Selma Lagerlöf - ett författarporträtt

Selma Lagerlöf föddes den 20 november 1858 på herrgården Mårbacka i Östra Ämterviks socken i Värmland. Hon föddes med en höftskada och var under en period i barndomen helt förlamad i båda benen. Selma var allvarligare, tystare och mer stillsam än sina syskon, hon var begåvad och hon tyckte om att läsa. Vid sju års ålder, bestämde hon sig för att bli författare. När Selma var tio år gammal läste hon hela Bibeln eftersom hon var förvissad om att hennes sjuke far då skulle tillfriska.

1882 började Selma vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm, mot faderns vilja. Under denna period avled fadern, familjen kom på obestånd och Mårbacka fick säljas. Efter avslutad utbildning fick Selma tjänst vid en flickskola i Landskrona. Hon trivdes med sitt arbete och hon uppskattades av eleverna. Selma bodde vid denna tidpunkt tillsammans med sin mor.

1891 debuterade Selma med romanen Gösta Berlings saga, en härlig skröna om livet i Värmland. Boken fick ett blandat mottagande av kritikerkåren då den stod i skarp kontrast till det rådande idealet, vilket var realistisk saklighet.

I mitten av 1890-talet lämnade Selma sin lärarinnetjänst och flyttade till Dalarna. Hon försörjde sig då helt på sitt författarskap. Selma gjorde ett flertal längre resor i Europa och Mellanöstern. Böckerna om Jerusalem (1901 - 1902) gavs ut efter en av dessa resor, och med dessa vann Selma internationellt erkännande.

Tack vare sina stora litterära framgångar kunde Selma år 1907 återköpa Mårbacka. I början användes huset som sommarbostad, men efter en ombyggnation blev herrgården ännu en gång hennes hem.

Selma erhöll Svenska Akademiens stora guldmedalj 1904, Nobelpriset i litteratur 1909 och hon var ledamot av Svenska Akademien från 1914. Selma var politiskt engagerad och hon deltog i kampen för kvinnlig rösträtt.

Den 16 mars 1940 avled Selma i sviterna av en hjärnblödning och lunginflammation.

(Information hämtad från Selma Lagerlöf-sällskapet och Wikipedia)