Place your bets...

På vadslagningsfirman Ladbrokes kan du nu satsa på vem som kommer att erhålla Nobelpriset i litteratur 2008. Den italienske författaren Claudio Magris är favorit och ger således inte särskilt stor avkastning. Hans litterära genombrott skedde 1986 med bästsäljaren Donau.

Andra lågoddsare är den syriske poeten Adonis och den israeliske författaren Amos Oz. Deras namn återkommer år efter år som tänkbara pristagare. Även Joyce Carol Oates och Philip Roth ligger högt upp på favoritlistan. Margaret Atwood ger 34 x pengarna, Salman Rushdie 101 och Bob Dylan 151, för er som vill ta lite större risker.

Som vanligt har jag bara läst ett fåtal av kandidaterna, men i år känner jag åtminstone igen åtskilligt fler namn än tidigare år. Så, lite har jag lärt mig via ett intensivt bloggande, och framför allt ett slaviskt läsande av andras bloggar. Personligen önskar jag att Akademien ska slå oss med häpnad och ge priset till kvinnor två år i rad.

Nobelpris 2008

Nu är det väl dags att börja diskutera och spekulera? Vem kommer att få Nobelpriset i litteratur i år?

Blir det en amerikan, kanske Cormac McCarthy, Philip Roth, Paul Auster eller Joyce Carol Oates? Lite olika omdömen hörs, bl a kritiseras de alla för att vara lite ojämna. Men det få man väl ändå medge att en hel del av de äldre pristagarna också varit?

Margaret Atwood då? Kan man kanske utnämna henne till en av "folkets favoriter"?

Babels favorit är rumänskan Hertha Müller. Framför allt betonas hennes unika språkliga framställningar.

Den syriske poeten Adonis (Ali Ahmad Said Asbar) nämns med jämna mellanrum.

Indien är ett mycket intressant kandidatland. Salman Rushdie har kandiderat av och till genom åren, är det hans tur nu? Och jag vill nämna Arundhati Roy också, som en framtida kandidat.

Israelen Abraham B. Yehoshua har utnämnts som kandidat på olika ställen och han har gett ut en uppmärksammad bok under året (Kvinnan i Jerusalem).

En väninna ansåg att det nu var dags för en afrikansk kvinna att få priset. Det är väl inte så sannolikt att en författare född 1977 får priset, men visst vore det väl en rolig överraskning. Den jag talar om är Chimamanda Ngozi Adichie, författarinnan till En halv gul sol. Om vi håller oss kvar i Nigeria skulle Buchi Emecheta kunna vara en kandidat. Men om det blir en nigeriansk vinnare är det nog inte en kvinna. Den troligaste kandidaten är väl i så fall Chinua Achebe. Han har skrivit den moderna afrikanska klassikern Allt går sönder och han tilldelades Man Booker International Prize 2007.

Kom nu med era önskningar, gissningar och förslag! Vem ska få Nobelpriset 2008, tycker du?

Bokcirkel - Bokbyte

Till vår nästa träff hade vi planerat att läsa Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez, men den boken får anstå ett tag. Tyvärr är den slut på förlaget och svår att få tag på. Vi behöver ju rätt många, så det kräver lite planering och förhandsbokningar på biblioteket.

I stället har vi beslutat att läsa Nässlorna blomma av Harry Martinson. Och det känns ju inte direkt som ett dåligt andrahandsval. Jag tror att romanen kommer att beröra oss alla och att vi kommer att ha mycket att samtala om på nästa träff.

Doktor Glas och Pastor Gregorius

Nedan kommer att avslöjas en hel del om såväl Doktor Glas, som Gregorius. Läs inte mer om du inte vill veta handlingen innan du själv läst böckerna. Och har du inte läst böckerna vill jag verkligen rekommendera dem. Båda böckerna är mycket bra var och en för sig, tillsammans ger de en fantastisk läsupplevelse.

Att läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg var en mycket känslosam upplevelse. Jag fascinerades av den gode doktorns omåttliga narcissism och jag utmanades av hans självgodhet. Däremellan blev jag både rörd och berörd av Doktor Glas' emotionella tillkortakommanden och hans omedvetenhet om dessa. För mig handlade boken om Doktor Glas och hans beskurna själsliv, de andra personerna och den spännande handlingen var egentligen inte mycket mer än bakgrundskulisser.

Doktor Glas är en man med rigid inställning till mångt och mycket, han har svårt att fungera flexibelt i sociala sammanhang och han hyser stark aversion inför både nakenhet och sexualitet. Måhända är hans yrkesval mindre lyckat? I sin ungdom var han en gång förälskad, och nu är han återigen förälskad i den vackra, hjälpsökande Helga. Han tycks dock vara mer förälskad i sin egen föreställning om kvinnan, än i en verklig kvinna av kött och blod. Vad är det då som driver honom att fatta ett så drastiskt beslut som att faktiskt mörda Pastor Gregorius? Drivs han av ett altruistisk motiv, är syftet att hjälpa Helga, trots att han inte ser någon möjlighet att själv vinna henne? Eller har han ändå en fantasi om att hon skall bli hans, då maken är röjd ur vägen? Eller är det så att vetenskapsmannen i Doktor Glas inte kan motstå detta tillfälle att utröna hur ett mord går till? Eller är lockelsen att bevisa sin egen intelligens och förmåga att undkomma upptäckt och straff oemotståndlig? Eller är handlingen ett drastiskt försök att "grabba tag" i livet, att förändra livssituationen. Är mordet ett sätt att utmana den tes med vilken Doktor Glas beskriver sitt liv?

"Mig gick livet förbi."

I många recensioner har jag läst att romanen handlar om ett moraliskt spörsmål; är det rätt att döda en människa för att rädda en annan? För mig var aldrig det temat speciellt centralt, jag uppslukades helt av funderingar kring Doktor Glas' själsliv. Och trots att jag inte kan ge svar på frågorna om vad som motiverade och drev Doktor Glas att utföra ett mord, så har själva formulerandet av frågorna lett till ökad förståelse - och fördjupat intresse.

Då jag nu läst Gregorius av Bengt Ohlsson har även pastorn kommit mig inpå livet. Han väcker mycket ömhet hos mig genom sin längtan efter att bli en älskande människa. Där Doktor Glas är en människa med en mycket begränsad förmåga att uppleva känslor, är Pastor Gregorius motsatsen. Han hyser, som sagt, en stark önskan om att älska och bli älskad, samtidigt som han fruktar kärleken. Han upplever sina känslor till fullo, han pendlar mellan nattsvart förtvivlan och ett envist hopp om förändring. Framför allt längtar Pastor Gregorius efter att bli far, han fantiserar om ett barn att älska och ta hand om. Han hoppas att han någon gång ska bli sedd och accepterad, som han är. Pastor Gregorius har också förmåga att se och förstå andra människor, om Doktor Glas uttrycker han sig på detta träffande sätt:

"Men jag har sällan mött en så ointaglig människa."

Framför allt är Pastor Gregorius en mycket ensam människa, en ensam människa som längtar efter gemenskap, och samtidigt fruktar den. Då han reser till kurorten för att dricka stärkande vatten hoppas han att han lämnat ensamheten bakom sig. Men inte heller detta lyckas pastorn med, och själv beskriver han situationen så här:

"Jag tog tåget. Ensamheten åkte häst och vagn. Det är enda skillnaden. Nu sitter han åter vid mitt bord, och allt är som vanligt."

Bengt Ohlsson beskriver Gregorius på ett mycket kärleksfullt och trovärdigt sätt. Jag uppfattar pastorn som rädd, osäker och upptagen av hur han framstår i andras ögon. Då boken är utläst dröjer sig personerna kvar hos mig, jag undrar hur framtiden skulle tett sig för Gregorius, Helga och Maria om inte Doktor Glas skridit till verket.

Men Helga då? Hon är inte huvudperson i någon av berättelserna. Hjalmar Söderberg beskriver hennes egenskaper sedda utifrån Doktor Glas' romantiserande synvinkel. Hon framstår som ett offer för sig vedervärdige makes drifter, och som ett offer för sitt eget svärmeri. Pastor Gregorius ser henne i mångt och mycket som den unga flicka han blev förälskad i. Helga är ett litet barn som leker och är glad, eller är sjuk och ledsen. Även i relation till bästa väninnan beskrivs hon som osäker och beroende. Naturligtvis blir hon i slutet hårt straffad för sina (sexuella) synders skull. Finns det ingen författare som känner sig manad att ge oss en mer nyanserad, fylligare bild av denna kvinna? Kanske borde historien berättas en gång till med fokus på hur Helga manipulerar männen omkring sig för att driva sin vilja igenom. Nu menar jag inte att hon ska porträtteras som ensidigt kall och beräknande, men lite mer egen vilja och drivkraft tycker jag allt att hon kan tillskrivas. Det är ändå Helga som iscensätter dramat, även om hon (kanske?) inte kan lastas för den ödesdigra vändning det hela tar.

Ljudböcker till låns

Idag var jag tvungen att låna lite nya ljudböcker på biblioteket. Jag vet att en del tycker att upplevelsen av en bok blir annorlunda när man lyssnar, men det tycker faktiskt inte jag. Eller rättare sagt, det tycker jag inte längre. Jag har lyssnat på en stor mängd ljudböcker eftersom jag hade ett besvärligt synproblem för några år sedan, och då helt enkelt inte kunde läsa. Jag tror de flesta av er kan förstå hur oerhört påfrestande detta var -- tills jag upptäckte ljudböckerna. Nu uppskattar jag båda varianterna av "läsning" lika mycket. Fördelen med ljudböcker är att man inte kan skumma tråkiga partier och det gör att jag ibland upptäcker nya saker i böcker jag tidigare läst. Dock kan naturligtvis en dålig uppläsare förstöra en bok, men det är inte ofta jag varit med om det.

Idag lånade jag faktiskt både sådant jag läst och, för mig, helt nya böcker. De nya är jag säker på att jag kommer att uppskatta, de är Kerstin Ekmans trilogi om Vargskinnet. Jag kunde inte heller motstå Karin Boyes Kallocain och Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping trots att jag redan läst dem. Hösten är räddad...

Klassiska kvinnor - Agnes von Krusenstjerna

Agnes von Krusenstjerna föddes 1894 i Växjö och växte upp i en adlig officersfamilj, som gjorde stor affär av att hon var dotterdotterdotter till Erik Gustaf Geijer. Faderns yrke innebar att familjen flyttade runt en hel del. Familjen bestod av modern, fadern, Agnes och hennes tre bröder. Agnes fick en konventionell överklassuppfostran med inriktning på en enda sak: ett gott gifte. Som barn var Agnes klen och led av depressioner. Hon var ofta sjuk och skolgången blev därför sporadisk. Av de främsta experterna blev hon diagnosticerad som "hysterika", en stämpel hon delade med åtskilliga olyckliga medsystrar. "Sjukdomen" kan nog snarare härledas till känslor av instängdhet och vanmakt i en familj som inte tillät något eget tänkande. Agnes ägnade sig tidigt åt att skriva vers och dagbok. Hon skrev sin första novell år 1911 och den första romanen Ninas dagbok publicerades 1917. Ninas dagbok och den därpå följande Helenas kärlek var föga originella, oförargliga flickböcker, inspirerade av den amerikanska författarinnan Louisa M. Alcott.

1914 förlovade sig Agnes, men denna förlovning bröts året därefter. Agnes blev inlagd på mentalsjukhus i slutet av 1918 och vårdades där under nio månader. Därefter vistades hon en tid i England. När Agnes var 26 år träffade hon, den fjorton år äldre, David Sprengel och de gifte sig året därpå. David fick stort inflytande över Agnes författarskap och han betydde mycket för hennes personliga utveckling. Han var hennes mentor och hon var hans elev. Delar av Agnes produktion sägs t o m vara skrivna eller dikterade av David. Påverkad av David bröt Agnes kontakten med sin familj. Brytningen var ömsesidig då familjen inte heller kunde acceptera Agnes val av livskamrat. David har beskrivits som boklärd, kärv, cynisk och diabolisk. Som kritiker var han allmänt hatad och fruktad. Samtidigt tycks han ha besuttit förmågan att uppleva stark kärlek och han gav upp sin egen karriär för att stödja Agnes i hennes skrivande. (Eller var parets relation mer av Folie à deux-karaktär?)

"Skall jag våga det? Skall jag våga skiva en bok efter mitt eget sinne, utan att taga hänsyn till vad familjen skall säga eller andra människors omdömen? Skall jag våga och ha styrka att gjuta in mitt eget jag i en bok, som jag drömt mig det i flera år?"

Så skrev Agnes i sin dagbok omkring år 1920, och hon vågade. Agnes fick sitt stora litterära genombrott men sina böcker om Tony, Tony växer upp, Tonys läroår och Tonys sista läroår, vilka publicerades mellan 1922 och 1926. I romanerna skildrades sexualitet med en öppenhet som vida överskred vad som ansågs vara korrekt under början av 1900-talet och därmed rönte böckerna stor uppmärksamhet. Böckerna om Tony hade ett flertal självbiografiska inslag, Tony var i mångt och mycket Agnes’ alter ego, och flera av de övriga personerna lånade drag från hennes släktingar. Miljön var hämtad från Gävle, där Agnes spenderade sina flickår, och från Stockholm dit familjen flyttade efter faderns pensionering. Under arbetet med Tony-serien blev Agnes gravid. Hon födde två pojkar, som levde vid födseln, men dog strax därefter. Agnes var ofta sjuk under den här tiden, psykiskt instabil, och hon vårdades under perioder åter på mentalsjukhus.

I Agnes nästkommande stora verk Fröknarna von Pahlen återkom temat fruktsamhet kontra sterilitet. Inledningsvis meddelade Agnes att Fröknarna von Pahlen skulle bli en roman i tre delar, men verket svällde ut och till sist blev det sju böcker, som utgavs 1930 – 1935. Då manuskripten till bok IV och V skickades till förläggaren hade denne invändningar och krävde att inslagen om homosexualitet och incest skulle strykas. Detta var under den tidsperiod då böcker med icke-godkänt innehåll brändes av nazisterna i Tyskland. Agnes och hennes make kämpade för att böckerna skulle publiceras i ursprungligt skick, Agnes till stor del från sjukhussängen. Slutligen fick de dock ge upp kampen och romanerna publicerades i stället av en annan förläggare. De möttes av en fullständig bojkott och negligerades totalt. Tystnaden bröts dock av Karin Boye, som gav Agnes sitt stöd. Därefter utbröt vad som kom att kallas Krusenstjernafejden, eller von Pahlenfejden. Denna fejd pågick under två års tid och utvecklades till en allmän kamp om litteraturens ställning gentemot gällande etiska och moraliska normer.

Den sista romanserien, Fattigadel (Fattigadel, Dunklet mellan träden, Dessa lyckliga år och I livets vår), gavs ut 1935 - 1937. Den var en stark uppgörelse med barndomsfamiljen och en skildring av livet i skuggan av ett annalkande krig. Sviten blev dessvärre aldrig fullbordad. I slutet av 1930-talet drabbades Agnes av cancer och hon avled den 10 mars 1940 till följd av en hjärntumör. Ett år senare avled David. (Läs mer om Agnes död här hos Hermia.

Agnes romaner handlade om flickors och kvinnors erfarenheter och hon skildrade förtärande passion. De existentiella frågorna fick stor plats och hennes ämnen är ännu aktuella. Agnes funderade bl a kring vad det är att vara kvinna. Merete Mazzarella beskrev i sin monografi om Agnes (1992) hur Agnes teman utvecklades och återkom. De kvinnliga huvudpersonerna i romanerna utvecklade olika livsstrategier, men där fanns alltid en konflikt mellan deras längtan efter att vara fria och viljan till samhörighet.

Information hämtad från Boksson/Merete Mazzarella, FiB/Mats Parner och Agnes von Krusenstjerna sällskapet.

En liten bokbeställning

Idag kunde jag inte längre avstå från bokshopping. Antalet böcker på önskelistan nådde nya höjder och jag kände mig nödsakad att göra en liten beställning. Lilla dottern fick fyra böcker, som jag kommer att berätta mer om senare. Själv beställde jag främst böcker av de svenska klassiska kvinnoförfattarna jag roat mig med att läsa och skriva om på senare tid. Sålunda införskaffades Pennskaftet av Elin Wägner, Fru Marianne och Pengar av Victoria Bendictsson, Rosen på Tistelön av Emilie Flygare-Carlén, Fröknarna von Pahlen 1-7 av Agnes von Krusenstjerna och Illusionerna av Sophie von Knorring.

Dessutom blev lusten att även införskaffa några andra böcker mig övermäktig. Ner i kundvagnen slank även Mrs Dalloway av Virginia Woolf, Midnattsbarnen av Salman Rushdie och Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. Nu har jag så många nya böcker att min bokhylla kvider och bågnar. Jag ska sortera lite och försöka reducera antalet på något sätt... eller så köper jag kanske en bokhylla till :-)

Library Lover?

Visst älskar väl du också biblioteket? Kommer du ihåg när du var liten och tyckte att där fanns en hel värld? Du kan lätt hjälpa till att värna om biblioteken genom att köpa lite snygga prylar på Library Lovers. Titta så mycket fina saker jag fick för en 50-lapp. Dock fick jag inte behålla hjärtreflexen. Lilla dotterns ögon började tindra när hon såg den och inte kan en mamma behålla sakerna för sig själv då :-) Dessutom älskar vi ju båda biblioteket!

 

Bokpaket

Klara gav bort presenter häromdagen och jag hade turen att få två böcker. Dessutom två böcker som jag verkligen ville ha, TACK!

Michael K föds svagsint som enda barn till en fattig städerska i Kapstaden. Han växer upp på ett barnhem och får som vuxen anställning som trädgårdsmästare. När hans åldriga mor blir sjuk vill hon återvända till farmen hon växte upp på, och Michael bygger då en kärra med vars hjälp de båda inleder den långa färden ut på landsbygden. Inte långt efter resans början dör modern och Michael K bestämmer sig för att fortsätta resan själv. Historien om Michael K beskrivs på Bokus som "En gripande berättelse om människans frihetsbehov och kärlekens ofrihet."

1944 arresteras Primo Levi i norra Italien och deporteras till ett förintelseläger i närheten av Auschwitz. Han är då i tjugoårsåldern och verksam som kemist. Slumpen gör att han överlever. I Är detta en människa? berättar han lågmält om fasorna. Han är ögonvittnet som porträtterar sina medfångar i detalj, han beskriver mänskligt beteende och han gestaltar outplånlig mänsklig värdighet. Fristen är Levis skildring av perioden direkt efter krigsslutet, då en mängd människospillror passerar genom kaotiska uppsamlingsläger, genom städer och byar i ett sönderslaget Europa.

Månadssummering - Augusti

Den blev en något ensidig boklig kost den här månaden. Jag lyckades dessutom påbörja en mängd böcker vid olika tillfällen så läsandet blev rätt splittrat. Men en del blev i alla fall utläst.


Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men också uppleva vänskap och kärlek. Boken är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor. LÄS!


Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Stockholm är en stad i våldsam utveckling och arbetarklassen växer fram. Livsvillkoren för barn i rikemansfamiljer och barn till arbetare är väsensskilda. Lotten har blivit änka och bor med barnen på Söder. Äldste sonen August har adopterats av en grosshandlarfamilj, dottern Emelie sliter i fabrik för att bidra till familjens försörjning.


Minns du den stad av Per Anders Fogelström

Med det nya seklet föds ett nytt samhälle, en ny stad. Under 1900-talets första år blir Stockholm en storstad. Det är en tid fylld av krig, kriser och oro men också av stora framsteg som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Vi får följa Emelie som arbetar hårt för att försörja de sina och vi får följa den gren av släkten som blivit välbärgad.


Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min

Till den mytomspunna Förbjuda staden i Peking anländer den vackra, men fattiga, Orkidé för att bli en av kejsarens konkubiner. Boken har beskrivits som ett episkt storverk, en kraftig överdrift i mitt tycke. Personbeskrivningarna saknar djup och berättelsen är för onyanserad. Dock kan boken vara av intresse för den som ska besöka Kina.


Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf

Berättelsen utgör första delen i en trilogi, och den är en ödesmättad saga baserad på en folksägen som berättades på Mårbacka då Selma var liten. När den ryktbare general Löwensköld dör vill han i graven ha med sig den ring han fått i gåva av kung Karl XII. En bonde stjäl dock ringen, som sedan drar olycka över alla som har den i sin ägo.

Var är böckerna?

Usch, jag börjar inse att jag är naiv och jag vill helst fortsätta att vara det. Men, jag kan inte längre blunda inför det faktum att EN DEL BÖCKER INTE LÄNGRE FINNS! Jag har nu letat efter ett flertal böcker och insett att de inte längre trycks. De finns inte att köpa. Jag förstår faktiskt inte hur det kan få vara så? Det här handlar ju om bra böcker, de måste ju finnas. Inte är det väl rimligt att man inte ska kunna köpa Kärlek i kolerans tid eller Flugornas herre eller Gäst hos verkligheten? Dessutom har jag på en del bloggar läst om företeelser som kallas "utgallring" och som tycks ske på bibliotek. Men, visst finns väl i alla fall alla böcker på bibblan? Jag börjar oroa mig för att böcker kan FÖRSVINNA.

Mamma Mu Gungar

Mamma Mu gungar text av Jujja och Tomas Wieslander, illustrationer av Sven Nordqvist

Åh så vi älskar Mamma Mu! Vi fick tips här på bloggen (stort tack Aicha) inför tre-årsdagen och som synes föll det väl ut. Vi valde att köpa Mamma Mu gungar med CD-skiva inkluderad och det gav oss ännu fler valmöjligheter. Det kommer att bli många böcker om Mamma Mu i vår barnbokhylla.

Mamma Mu gungar är en otroligt rolig bok, och den är skriven av en, eller rättare sagt två, språkkonstnärer. Jag NJUTER när jag läser boken, kanske t o m mer än lilla dottern. Dessutom är det roligt att lyssna på boken tillsammans och då dela upplevelsen i än högre grad med barnet. Som sagt, boken är rolig, berättelsen är spännande och den illustrerar hur små människor (och kor) kan spränga gränser, utvecklas och vidga sin erfarenhetsvärld.

Bilderna av Sven Nordqvist är underbara. De är så roliga, så detaljerade och så uttrycksfulla. Titta bara här på Mamma Mus min när hon försöker beveka och manipulera Kråkan:

 
(bild scannad och beskuren av mig)
Lilla dottern har också tillägnat sig denna min och använder den med stor framgång. Eftersom det alternativa beteendet är att slänga sig på golvet och gallskrika för att få sin vilja igenom, förstärker vi gärna en mer mogen (och mindre högljudd) strategi.

Har ni förskolebarn hemma, läs Mamma Mu!

Lästrio - böcker som förändrat ditt liv

Veckans lästrio av Petra handlar om böcker som på ett eller annat sätt förändrat ditt liv. Jag har tidigare skrivit om de här böckerna på bloggen så håll till godo med en upprepning :-) Lista tre böcker som på något sätt förändrat ditt liv?


1 Maken av Gun-Britt Sundström ledde till upptäckten att det fanns fler människor som kände sig som jag. Detta var revolutionerande för mig (under de sena tonåren) och gav lite perspektiv på tillvaron.

2. Milleniumtrilogin av Stieg Larsson tyckte jag var så oerhört gräslig och manipulativ att den fick mig att analysera och omvärdera mitt läsande radikalt.

3. Mannen utan öde av Imre Kertész gjorde mig nyfiken på Nobelpristagarna, vilket i sin tur ledde till att jag startade en bokcirkel och började blogga.

Bokcirkel - andra träffen

Då var andra bokcirkelträffen avklarad. Vi hade som vanligt trevligt, men var lite mindre "bokfokuserade" denna gång. Vi hade läst Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen och vi tyckte alla att den var bra. Dock fanns det väl inte riktigt lika mycket att diskutera, som vid förra tillfället då vi pratade om Mannen utan öde.

Bokvalet till nästa gång blev intressant. En väninna hade tipsat mig om Gabriel García Márquez' Kärlek i kolerans tid och de andra var med på det förslaget. Nu hoppas jag bara att vi kan få tag på boken, har sett att den var slut på förlaget.

Klassiska kvinnor - Moa Martinson

Moa Martinson föddes som Helga Maria Schwartz år 1890 i närheten av Linköping. Modern Kristina var en ung ogift piga, som inte hade möjlighet att ta hand om dottern själv. Moa bodde i stället under sina första levnadsår hos sina morföräldrar. Modern flyttade till Norrköping och började arbeta på en fabrik. Hon gifte sig och kunde därefter ta Moa till sig. Styvfadern arbetade på olika gårdar och i hamnen. Som mången arbetare under denna tidsperiod sökte han fly den hårda verkligheten genom alkohol, och han hade häftigt humör. Familjen tvingades flytta ofta, de levde i misär och fattigdom och Moas skolgång blev oregelbunden. Trots detta (eller kanske tack vare?) började hon skriva redan i 12-årsåldern. Böcker var viktiga för Moa, men det fanns inte många av dem i hemmet. När Moa, efter sex år, gick ut skolan gjorde hon dock det med goda betyg.

1906 fick Moa en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm och under några år arbetade hon sedan som kallskänka runt om i Sverige. Hon träffade diversearbetaren Karl Leonard Johansson och vid 19 års ålder blev Moa gravid. Som hos så många av oss, kan man se tydliga paralleller mellan Moas och hennes mors livsöden. Moa flyttade till makens torp Johannesdal, i Sorunda i Sörmland och födde därefter i rask takt fem söner. Maken hade alkoholproblem och hans lön gick till detta begär. Moa fick försöka skaffa mat åt familjen genom att odla, fiska och sätta ut fällor. Trots de knappa omständigheterna engagerade sig Moa politiskt och hon läste tidningar så ofta hon kom åt. 1922 fick hon sin första insändare om arbetarkvinnornas svåra lott publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Moas politiska intresse resulterade i att hon 1924 blev invald i kommunalfullmäktige.

Våren 1925 inträffade en stor tragedi i Moas liv, hennes två yngsta söner drunknade när de skulle gå över isen. Att skriva blev ett sätt att försöka hantera denna förödande sorg. Efter sönernas död reste Moa också allt oftare till Stockholm och deltog i ungsocialisternas möten. Hon började bli en känd skribent i ett flertal tidningar. På hösten 1927 besökte hon Arbetare-Kurirens redaktion och träffade där ”luffarpoeten” Harry Martinson. Han hade tidigare varit till sjöss, men försörjde sig nu genom att sälja dikter till arbetartidningar. 1927 började Moa skriva artiklar om arbetarkvinnornas livssituation i de frisinnade feministernas tidning Tidevarvet, där Elin Wägner var redaktör. Där började hon också använda signaturen Moa.

Moas hemliv var mycket påfrestande och 1928 begick maken självmord. Då Harry fick veta att Moa blivit änka kontaktade han henne och hon lät honom bo på torpet under sommaren, för att han skulle få möjlighet att skriva. Moa och Harry hade stort utbyte av att samtala med varandra om sitt skrivande, de läste varandras alster och kritiserade. Hösten 1929 gifte de sig.

Moa hade, med hjälp av Elin Wägner, gått en kurs i maskinskrivning och hon koncentrerade sig nu på att skriva sin första bok, Kvinnor och äppelträd. Manuset refuserades av olika bokförlag ända till 1933. När boken väl publicerats väckte den uppmärsamhet p g a sina realistiska beskrivningar och sin sexuella frispråkighet. I romanen berättas, utifrån ett kvinnligt perspektiv, om Sallys och Ellens fattiga uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter. Uppföljaren Sallys söner (1934) beskriver statarnas historia.

Under 30-talet skrev Moa sina mest kända romaner. 1936 kom första delen av den självbiografiska trilogin om Mia Mor gifter sig följd av Kyrkbröllop (1938) och Kungens rosor (1939). Händelserna i böckerna utspelar sig i Norrköping vid sekelskiftet och böckerna kännetecknas av en osentimental, humoristisk berättarstil. Ett återkommande tema i Moas romaner är vänskapen mellan kvinnor. Moa och Harry levde tillsammans under hela 30-talet. Äktenskapet var till en början lyckligt, men då Harry kände sig kvävd rymde han. Relationen kom att präglas av upprepade separationer och återföreningar, Harry var otrogen och Moa var misstänksam. De tidiga årens kamratskap och tillit var borta. Klyftan mellan dem växte och sommaren 1939 tog Harry värvning. 1940 upplöstes äktenskapet.

På 40-talet kom Moas romaner ut i billiga band och Moa blev mycket populär för sin frispråkighet. Hon reste på föreläsningsturneér och uttalade sig i media. Under 50-talet var Moa fortfarande folkkär, men hos litteraturhistorikerna var hon passé. Hon var därefter relativt bortglömd tills hon återupptäcktes av kvinnorörelsen under 1970-talet. Idag är Moa en av vårt lands mest lästa författare.

Moa avled 1964 i Sorunda, Södermanland.

Information hämtad från Sällskapet Moas vänner och Wikipedia.

Pocket & Prassel - paketdags!

Titta så mycket fint, intressant och smaskigt det fanns i mitt paket! Tack hemliga bokvän :-) Jag fick Harry Martinsons Nässlorna blomma som naturligtvis stod högt upp på min önskelista. Dessutom fick jag en till bok som jag blev jätteglad för. Mrs Pollifax tur och retur Kina tror jag blir en kul läsupplevelse. Och inte nog med detta, i paketet fanns också ett vackert bokmärke och smaskig choklad. Ett extra + dessutom för Fairtrade märkt godis.

Klassiska kvinnor - Elin Wägner

Elin Wägner föddes 1882 i Lund. Modern avled i barnsängsfeber när Elin bara var några år gammal, och Elin förvandlades till en försiktig flicka som tillbringade mycket tid ensam. Några år senare flyttade familjen till Nyköping, där fadern gifte om sig. Elin hade svårt att dra jämnt med sin styvmor och vistades långa tider hos morföräldrarna och hos morbrodern. 1897 flyttade familjen till Helsingborg, där fadern utnämndes till rektor för läroverket. Elin medverkade i skoltidningen och 1899 vann hon pris för en novell. Hon ville studera vidare, men fadern ansåg inte att detta var passande för flickor. Efter konfirmationen anställdes Elin av skolan som skrivbiträde åt sin far.

Hon fortsatte dock att skriva små berättelser som publicerades under pseudonym i Helsingborgs-Posten. Senare anställdes hon av tidningen för att skriva reportage, kåserier och korta noveller. Under tiden på Helsingborgs-Posten hade Elin en himlastormande kärlekshistoria med en medarbetare, Hjalmar Jönsson. Därefter bodde Elin på ett flertal olika orter och gjorde frilansarbeten. Elin blev deprimerad och i sin dagbok ältade hon relationen till Hjalmar, som bedragit henne.

I början av 1907 fick Elin arbete på Iduns redaktion i Stockholm. I Idun fick hon skriva artiklar som kunde tilltala tidningens kvinnliga läsare. Hennes skrifter publicerades även i skämttidningen Puck och i Dagens Nyheter. I DN skrev hon bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm, publicerad i romanform under namnet Norrtullsligan. Under 1908 började Elin också skriva artiklar och texter som rörde aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation. Efter att bl a ha intervjuat debattören Ellen Key, engagerade sig Elin i rörelsen för kvinnlig rösträtt. 1910 publicerades romanen Pennskaftet. Boken handlar om en ung kvinnlig journalist som kämpar för kvinnlig rösträtt. I romanen framförde Elin även sina radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen.

1910 träffades Elin och John Landquist. Paret blev blixtförälskade och gifte sig efter bara ett par månader. Äktenskapliga problem uppstod snabbt, i nästkommande roman Helga Wisbeck (1913) finns utfall mot män och mot äktenskapet som sägs vara inspirerade av Elins eget äktenskap. Helga Wisbeck handlar om en kvinna som avstår från äktenskap och barn för att helt gå upp i sitt yrke. Elin och John förblev dock gifta fram till 1922. Efter skilsmässan hävdade båda att barnlösheten var en grundorsak till att förhållandet tog slut. "Ingen mors dotter, ingen dotters mor" är Elins eget sätt att formulera besvikelsen över barnlösheten (ur Helga Wisbeck).

1915 deltog Elin vid den internationella rösträttsrörelsens möte i Haag. Kongressen utsåg delegationer att söka upp de olika ländernas regeringschefer för att framföra krav på krigets omedelbara upphörande. Delegationerna togs emot artigt i sina hemländer, men mötena ledde inte till några resultat. Rörelsen drabbades av interna bråk och Elin tappade tron på att kvinnorna kunde hålla ihop för att uppnå sina mål. Hennes nästkommande bok, Släkten Jerneploogs framgång (1916), var en satirisk skildring där medelklasskvinnan Ingar startar en nödhjälpskommitté och en kooperativ affär för att hjälpa stadens arbetare, men motarbetas på alla sätt av stadens styrande. För den nästkommande boken, Smålandsromanen Åsa-Hanna, (1918) blev Elin hyllad av såväl kritiker, som läsare. Berättelsen handlar om en kvinna som hamnar i ett moraliskt dilemma.

I december 1919 var Elin med och grundade Rädda Barnen. Därefter reste hon till Wien och Budapest för att uppmärksamma den enorma nöd som rådde i de besegrade länderna efter kriget. Under tiden i Wien skrev Elin romanen Den förödda vingården, en kärlekshistoria mellan en ung svensk kvinna och en österrikisk officer.

På våren 1921 fick Elin ta över ansvaret broderns son Vanni, som kom att växa upp hos henne. Efter skilsmässan 1922 flyttade Elin till herrgården Fogelstad utanför Katrineholm. Herrgården ägdes av riksdagskvinnan Elisabeth Tamm, som hade samlat en grupp kvinnor omkring sig och vars syfte var att bedriva folkbildning. Hon startade också en tidskrift, Tidevarvet, som Elin blev chefsredaktör för. I Tidevarvet publicerades bl a Elins kulturartiklar, artiklar om pacifism och hennes noveller. Under Elins tid som chefsredaktör debuterade Moa Martinson i tidningen. 1922 publicerades romanen Den namnlösa, där Elin, påverkad av Kierkegaard, skrev om kampen mellan lust och plikt.

Under 1925-26 hade Elin ett kärleksförhållande med författaren Sigfrid Siwertz. Förhållandet avslutades via brev från Sigfrid i slutet av 1926. Både Elin och Sigfrid hämtade stoff till sina romaner ur sina egna liv och deras förhållande kan följas i flera romaner. I Elins roman Svalorna flyga högt (1929) blir en lärarinna sviken två gånger av samma man.

1923 köpte Elin en tomt i Småland där hon lät bygga en röd stuga, Lilla Björka, och 1927 flyttade hon in permanent. Under 1930-talet tog Elin åter tog upp kvinnofrågan och i flera böcker skrev hon om den kvinnliga särarten. I debattboken Väckarklocka från 1941 presenterade Elin en teori om en matriarkal urtid i det antika Grekland. Mot detta ställdes den maktlösa kvinnan i det moderna samhället. Ett människovärdigt samhälle måste vara inrättat för kvinnor och deras barn, hävdade Elin. Hon ansåg också att risken för krig minskade om kvinnorna fick större inflytande. Under 30-talet började Elin också i allt högre grad skildra naturen och hon tog upp problem med skogsskövling, konstgödning, mekanisering av jordbruket med mera.

1944 blev Elin invald i Svenska Akademien. Som ledamot var hon ambitiös och det var på hennes förslag som Gabriela Mistral tilldelades Nobelpriset i litteratur 1945.

Elin avled i januari 1949 i en cancersjukdom. Hon ligger begravd i Lund, bredvid sin mor.

Information hämtad från Elin Wägner-sällskapet och Wikipedia.

Klassiska kvinnor - Mathilda Malling

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Mathilda och hennes syskon fick en relativt fri uppfostran och Mathilda började tidigt intressera sig för litteratur. Efter det att en lärare yttrat att ”en flicka knappt kan sägas äga någon karaktär, förrän hon är åtminstone aderton år” bildade Mathilda och några skolkamrater "Emancipations-förbundet" och gav ut en tidning med titeln "Frihet och Rät". Efter konfirmationen reste Mathilda till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes’ och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Mathilda, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. Redan under sommaren reste dock hon och systern Ellen vidare till Schweiz för fortsatta studier. Där började Mathilda skriva på berättelsen Ett barn av sin tid.

På vägen hem från Schweiz gjorde Mathilda ett besök hos Georg Brandes för att få sin berättelse kritiserad. Då han inte var hemma besökte hon i stället litteraturkritikern Herman Bang, som lovade att läsa hennes manus. Bang ansåg att Mathilda var begåvad och han publicerade berättelsen under rubriken Flirtations i Nationaltidende 1884.

1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. Berta Funcke handlar om en ung kvinnas kärleksäventyr. Huvudpersonen är ständigt på jakt efter känslomässiga stormar och till följd av detta blir hon sjuklig. Hon blir håglös och melankolisk samt vurmar för det artificiella. Det moderna med denna kvinnoskildring är att det är kvinnorna som objektifierar männen. Det är kvinnans sinnlighet som beskrivs, men samtidigt är hon förhindrad av tidens konventioner att leva ut sitt begär. Det undertryckta begäret får i stället utlopp via flirtens maktlekar och masochistiska fantasier. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Även kvinnosakskvinnorna upprördes av Mathildas objektiva, icke-moraliserande kvinnoskildring. Nästa roman, Alice Brandt - en qvinnoprofil (1888), fick också ett kyligt mottagande och boken blev signaturen Stella Kleves sista roman.

Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera p g a de sensuellt färgade skildringarna än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

1890 gifte sig Mathilda med grosshandlaren Peter Malling och paret flyttade till Köpenhamn. Efter många års tystnad återupptog Mathilda sitt författarskap, dock hade hon då bytt genre och namn. Det som tidigare uppfattades som utmanande var försvunnet och Mathilda kom att kallas ”den svenska missromanens grande old dame”. Det hon nu skrev var föga originella, men välskrivna historiska romaner som fann en stor läsekrets i början av 1900-talet.

Mathilda avled 1942.

Information hämtad från Jacob Hirdwall och Wikipedia.