Pär Lagerkvist - ett författarporträtt

Pär Lagerkvist föddes den 23 maj 1891 i Växjö, som den yngste av sju syskon. Fadern var anställd vid järnvägen som bangårdsförman och familjen hade en tjänstebostad ovanpå järnvägsrestaurangen. Hemmet präglades av en sträng, gammaldags gudstro. Som pojke ägnade sig Pär åt ett intensivt bedjande, och det han bad om var att ingen familjemedlem skulle dö. Då mormodern avled förstärktes Pärs rädsla för döden. Än värre blev skräcken av det faktum att Pär nu stod utanför familjens religiösa gemenskap. Sin starka skräck för döden bar Pär med sig långt upp i vuxen ålder.

"Han smög bort från deras Gud, listade sig undan utan att det märktes. Snart stod han ute i mörkret och runt omkring honom var bara ett tomt rum." (ur Gäst hos verkligheten, 1925).

Under stor ekonomisk uppoffring lät föräldrarna Pär studera och 1910 tog han studentexamen vid Växjö Allmänna Läroverk. Trots att skolan var konservativ fanns där en radikal gymnasieförening, som Pär var medlem i. Senare kom han även att skriva artiklar med socialistiska teman, bland annat för tidningen Politiken.

Pärs första betydande skönlitterära arbete var diktsamlingen Ångest (1916). Denna diktsamling anses vara ett av den svenska modernismens viktigaste lyriska verk. Dock fick den mycket marginell uppmärksamhet vid publiceringen. Titeln på diktsamlingen är talande. En del av dikterna uttrycker skaldens ångest inför det krig som utspelades i världen, medan andra mer hade sin förankring i barndomens svåra upplevelser.

"Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen." (Ur Ångest).

1920 utkom diktsamlingen Kaos. Här ingår dikter av mer traditionell karaktär, som t ex Det är vackrast när det skymmer. Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet. Av de lyriska verken brukar Aftonland (1953) ses som det främsta. Till de mest kända dikterna i denna samling hör Vem gick förbi min barndoms fönster som uttrycker sorgen och smärtan över den förlorade barnatron.

Pär blev tidigt intresserad av teatern. Han tilltalades av Strindbergs sena kammarspel och byggde vidare på denna konstform i sin egen expressionistiska dramatik. Himlens hemlighet (1919) är den mest kända av Pärs enaktare.

Ett grundtema som ständigt återkommer i Pärs verk är människans ångest inför att leva i en värld utan Gud. Pär sökte ständigt efter livets mening och han kallade sig "en troende utan tro, en religiös ateist". I romanerna Barabbas (1950) och Sibyllan (1956) tas detta tema upp. I flera romaner skildrar och protesterar Pär mot världens ondska och människors grymhet. I Bödeln (1933) kritiserade han nazismen och i Dvärgen (1944) skildras ondskan på ett skrämmande realistiskt sätt.

Pär blev ledamot av Svenska Akademien 1940 och 1951 tilldelades han Nobelpriset "för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans frågor".

Pär avled den 11 juli 1974.

(Information hämtad från Författare i Kronobergs län och Wikipedia.)