Klassiska kvinnor - Mathilda Malling

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Mathilda och hennes syskon fick en relativt fri uppfostran och Mathilda började tidigt intressera sig för litteratur. Efter det att en lärare yttrat att ”en flicka knappt kan sägas äga någon karaktär, förrän hon är åtminstone aderton år” bildade Mathilda och några skolkamrater "Emancipations-förbundet" och gav ut en tidning med titeln "Frihet och Rät". Efter konfirmationen reste Mathilda till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes’ och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Mathilda, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. Redan under sommaren reste dock hon och systern Ellen vidare till Schweiz för fortsatta studier. Där började Mathilda skriva på berättelsen Ett barn av sin tid.

På vägen hem från Schweiz gjorde Mathilda ett besök hos Georg Brandes för att få sin berättelse kritiserad. Då han inte var hemma besökte hon i stället litteraturkritikern Herman Bang, som lovade att läsa hennes manus. Bang ansåg att Mathilda var begåvad och han publicerade berättelsen under rubriken Flirtations i Nationaltidende 1884.

1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke handlar om en ung kvinnas kärleksäventyr. Huvudpersonen är ständigt på jakt efter känslomässiga stormar och till följd av detta blir hon sjuklig. Hon blir håglös och melankolisk samt vurmar för det artificiella. Det moderna med denna kvinnoskildring är att det är kvinnorna som objektifierar männen. Det är kvinnans sinnlighet som beskrivs, men samtidigt är hon förhindrad av tidens konventioner att leva ut sitt begär. Det undertryckta begäret får i stället utlopp via flirtens maktlekar och masochistiska fantasier. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Även kvinnosakskvinnorna upprördes av Mathildas objektiva, icke-moraliserande kvinnoskildring. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil (1888), fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman.

Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera p g a de sensuellt färgade skildringarna än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

1890 gifte sig Mathilda med grosshandlaren Peter Malling och paret flyttade till Köpenhamn. Efter många års tystnad återupptog Mathilda sitt författarskap, dock hade hon då bytt genre och namn. Det som tidigare uppfattades som utmanande var försvunnet och Mathilda kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet.

Mathilda avled 1942.

Information hämtad från Jacob Hirdwall och Wikipedia.