Alexander Solzjenitsyn

Den ryske Nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn avled under gårdagen. Författaren är mest känd för sina beskrivningar av de hemska förhållandena i fånglägren i det forna Sovjetunionen.

Solzjenitsyn föddes den 11 december 1918. 1945 arresterades han för att ha smädat Stalin och dömdes till åtta års arbete i ett straffläger i Gulag. Där inledde han sitt författarskap genom att i hemlighet föra anteckningar om livet i lägret. Han debuterade 1962 med lägerskildringen En dag i Ivan Denisovitjs liv. Denna bok ledde till att berömmelse utomlands, men också till att han ansågs vara "statens fiende" i Sovjetunionen. 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset. Han var då förbjuden att publicera i hemlandet och efter en hetskampanj landsförvisades han 1974. Samma år publicerades den omtalade Gulag-arkipelagen. Solzjenitsyn levde i exil i USA under många år, men återvände till Ryssland 1994 efter Sovjetunionens sammanbrott. I stället för att fängslas hyllades han nu som en av landets stora kulturpersonligheter. Den 3 augusti 2008 avled således Solzjenitsyn vid 89 års ålder.

Många är de som sörjer en stor författares bortgång:

"Ett av de stora träden har fallit" säger Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl.

"Han kände att han var utvald för att han hade överlevt Gulag. Han kände att det var hans uppgift att vittna om det. Det var därför han jobbade så oerhört hårt" säger Stig Fredrikson, som under några år var kurir åt Solzjenitsyn.

"Han blev en symbol för förtrycket och motståndet" säger Cullhed, professor i litteraturvetenskap och Dagens Nyheters kritiker.

"Han gjorde de groteska förhållandena synliga och gav dem gestalt" säger Dagens Nyheters kulturchef Maria Schottenius.

"Han var den som vågade protestera på Bresjnev-tiden. Han gjorde det rakryggat och kraftfullt. Den andra viktiga insatsen gjorde han som företrädare för den realistiska traditionen inom rysk litteratur" säger Per-Arne Bodin, professor i slaviska språk vid Stockholms universitet.