Psykoterapi med barn och ungdomar

I morgon ska jag arbeta! Och det för första gången på 2 år! Ja, så länge har jag varit föräldraledig, men nu var det dags att återgå till "den andra världen". Så i morgon ska jag på utbildningsdag. Det känns lite nervöst, kommer jag verkligen att kunna koncentrera mig, sitta stilla och lyssna en hel dag?

Så, för att återknyta kontakten till den del av hjärnbarken som innehåller min yrkeskunskap tänkte jag idag berätta lite om några böcker jag läste för länge sedan. De här 3 böckerna gjorde ett mycket starkt intryck på mig och de styrde min val av yrke.


Dibs söker sig själv av Virginia Axline

Dibs är 5 år och mycket svårhanterlig. Läkarna förmår inte ställa diagnos, är Dibs utvecklingsstörd, har han en hjärnskada, är han psykotisk? I detta läge påbörjas en lekterapeutisk behandling med bokens författare, Virginia Axline, psykolog och psykoterapeut. Inom ramen för denna terapikontakt skildras sedan pojkens inre värld, hans familjeliv och hans gradvisa tillfrisknande. Axline representerar den icke-styrande, klientcentrerade traditionen inom psykoterapin och hennes yrkesskicklighet är slående. Boken är skriven som en spännande berättelse, den är lättläst, engagerande och kan med stor behållning läsas av såväl föräldrar som alla som arbetar med barn med beteendeproblem.


Burpojken av Torey Hayden

Kevin är 15 år och har levt på institutioner under nästan halva sitt liv. Under de här åren har Kevin inte talat och man vet inte om han ens kan tala. Vidare har Kevin mycket stora psykiska svårigheter, han är oerhört rädd för en mängd saker. Pojkens rädslor tvingar honom att gömma sig under bord med stolar omkring, som om han satt i en skyddande bur. I detta läge påbörjas en psykoterapi med författaren Torey Hayden, lärare, psykolog och expert på självvald mutism. Boken skildrar det mödosamma arbetet i terapin och Hayden skriver också mycket personligt om hur mötet med Kevin påverkar hennes liv. Burpojken är en lättläst, fängslande och engagerande bok om ett barn som farit mycket illa.


Ingen dans på rosor av Hannah Green

Till skillnad från böckerna om Dibs och Kevin är inte denna bok skriven av psykoterapeuten. Den är skriven av patienten. Deborah är 16 år när hon läggs in på mentalsjukhus med diagnos schizofreni. Under flera år har hon byggt upp en egen värld för att undfly den verklighet hon inte uthärdar. Deborahs värld bebos av onda och goda makter som kan ge lycka eller plåga henne så att hon drivs att förstöra sin egen kropp för att få lindring.

Självmordsförsöket som lett till att Deborah läggs in på sjukhuset uppfattas av psykoanalytikern Dr Fried som ett rop på hjälp. En terapeutisk behandling för att finna en väg ut ur sjukdomen inleds... Den behandlande Dr Frieds fullständiga namn är Frieda Fromm-Reichmann och hon är en pionjär inom området. Ingen dans på rosor är lite mer svårtillgänglig än böckerna om Dibs och Kevin p g a att den skildrar en värld som är psykotisk till sin natur. Men, om man tar sig lite tid och försöker sätta sig in i Deborahs tankesätt är det en oerhört fängslande berättelse.

Ja, att jag utbildade mig till psykolog med barninriktning är kanske inte så svårt att gissa nu :-) Vilka böcker har påverkat er speciellt?