenterade för en förnorskning av scenkonsten. 1858 gifte han sig med Karoline, och de förblev gifta till hans död. Under äktenskapet hade dock Bjørnstjerne ett otal kärleksaffärer, som resulterade i flera utomäktenskapliga barn. Det spekuleras i att han eventuellt var farfar till Margit Sandemo.

År 1857 publicerades Synnøve Solbakken, den första av flera bonderomaner. Bjørnstjerne ville visa på likheterna mellan samtidens bönder och hjältarna i sagorna, både i romaner och på scenen. Detta tema rotade sig djupt i den norska folksjälen och det gjorde honom även berömd utanför landets gränser. 1860 skrevs novellen Faderen. 1862 publicerades trilogin om Sigurd Slembe och därefter räknades han som en av de ledande yngre poeterna i Europa. Bjørnstjerne skrev texten till norska nationalsången, Ja, vi elsker dette landet, egentligen Sang for Norge, som framfördes för första gången 1864.

Under 1860 och 1870-talet var Bjørnstjerne teaterchef i Christiania, där hans komedi De Nygifte och den romantiska tragedin om Maria Stuart uppfördes. Efter att ha rest runt i Europa en del slog sig Bjørnstjerne ned på sin egendom Aulestad. 1877 utgavs romanen Magnhild, vari Bjørnstjerne utvecklade sina idéer kring sociala frågor. Han gav också uttryck för republikanska tankar i teaterstycket Kongen. Bjørnstjernes senare stycken blev inga publika framgångar, men de debatterades p g a att Bjørnstjerne bröt med kristendomen och kom att bli en anhängare av darwinismen.

På 1870-talet var Bjørnstjerne med i Georg Brandes' umgängeskrets. Han hamnade dock senare i konflikt med de övriga författarna i den så kallade "sedlighetsfejden". Bjørnstjerne vände sig mot den fria kärleken och förkunnade sexuell avhållsamhet för både kvinnor och män före äktenskapet i dramat En hanske, från 1883.

Bjørnstjerne var känd som hövdingen på Aulestad, i Gudbrandsdalen. Hit flyttade han för att få ro att skriva, men han var också en aktiv person, som engagerade sig i tidens alla strider och debatter. Han var mycket radikal och engagerad i kampen för allmän rösträtt. Vidare var han en förkämpe för Norges frigörelse från Sverige. En av de absolut första norska flaggorna finns i dag på Aulestad, som är museum. Under sina sista år engagerade sig Bjørnstjerne i Dreyfusaffären och internationellt fredsarbete. 1903 mottog Bjørnstjerne Nobelpriset i litteratur. Han avled 1910 i Paris och fördes hem till en sista vila med pansarskeppet "Norge".

Bjørnstjernes novell Fadern finns med i min novellsamling, Nobeller. Jag har läst den och funderat en del över den. Vid första läsningen uppfattade jag den som en finstämd, vemodig berättelse om en far som förlorar sin son. Men, berättelsen släppte inte taget, jag bar den med mig och funderade över vad författaren ville ha sagt. För det verkade ju onekligen som om fadern och prästen ansåg att sonen blev till välsignelse för fadern först då han avlidit. Det var då den välbärgade fadern skänkte hälften av sina ägodelar till de fattiga. Jag kan bara förstå berättelsen utifrån det bibliska perspektivet att fadern i och med denna handling gavs en plats i himmelriket. Med tanke på Bjørnstjernes senare avståndtagande från kristendomen, blev han väl själv knappast till välsignelse för sin far. Fascinerande är det att denna lilla berättelse på 4 sidor upptagit stor del av min uppmärksamhet hela denna helg. Läsvärt!

Information hämtad från Wikipedia och Tidningen Boken.

The Sorting Hat

I'm a Gryffindor!

"You belong in Gryffindor,
where dwell the brave at heart,
Their daring, nerve and chivalry
set Gryffindors apart."


Det tycks vara en klar övervikt av bokbloggare i Ravenclaw, men i mitt tycke rankas mod högst ;-)

Nobeller

Mitt nåbla läsprojekt, att läsa alla Nobelpristagarna (i litteratur), avancerar i snigelfart. Jag ägnar mig helst åt omläsning av mina gamla favoritböcker och jag vill gärna läsa ett flertal romaner av vissa av författarna. För att bekanta mig med fler av pristagarna har jag köpt den fina, lilla novellsamlingen Nobeller - Noveller av Nobelpristagare utgiven av En bok för alla år 2007. Antologin är sammanställd av Gun Ekroth och den har tidigare sänts i radions P1.

Författarna presenteras utifrån när de erhöll sitt Nobelpris och, trots sitt lilla smidiga format, innehåller antologin noveller av inte mindre än 26 författare. Samlingen inleds med en högstämd novell av Björnstjerne Björnson och den avslutas med ett kapitel ur Orhan Pamuks Istanbul. Antologin innehåller noveller av namnkunniga författare som t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, John Steinbeck, Ernest Hemingway och Alexander Solzjenitsyn. Här finns också noveller av författare man inte idag hör så mycket om. Jag ser fram mot att bekanta mig med, för mig, okända författare som t ex Elias Canetti, Luigi Pirandello, Henrik Pontoppidan och Patrick White. Jag har läst en del av novellerna och vill varmt rekommendera den här lilla pärlan till alla som är intresserade av att bekanta sig med Nobelpristagarna. Jag kommer att återkomma till novellerna och skriva mer om dem och om deras författare.

Kalendercitat

Idag var det dags för ny kalender på jobbet. Och ny kalender innebär nya visdomsord. Bland citaten fanns många vackra, poetiska ordstäv. Och en hel del klurigheter. Här är några av mina favoriter:

"En äkta vän står aldrig i vägen för dig, om du inte råkar vara på väg neråt."
Arnold Glasgow

"Du missar 100% av alla de skott du inte skjuter."
Wayne Gretzky

"Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss, om vi insåg hur sällan de faktiskt gör det."
Ethel Barret

"Man kan inte kämpa ihjäl en skugga, den dödar man med ljus."
Sigfrid Siwertz

"Gör inga andra dumheter än dem du har verkligt nöje av."
Colette

Idag är jag inte på humör för finstämd lyrik, så därför är mina favoritcitat ganska rakt på sak.

Victoria Benedictssons döda kropp

För närvarande röner Victoria Benedictssons liv, död och författarskap stort intresse. Lisbeth Larsson, Professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet är aktuell med en intressant bok: Hennes döda kropp Victoria Benedictssons arkiv och författarskap. Det som bl a behandlas i boken är frågan om äktheten i de skrifter som tillskrivs Victoria. I enlighet med Victorias vilja, tillföll hennes litterära kvarlåtenskap vännen och kollegan Axel Lundegård, att fritt förfoga över. I Hennes döda kropp har Lisbeth noga studerat hur Lundegård förvaltade detta arv. Han beskrivs som en parasit och Lisbeth påvisar att han skrivit stora delar av det som getts ut i Victorias namn själv. Lisbeth är således mycket mer kritisk till Lundegårds bidrag än Birgitta Holm var in sin monografi Victoria Benedictsson som gavs ut förra året. Och Lisbeth anser att Svenska Akademien sviker Victoria, då de nu i sin klassikerserie ger ut hennes texter utan att ta hänsyn till "historiska förvanskningar" av dessa.

I DN finns också en mycket intressant artikel om kvinnliga författare som begått självmord. Lisbeth Larsson beskriver här hur fixeringen vid Victorias död dominerat läsningen av hennes texter. Vidare menar Lisbeth att det i vår kultur generellt finns en fixering vid den döda kvinnan, Edgar Allan Poe beskrev henne som "the most poetic object".

"Om den döda kvinnan dessutom varit konstnär av något slag, samt tagit sitt eget liv, lägger sig berättelsen om hennes död som en blöt filt över berättelserna hon själv skrev. Man läser Virginia Woolf, Sylvia Plath och Karin Boyes hela författarskap utifrån deras självmord. Som om den drastiska slutpunkten vore definitionen av också början och mitten."

Hos mig väckte artiklarna om Victoria många funderingar. Som psykolog blir jag naturligtvis mycket intresserad av hennes "själsliga smärta", som mor undrar jag vad som hände med dottern efter moderns självmord, och som kvinna upprörs jag av den besatthet av döda kvinnor man möts av så fort man slår på TVn.

Aravind Adiga

Den indiskfödde Aravind Adiga erhöll igår det prestigefyllda brittiska Man Booker Prize. Och han gjorde det med sin debutroman The white tiger. Aravind föddes i Madras och växte delvis upp i Australien. På senare år har han bl a arbetat för the Financial Times i New York, men numer bor han i Mumbai.

The White Tiger handlar om en klipsk indisk pojke som tvingas sluta skolan för att börja arbeta. Han börjar snabbt drömma sig bort och längta efter ett bättre liv. En dag får han sin möjlighet, han anställs som privat-chaufför åt en mycket välbärgad man och får flytta till Delhi. Där blir pojken varse den enorma rikedom han omges av, en rikedom som aldrig kommer honom till del. Eller? Boken är en provocerande, realistisk berättelse om ett tudelat land där de rika lever i ett oändligt överflöd och de fattiga tigger smulor. Men, hur länge ska de fattiga stillatigande acceptera detta?

Amrisarna i hyllan

När jag gick igenom min bokhylla och listade alla böcker, upptäckte jag att andelen böcker skrivna av nordamerikaner var relativt stor. Eller rättare sagt, andelen var stor relaterat till andelen övriga icke-europeiska böcker. Jag blev lite förvånad för jag tycker inte själv att jag läser speciellt mycket amerikansk litteratur. Så nu har jag fösökt titta lite mer på vad det är för slags amerikanska böcker jag har.

Inalles har jag 61 nordamerikanska böcker i min ägo. Av dessa är en stor andel (35%) sådant jag läst för länge sedan. Här finns t ex Borta med vinden, Yaya-flickornas gudomliga hemligheter och Birdy. En betydande andel (25%) utgörs av böcker som på något sätt är relaterade till mitt yrke, dvs det är romaner som handlar om barn och familjer med psykiska svårigheter. Bl a har jag en samling av Torey Haydens mycket läsvärda berättelser.

Resten av böckerna är faktiskt skrivna av riktigt bra författare. Här finns de som redan fått sitt Nobelpris (Saul Bellow, Toni Morrison, Ernest Hemingway och John Steinbeck). Och här finns de som kanske snart får sitt Nobelpris (Margaret Atwood (Canada), Paul Auster, Joyce Carol Oates, Philip Roth och min egen favorit Anne Tyler). Men, trots att jag har en hel del böcker av amerikanska författare känns det som att jag läst få. Varför? Jo, helt enkelt för att en stor andel av böckerna i den sistnämnda gruppen är nya och ännu olästa.

Eftersom landet där borta i väst i hög utsträckning påverkar våra liv känns det viktigt att ha lite kunskap om deras litteratur. Jag skulle därför vilja få tips om författare ni tycker är bra. Jag har t ex hört talas om Siri Hustvedt, Don DeLillo och Cormac McCarthy. Vad tycker ni om dem? Och vad tycker ni om de jag redan köpt/fått, men ej ännu hunnit läsa: Paul Auster, Joyce Carol Oates och Philip Roth? Jag vill gärna få rekommenderationer på specifika böcker om ni har några favoriter.

Så gör prinsessor

Prinsessan vaknar upp till en helt vanlig ny dag. Hon äter tårta till frukost, väljer bland hundratals rosa klänningar, väljer smycken till dagens "outfit" och borstar håret. Sedan blir det åka av... prinsessan ägnar sig åt att spela ishockey, bekämpa drakar och rädda prinsen. Både små flickors upptagenhet av traditionella prinsesslekar och utforskande av mer fysiska aktiviteter och hjältedåd bekräftas i boken, vilket jag uppskattar mycket. Flickor behöver inte välja, de kan vara både söta och kaxiga.

Om ni, som vi, gillar prinsessan kan ni få veta mer om henne här. På prinsessans hemsida kan man bl a läsa om hennes ursprung och vad som inspirerade författaren Per Gustavsson då hon skapades (bl a en av mina favoritfilmer The long kiss goodnight). Här finns också beskrivningar av de andra böckerna om prinsessan och man kan även shoppa lite prinsessprylar.

Den här boken passar bra för barn i förskoleålder. Jag skulle också vilja betona att den inte är en "flickbok", pojkar kan även de behöva få sin uppfattning om vad som är "flickaktigt" reviderad.

Nobelpriset - lite eftersnack

Jag hade inte planerat att skriva något mer om årets Nobelpristagare eftersom jag inte har någon större kunskap om honom, och eftersom det ändå skrivs om honom överallt. Det som sägs om honom verkar ganska likriktat, han talas om i positiva ordalag, dock utan några direkt översvallande beskrivningar. Fast naturligtvis är han en stor Sverigevän... Men artiklarna är lite svala och oengagerade, tycker jag. Urvattnat och slätstruket, har varit mitt intryck.

Då hittade jag den här artikeln i GP. Och säga vad man vill om danskar, slätstrukna är de inte. I Danmark kritiseras årets Nobelpristagare skarpt. Man beskriver valet av Le Clézio som "oinspirerat" och Le Clézio själv anses "höra historien till". Dessutom anser den danske författaren Thomas Thurah att Le Clezio gör sig skyldig till "sentimentala förenklingar och överlastad symbolik som bidrar till att trivialisera problem som krig, svält och miljöhot". Det var ord och inga visor, det. Huruvida det ligger något i danskarnas synpunkter har jag ingen aning om, men jag tyckte att det var intressant är hitta något lite mer engagerat och ifrågasättande om den nye Nobelpristagaren. Det gjorde mig faktiskt lite mer inspirerad att läsa honom.

Ett annat efterspel till torsdagens presentation av Nobelpristagare har varit diskussioner om "läckor". Och att de funnits är väl rätt uppenbart. Jag skrev ju själv om situationen på Ladbrokes någon timme innan det var officiellt att Le Clézio var den utvalde. Maken försökte satsa en slant, men det gick tyvärr inte... Dessutom var det ju redan förra året så att någon började spela kraftigt på Lessing innan hon presenterats som pristagare. Så en läcka finns och den ska Horace "täppa till" (som han sade i bästa macho-stil *hihi*).

Statistik i ord och bild

Nu har jag äntligen blivit färdig med statistiken över mina böcker (som jag påbörjade för månader sedan). Under tiden har jag lärt mig en hel del om Excel, så lite nytta har jag av detta tråkiga räknande och skrivande.





1/3 av böckerna i min bokhylla är författade av män och 2/3 av kvinnor. Det var ungefär som väntat. Dock har jag på senare tid börjat läsa en större andel manliga författare. Det blir ju lätt så när man läser Nobelpristagare -- andelen prisade kvinnor är tyvärr förhållandevis liten. För egen del ser jag det som positivt att utforska manliga författare i högre grad. Dock önskar jag att man inom Akademien skulle lära sig att uppskatta ett kvinnligt författarskap i större utsträckning.

Den geografiska analysen innehöll inte heller några överraskningar. Av alla mina böcker är närmare hälften (47%) skrivna av svenska författare. Ja, jag är medveten om att jag faktiskt uppskattar svensk litteratur, klassisk såväl som samtida. Hela 76% av böckerna är skrivna av europeiska författare; (jag kanske har mer gemensamt med Horace än jag trodde, hehe) av dessa är britterna i majoritet, en hel del är nordbor, en del är väst- och centraleuropéer och ett fåtal är östeuropéer.

1/4 av böckerna är således skrivna av utomeuropeiska författare. Och av dessa är dryga hälften amerikaner och kanadensare. Endast 10% av alla mina böcker är skrivna av författare från Asien, Afrika, Australien och Sydamerika. Det är framför allt här jag vill bredda mitt urval. Jag är speciellt nyfiken på kinesisk, indisk och afrikansk litteratur.

Men samtidigt vill jag också läsa fler svenska klassiker... och franska ... och engelska... och grekisk dramatik.... och kanske även någon enstaka deckare.

Andelen olästa böcker i min bokhylla har skjutit i höjden. Just nu är den siffran hela (skamliga) 24%. Ja, skamliga skriver jag för jag tycker att jag borde läsa det jag har innan jag köper mer. Men, frestelserna har varit för stora. Bland de olästa böckerna finns en del nyinköpt afrikansk litteratur (Segu, Allt går sönder, En halv gul sol) en del amerikansk litteratur (av Auster, Roth, Morrison), en hel del svenska klassiker (av Söderberg, von Krusenstjerna, Wägner) samt en del "gamla" böcker som aldrig tycks locka mig att välja just dem (av Gerda Antti, Inger Edelfeldt, Coelho).

Hur ser det ut i era bokhyllor?

Ägandebegär...

Ja det är ett inte helt lätt ämne att skriva om. Amoroso utmanade mig (och er) att tänka till lite över detta med sina frågor:

* Vad består er boksamling av och hur fungerar det att kompromissa?

* Finns det någon strategi i hur ni bygger upp er boksamling och har den ändrats utmed åren?

Vidare berättar Amoroso att hon först lånar böckerna, sedan köper de hon verkligen vill ha. Så gör inte jag...

I hela mitt liv har jag velat äga böcker. Förutom att läsa dem, tycker jag om att titta på dem, sortera dem, bläddra i dem och minnas osv... Jag har inte begär efter så mycket annat, men bokbegäret är starkt! I början av året sorterade jag ut flera kassar böcker, som jag gav bort (ja, det sved). I min "boksamling" finns nu en hel del riktigt bra böcker, en hel del rätt OK böcker och ett fåtal sämre böcker (som sparats av nostalgiska skäl). Om du klickar på bilden av min bokhylla här ovan kommer du till en lista över alla mina böcker.

För några år sedan fick jag problem med synen och kunde inte läsa som tidigare. Då köpte jag bara ett fåtal böcker, och jag lärde mig att lyssna på ljudböcker. Senaste året har jag kunnat läsa mycket bättre igen och i ärlighetens namn har jag nog nu "hetsköpt" en del böcker. Men, jag köper en hel del av dem på antikvariat och Tradera och jag lånar en hel del på biblioteket. (Ja, som ni märker drar jag fram en mängd förmildrande omständigheter för att rättfärdiga mina köp.)

Jag har nu i alla fall en strategi med mina bokköp. Jag köper så gott som bara klassiker, världslitteratur, Nobelpristagare och annat av riktigt bra kvalitet. Det jag köper ska vara så bra att man läser det flera gånger. Dock slinker det med en och annan bok med Kina-anknytning som kanske inte är i paritet med Nobelpristagarna :-)

Den senaste tiden har det dock, som sagt var, blivit en hel del inköp. Och jag har ingen plats för nykomlingarna. Så här fint och prydligt var det i mina hyllor när jag nyligen gallrat och gett bort böcker. Idag ligger det högar av böcker ovanpå de snyggt uppställda och dessutom har jag fått lov att använda andra möbler för temporär förvaring. Min plan är så klart att köpa fler bokhyllor, helst vita, hemsnickrade för att passa på väggarna i mitt lilla "bibliotek".

Jag är (än så länge) den enda i hushållet som köper böcker, så något kompromissande med andra krävs inte. Maken läser inte! Och lilla dottern kan än så länge inte handla själv. Men, hon har en egen bokhylla, där böckerna nu börjar trängas...

Pocket & Prassel - paket 2

Mitt i all Nobelyra ramlade det in ett nytt Pocket & Prasselpaket igår. Och vilket paket sen! Titta här så får ni se själva.

Att temat var USA kunde jag gissa, men för säkerhets skull hade min hemliga bokvän skickat med en bild av James Dean där hon/han förklarade detta. I paketet fanns, som ni kan se, två böcker av amerikanska rosade författare (Horace må tycka vad han vill). Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska börja med Auster eller Roth. Dessutom fanns det en massa smaskiga godsaker i paketet. Lilla dottern upptäckte dock detta, så jag har fått lov att dela med mig... Tack rara bokvän för ett jättebra temapaket!!!

Ett litet snedsteg

Nu borde här naturligtvis komma utgjutelser över den nye Nobelpristagaren Le Clézio och beskrivningar av hur angelägen jag är att läsa hans böcker. Men, icke! Jag blev distraherad på vägen, kan man säga. Några av Le Clézios böcker har getts ut i Sverige av ett litet bokförlag Elisabeth Grate Bokförlag (grattis till det prestigefyllda priset!). Jag besökte så klart sidan för att titta lite närmare på deras urval. Och jag hittade så mycket intressant!

"A. lämnar mig inte i fred. Han älskar mig. Han tröttar ut sig med att tämja mig, förvandla mig, med den storsinta förhoppningen att senare få begrava mig på samma kyrkogård som han."

Detta suggestiva citat är från romanen Stilla av Ying Chen. Den som följer min blogg vet redan att jag hyser ett stort intresse för Kina, och här tycks jag äntligen ha hittat de kvalitetsböcker jag länge sökt. Att författarinnan är bosatt i Kanada sedan 1989 väljer jag att bortse från.

Dessutom hittade jag två böcker av Claude Kayat som jag tror att jag kommer att älska. Vad sägs om titlarna Mohammed Cohen - den arabiske juden och Den trettonde lärjungen?

Kulturfyran - Nobelpriset

Veckans Kulturfyra handlar passande nog om Nobelpriset. Och jag känner mig så klart manad att uttrycka mina åsikter i detta ämne.

1. Vad tycker du? Var det rätt författare?
Det var ju inte den författare jag höll på, men han kan ju vara rätt ändå. Av vad jag läst om Le Clézio verkar han vara relativt lättillgänglig och det är ju alltid en fördel för oss icke-experter.

2. Har du läst något av årets Nobelpristagare?
Som vanligt inte.

3. Brukar du försöka läsa något av den som vinner Nobelpriset?
Ja, det är ju mitt livsprojekt :-D

4. Vem har inte fått Nobelpriset, och borde få det?
Astrid Lindgren naturligtvis :-p Och Salman Rushdie borde ju få det eftersom han, enligt mitt tidigare resonemang, torde ha skrivit världens bästa bok :-)

Årets Nobelpristagare i litteratur

är Jean-Marie Gustave Le Clézio. Jag tittade på Horaces framträdande, lite i smyg på jobbet. I Akademiens motivering beskrevs Le Clézio som "uppbrottets, det poetiska äventyret och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Flera av Le Clézios böcker finns översatta, Horace tipsade om att börja med Allt är vind. Själv känner jag mig nyfiken på den självbiografiska Afrikanen: porträtt av en far utgiven 2004. Jag hoppas att en hel del av böckerna kommer ut i pocketformat å det snaraste (precis som om jag inte har något att läsa). Är det någon här som läst Le Clézio och kan berätta lite?

Ny favorit på Ladbrokes

En ny storfavorit har seglat upp på Ladbrokes lista enligt Aftonbladet. Den nye favoriten är Jean-Marie Gustave Le Clézio, som föddes i Nice, under andra världskriget, medan fadern tjänstgjorde som brittisk fältläkare i Nigeria. Först vid åtta års ålder träffade Le Clézio sin far och mötet skedde i Afrika. I flera av Le Clézios romaner återkommer detta tema, och GPs Jenny Högström skriver att Le Clézios berättelse om ett barns möte med den afrikanska kontinenten och med sin stränge far gör henne andlös. Le Clézio debuterade med Rapport om Adam (1963) och hans senare böcker Onitsha (1997) och Afrikanen (2004) har fått mycket positiva omdömen.

Test i väntans tider

För den som vill roa sig med ett litet kunskapstest med Nobelanknytning finns här en del poetiska, nyanserade, krystade och rätt så storvulna motiveringar. Kommer du ihåg, eller kan du gissa dig till de rätta svaren? Jag lyckades med alla utom en, och det är jag rätt nöjd över :-D

Bäst i test - Midnattsbarnen

På ett flertal ställen har jag läst att Salman Rushdie inte erhållet Nobelpriset för att hans senare böcker inte nått upp till samma höga nivå som hans tidiga alster, boken som då oftast refereras till är Midnattsbarnen. Den senaste boken The Enchantress of Florence kom t ex inte med på Man Booker Prize's Shortlist. Dock vann Midnattsbarnen i år det unika "Best of the Booker-priset" vid en omröstning där läsarna fick rösta på sex kandidater. Bland de andra kandidaterna till detta pris kan nämnas Nadine Gordimer och J.M. Coetzee. Men, Salman vann som sagt var. Han vann för att en jury utsett hans bok till en av de sex bästa och för att läsarna ansåg att den var bäst. Salman har således skrivit den allra bästa romanen - någonsin (?). Av detta resonemang följer att Salman inte fått Nobelpriset för att han bara skrivit den bästa boken en enda gång. Låter inte vettigt, eller hur? Och eftersom Svenska Akademien består av ett gäng tämligen vettiga personer, måste de väl ganska snart inse sitt misstag? Det tänker i alla fall jag satsa på.

************************************************************************************

Och här gjorde jag ett försök att satsa en slant på Ladbrokes, men det gick inte. Det verkar som om möjligheten att spela på Nobelpriset i litteratur är avslutad. Surt för mig, men jag hoppas fortfarande att få höra Sir Salmans namn annonseras i morgon.

Dan före dopparedan

I morgon är det äntligen dags. Prick kl 13.00 kommer Horace att öppna dörren och presentera årets Nobelpristagare i litteratur. I dagens DN kan man läsa om Akademiens val att det är:

"Ofta överraskande och alltid spännande. Visst. Men Svenska Akademien är inte oförutsägbar när den väljer Nobelpristagare."

I artikeln beskrivs sedan att statistiken talar mot att det blir en kvinna i år igen, och för att det skulle bli en poet. Dessutom anses det inte vara sannolikt att det blir en europé i år igen. Om DN har rätt i sin analys och Ladbrokes i sitt sätt att bedöma odds, torde namnet Horace presenterar i morgon vara: Adonis!

Nu ska jag se om jag kan klura ut hur jag sätter en slant på Ladbrokes. Fast inte på Adonis, min favorit är ändå Sir Salman. Varför ska jag försöka formulera i ett senare inlägg.

Dagens Nobelspekulationer

Idag är det Aftonbladets tur att leka "tippa Nobelpristagaren". Där skrivs, angående Horaces uttalande om amerikanska brister (eller möjligen icke-uttalande, eftersom han, som sagt var, tycker sig ha blivit missförstådd), att "En populär teori är att Akademiens ständige sekreterare bara la ut en dimridå – för att dölja att priset i år i själva verket kommer priset gå just till en amerikan." Kan det vara så? Jag tycker att det verkar oerhört barnsligt.

Man har naturligtvis också frågat några "experter". Joyce Carol Oates är en favorit hos dem, hon beskrivs som storslagen, både bred och smal. Om Philip Roth sägs att han påverkat en hel generation författare (hörde du det Spectatia?). Åsa Linderborg håller på danska Inger Christensen och citerar en rad "Allt vi äger har vi stulit av varandra". Detta tankeväckande citat gör mig mycket nyfiken på författarinnan.

Själv har jag nu läst en tiondel av Salman Rushies Midnattsbarnen och förstår inte varför han inte redan fått priset. Jag har gapskrattat, ängslats, äcklats och förundrats över händelserna i romanen och ser fram emot de nästkommande 700 sidorna.

Jag vill ha mina nya skor

Den lilla prinsessan är en mycket egensinnig, charmerande och frågvis liten flicka. Hon är också nyfiken, temperamentsfull, uppfinningsrik och envis. Hon påminner faktiskt rätt mycket om någon jag träffar dagligen. Den lilla prinsessan bor i ett stort slott med tinnar och torn, tillsammans med mamma drottningen och pappa kungen. Slottet är fullt med vänner att leka med: statsministern, amiralen, generalen, mjukdjuret Fabian, hunden Skruff och katten Kisse. Dessutom kan man ägna sig åt att ställa till med förtret för husan och kocken.

I Jag vill ha mina nya skor av Tony Ross har prinsessan just fått ett par nya, röda finskor. Först vill hon absolut inte prova dem, sedan vägrar hon ta av dem. Kungen bestämde då att hon fick ha dem på om hon var rädd om dem. Men, det är mycket svårt att vara så försiktig att man inte smutsar ner sina skor...

Den lilla prinsessan, som bor i mitt hus, är mycket förtjust i sin nya bok. Vi har läst den flera gånger och det är tydligt att min lilla har funnit någon att identifiera sig med. Textmassan är precis lagom för en tre-årig lyssnerska, boken innehåller flera aha-upplevelser för henne och berättelsen lockar till glada skratt. Illustrationerna är otroligt fina, glada, uttrycksfulla och detaljrika.

Boken rekommenderas varmt till alla små egensinniga prinsessor i förskoleåldern.

Lästrio - reseskildringar

Det finns naturligtvis inga resor som kan mäta sig med de, under vilka man blir förälder. Därför har jag valt mina böcker om reseskildringar utifrån ett adoptions-perspektiv.


1. I Äntligen adoptivförälder av Eva Brenckert berättar ett stort antal föräldrar om vägen fram till adoptionsbeslutet, om resan och första mötet med barnet, om processen som leder fram till att man känner sig som förälder och om omgivningens reaktioner. Berättelserna varvas med inlägg från psykolog, BVC-sjuksköterska och familjeterapeut. Boken är mycket läsvärd och jag rekommenderar den till alla blivande adoptivföräldrar.

2. Alice från Kina av Anders Jansson & Nina Östman är berättelsen om en familj som reser till Kina för att adoptera en lillasyster. Boken innehåller beskrivningar av familjens förberedelser i Sverige och Alices tillvaro i Kina. Överlämnandet och familjens första tid tillsammans är mycket fint dokumenterade och även första tiden hemma får sin plats i berättelsen. Texten är enkel och förklarar på ett lättförståeligt sätt hur en adoption går till. Rekommenderas!

3. Hjärtat mitt av Dan och Lotta Höjer handlar om Tu Ti som föddes på andra jordklotet på Alla Hjärtans dag. Hemma i Sverige satt en mamma och en pappa och väntade och längtade efter ett barn att ta hand om och älska. När de fick veta att Tu Thi skulle bli deras dotter dansade de lyckodans hemma i köket. Och så flög de iväg för att hämta hem henne. Hjärtat mitt är en otroligt vacker, poetisk saga om adoption, som passar alla åldrar. 

Bokklubb

Ojsan, hastigt och lustigt blev jag med bokklubb. Jag som inte tänkt att någonsin gå med i någon ny. Jag har så klart genom åren varit med i de flesta, vilket jag har väskor som bevisar. Men, nu för tiden finner jag nästan aldrig några böcker jag vill ha i erbjudandena. Dessutom missar jag ofta att avbeställa och får hem böcker jag inte vill ha. Men, så hittade jag det här oemotståndliga erbjudandet. Jag började provläsa Maryse Condés Segu och blev genast mycket intresserad av berättelsen. Som extrabok medföljde Utvandringens tid av Tayeb Salih. Denna bok brukar räknas till en av de främsta arabiska romanerna under 1900-talet. En STOR fördel med denna bokklubb är att man inte förbinder sig att köpa något och man får inget hemskickat om man inte beställt det.

"Stjärnans ögonblick" av Clarice Lispector

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector.

Stjärnans ögonblick handlar om den fattiga, unga kvinnan Macabéa, som lever ett intetsägande, torftigt liv i Rio de Janeiro. Efter ett tafatt förhållande, som avslutas med att hon blir övergiven, beslutar hon sig för att besöka en spådam. Denna förutser en strålande framtid. Stjärnans ögonblick handlar också om hur bokens jag, berättaren och författaren Rodrigo S.M., försiktigt närmar sig sina föreställningar om Macabéa och ger henne gestalt.

Clarices berättarstil kräver naturligtvis sin beskrivning, men tyvärr saknar jag det litterära språk som krävs för att göra författaren rättvisa. I bokens efterord kan man läsa:

"Om man kortfattat ska försöka karaktärisera Lispectors författarskap kan man säga att det präglas av ett existentiellt sökande och ett skapande av en subjektivitet. Här finns en stark känsla för själsliga svängningar och nyanser och en stilistisk originalitet och skönhet förenad med precision, ironi och meningsfulla tvetydigheter -."

Då jag själv ska försöka beskriva Clarices stil får jag lov att ta till liknelser. Berättelsen är som en hel symfoni, där alla instrument deltar, improviserar vilt och trängs med varandra. Berättelsen är som en regnbåge; den innehåller alla de nyanser man kan urskilja och den präglas av både mjuka övergångar och skarpa kontraster. Berättelsen är som en fotbollsmatch, spelad i halsbrytande fart och innehållande oändligt vackra dribblingar.

Under läsandet kastas jag mellan olika perspektiv och till slut står jag där lite förbryllad och undrar vem jag är. Är jag författaren? Är jag berättelsens jag? Är jag berättelsens huvudperson? Eller, är jag enbart en utomstående läsare? Genom sitt sätt att skriva får Clarice mig att emellanåt tro att det kanske är jag som skapar berättelsen. Mycket fascinerande. Och när jag väl börjar förstå att jag är läsaren, inser jag att det begreppet inte heller täcker mina uppgifter. Jag är också bloggaren, som tänkt mig att säga något intressant, och möjligen klokt, om boken. Men, eftersom jag ohjälpligt trasslat in mig i funderingar kring vem jag är får ni här en länk till en bloggare som skrivit både kloka och välformulerade analyser av Clarice Lispectors författarskap. Själv behöver jag mer tid att försöka acceptera min begränsade delaktighet i skapandet av Stjärnans ögonblick.

Nobelprisläget

Nu är det annonserat att årets Nobelpristagare i litteratur kommer att presenteras nästa torsdag, d v s den 9/10 kl 13.00. Jag ser med spänning fram emot Horaces årliga stund i solen.

För den spelsugne kan jag meddela att oddsen för vissa författare ändrats på Ladbrokes. T ex ger nu Michael Ondaatje och Thomas Pynchon något lägre odds än tidigare. Den stora förändringen är dock att Salman Rushie kraftigt klättrar på topplistan. Tidigare gav han 101 x pengarna, nu "bara" 67. Undrar jag om det inte snart är dags att sätta en liten slant på Salman.

Svenska Dagbladet citerar ... mig!

Nåja, jag är ju inte den enda som blir citerad, men smickrad och stolt är jag allt ändå. SvD har tidigare rapporterat om Horaces kontroversiella uttalande (eller möjligen icke-uttalande eftersom Horace faktiskt anser att han blivit missförstådd), vilket jag i min tur har bloggat om och gjort vissa spekulationer utifrån. Nu citerar SvD mina spekulationer. För att ingen ska råka missa min nyvunna (och med stor sannolikhet kortlivade) berömmelse, visar jag här en print :-P

Tack Marianne för att du gjorde mig uppmärksam på artikeln.

Utgallring på bibblan

Fick mail idag på jobbet om att man gallrat ut böcker på vårt bibliotek, som nu kunde köpas för 5 kr/st. Jag har ju tidigare uttryckt viss oro kring detta med utgallring och kände mig genast manad att ge några böcker ett nytt omhuldande hem. Och visst visade det sig att jag hade rätt, man hade gallrat ut fina kvalitetsböcker. Det var mycket svårt att begränsa inköpen, men till sist hade jag valt ut 4 juveler som fick följa med mig hem. Trogen mitt bloggtema satsade jag på Nobelprisade författare:

Han med foten i klaveret av Saul Bellow

Tåget från Rhodesia av Nadine Gordimer

Aké av Wole Soyinka

Bikupan av Camilo José Cela

Jag är mycket nöjd med min räddningsaktion och tror att böckerna kommer att skänka stor glädje till alla som läser i detta hem (dvs till mig).

Oj då, Horace

SvD rapporterar idag om lite dramatik inför avslöjandet om vem som tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl säger i en intervju med nyhetsbyrån AP att amerikanska författare är för känsliga inför sin egen masskultur och att USA är för isolerat och trångsynt. Europa är fortfarande det ledande litterära centrumet i världen – inte USA. Detta uttalande har naturligtvis skapat debatt på amerikanska kultursidor, där kännare ifrågasätter hur mycket amerikansk litteratur Horace Engdahl egentligen har läst. Till SvD har Horace själv sagt att hans uttalande blivit missförstått och att Svenska Akademien har som princip att bortse från författarnas nationella ursprung.

Ska man tolka Horaces uttalande som att chanserna inte är så stora för Philip Roth och Joyce Carol Oates, måntro? Innebär uttalandet att det med stor sannolikhet blir en europeisk pristagare? En italiensk, kanske?

Månadssummering - September

Denna månads litteratur är en härlig blandning, vars gemensamma nämnare är god språklig kvalitet. Må så vara att det skiljer en del mellan Selmas och Jonas Hassens stilar, berättarglädje har de båda.


I en förvandlad stad av Per Anders Fogelström

Under åren 1925 - 1945 sker stora förändringar i Stockholm som påverkar människornas livssituation på djupet. Emilie är familjens fasta punkt under krisåren och i världskrigets skugga. Den borgerliga grenen av familjen har redan tidigare kunnat njuta av stadens utveckling, nu börjar även arbetarna att kunna ta del av de nya möjligheterna.


Gregorius av Bengt Ohlsson

En parallellberättelse till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven utifrån pastorns perspektiv. Här berättar han om sin bardom, den skamliga förälskelsen i hustrun Helga, sin oerhörda längtan efter kärlek, sin ensamhet och sin stora förtvivlan då han upptäcker att hustrun är otrogen. En kärleksfull berättelse skriven på ett nyansrikt språk.


Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf

Del två i trilogin om den Löwensköldska ringen. En riktig såpa som innehåller ett hopkok av svek, intriger och äkta kärlek. Den fattiga, föräldralösa Charlotte söker kärleken, men släktens förbannelse drabbar henne. Då hon i grunden är en god människa, reder dock allt upp sig i slutet. Språket glittrar som ett vattendrag i solsken.


Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri

Detta är en rolig, sorglig och tankeväckande berättelse om den tonåringe Halim som planerar att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Pappan har tyvärr gett upp Kampen och bryter mot viktiga regler inom Islam. Fin skildring av en komplicerad far-son-relation. Kul språk, och mycket trovärdig beskrivning av röran inuti skallen på en tonårsgrabb.


Kallocain av Karin Boye

Kallocain är en skrämmande dystopi om ett samhälle där Staten har ett tekniskt fulländat kontrollsystem och där individen ständigt kan övervakas. Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall uppfunnit ett serum får människor att blotta sina innersta tankar och känslor. Det visar sig dock att många har en hemlig längtan efter frihet och kärlek...