Idag var jag tvungen att låna lite nya ljudböcker på biblioteket. Jag vet att en del tycker att upplevelsen av en bok blir annorlunda när man lyssnar, men det tycker faktiskt inte jag. Eller rättare sagt, det tycker jag inte längre. Jag har lyssnat på en stor mängd ljudböcker eftersom jag hade ett besvärligt synproblem för några år sedan, och då helt enkelt inte kunde läsa. Jag tror de flesta av er kan förstå hur oerhört påfrestande detta var -- tills jag upptäckte ljudböckerna. Nu uppskattar jag båda varianterna av "läsning" lika mycket. Fördelen med ljudböcker är att man inte kan skumma tråkiga partier och det gör att jag ibland upptäcker nya saker i böcker jag tidigare läst. Dock kan naturligtvis en dålig uppläsare förstöra en bok, men det är inte ofta jag varit med om det.
Idag lånade jag faktiskt både sådant jag läst och, för mig, helt nya böcker. De nya är jag säker på att jag kommer att uppskatta, de är Kerstin Ekmans trilogi om Vargskinnet. Jag kunde inte heller motstå Karin Boyes Kallocain och Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping trots att jag redan läst dem. Hösten är räddad...
Visserligen lyssnar jag sällan på ljudböcker, men en nackdel har jag upptäckt.
SvaraRaderaFör ett tag sedan läste jag den fantastiska "Tannöd" av Andrea Maria Schenkel och skaffade sedan ljudboken också. Monica Bleibtreu läser verkligen otroligt bra, men problemet är att jag måste hänga med i hennes takt. Ingen tid till att fundera, reflektera och gissa hur det hela hänger ihop. Nu var ju hela historien redan känd för mig, men jag tror att min uppfattning om boken hade blivit helt annorlunda om jag bara hade lyssnat.
Det blir på något sätt en "grundare" läsning, formuleringar, ordval och liknande får inte heller riktigt den uppmärksamhet de förtjänar.
Ja, det jag upplevt är ju också en fördjupad känslomässig upplevelse. Men kanske blir språket något mindre uppmärksammat. Fast nog reagerar jag om språket är dåligt. Krister Henrikssons sätt att läsa "Mannen utan öde" tyckte jag verkligen förhöjde upplevelsen.
SvaraRadera